Lovade såväl min bror som mig själv att försöka återställa relationen med den gamla modern. Och som löfte känns det viktigt och bra, men det är allt lite svårare praktiskt. Visst har jag saknat henne. Den mamman som lilla jag kommer ihåg. Men den här gamla skröpliga och framförallt bittra tanten är egentligen obekant för mig. Det bittra, negativa och sarkastiska hos henne är välkänt, men åldern och spåren av sjukdom känns grotesk.  Tio år sätter spår hos en gamling.

Vid återträffen med den gamla för dryga veckan sedan chockades jag av vilka ballonger till fötter hon trampar runt på. Kan inte förstå hur hon ska kunna få på sig en hel sko nu när hösten närmar sig. Nämde det då i förbigående och uppmanade henne att ta dubbel dos av vätskedrivande alltmedan brorsan hejade på när jag så smått erbjöd att jag kanske kunde komma med lite strumpförslag inom kort.

Så fick det gå en vecka.
Jag orkade inte riktigt med att ta kontakt utan att låta återträffen landa ordentligt. Stålsatte mig till slut och ringde för lite erbjudanden.
Jodå, hon ville verkligen att jag skulle köpa med lite nyplockade lingon från torget, och visst ville hon prova kompressionsstrumpor - för nu var det lite bättre efter att hon ökat dosen vätskedrivande som jag hade sagt.

Wow !!

Fick fantastisk hjälp och information hos hjälpmedelsbutiken Varsam igår.
Jag fick låna hem två sorters antitrombosstrumpa och en klass 2 kompression samt både pådragare, avdragare och antihalkmatta. Vilken service !!

Hon visade en liten gnutta av sitt gamla jag. Den där sköningen som jag vet finns inom henne, den gamla tanten. En busig, rapptänkt och slagfärdig tjej som älskar när man skrattar med henne. En liten liten smula släppte hon fram. Och kanske är det anledningen att jag idag inte känner nån ångest alls för att jag ska dit ikväll igen, för att hämta tillbaka provgrejorna.
Samtidigt är jag realist nog att veta att det kan hända att hon ha måst ändra sig tills idag. Vi skrattade igår - idag kanske vi måste sörja. Jag kanske måste lyssna på klagolåt som hon vill ska utmynna i sjukdomsvinst.

Det är synd om min mor.
Ingen i hela världen är värd att förlora två barn i jämmer och eländessjukdomar.

Men jag finns ju här.
Jag är ju också hennes barn.
Och jag vill ha hennes bekräftelse utan att uppmärksamma hennes sorg.

Hoppas strumporna ha gjort henne som ny...