Kunde inte kontrollera mina ögon och fingrar.

Hamnade via kvällstidningen, fastän jag inte ville; på en blogg där man berättar om sitt outhärdligt svåra läge med förväntad dödlig utgång för en liten kille. Deras egna underbara lille kille.

Huuuu, säger jag bara....

Sven-Bertil har fått sjunga sin pappa Taube i örona på mig - medan snor och tårar gjort sitt.

Nu ska det nog funka att lägga sig.