Tänk att bli snurrig och glömsk på ålderns höst. Och i allra värsta fall börja pinka ner sig och möblemang man kanske är tvungen att utnyttja för att den gamla skröpliga kroppen är i nöd av återhämtning och vila.

Tänk att resa sig ur en fåtölj med ljusare tyg och efterlämna en våt fläck precis i storlek med ens rumpa. Och knappt ens märka det.
Inte ens doften av blåsgitarr.

Jag vill bli ihågkommen för den jag var.
Och pinkar jag ner mig varhelst trots inkontinensskydd - vill jag få hjälp utför ättestupan...