Hur ofta har jag inte tänkt att jag måste diciplinera mitt bloggande. Måste för mig egen skull. Men också att jag inte måste vara så långrandig.
Det är kanske därför jag liksom inte kommer loss? För att det är för mycket som kommer upp?

Så är det ju det där med prestationen. Jag har koll på ett par tre bloggar, men jag följer en av dem slaviskt. Den bloggen är SÅ perfekt. SÅ fylld med innehåll. SÅ sofistikerad. Så varm och mättad med skönaste humor.

Jag har för få ord.
Nej, jag har svårt att sätta ord på allt som vill ut. Det blir liksom inte så snitsigt.

Som hennes.