Pepparkaksbak
Vi (dvs beslutsfattaren i detta hus) övergav ju bak av pepparkakshus av förklariga skäl. Därmed inte sagt att doften av pepparkaksdeg och mjöl högt och lågt skulle gå i graven. Nejdå, här har det bakats, doftats och dekorerats hela andra söndagen i advent. Och boysen var fantastiskt duktiga.
Egentligen är jag totalt ointresserad av att stoppa hembakta pepparkakor i munnen. Karaktären, den kryddiga, smältande och frasiga går endast att få på konstgjord väg. Och är väl också det enda i träsket av transfett jag kan acceptera. Folk påstår att just deras recept är det ultimata. Skitsnack. Mitt recept är inte sämre, med massor av goda kryddor, äkta smör och grädde. Likt förbaskat blir de aldrig mjälla och sådär försvinnande goda. Nä, Kung Oscar ska det va...om det ska va´....
Det är barns knubbiga händer som gör det. Och det enda försvaret att låta spektalet pågå.
Dessa små händer som är så perfekta att baka av alla sorters mallar och varligt förflytta från det ena till det andra.
Att samma småknubbiga lovar var så duktiga med kristyren gjorde mig både tårögd och lufthungrig... 
Och kanske just därför fick jag själv både inspiration och utrymme att själv pyssla fram det årliga doftinslaget. Nejlikor i apelsin...Mmm...
Fatet inköptes igår på loppis för femton kronor. Mumma det oxå!
De ser väldigt goda ut, era pepparkakor! Men jag håller med dej, de hembakta blir aldrig så spröda o kryddiga som de man köper. Fast doften av nybakta pepparkakor, mmm....den kan man inte få med köpta!
Jag frågade vad lillebror tyckte att det luktade efter första plåtens gräddning. Han avvaktade och drog på svaret och till sist kom det:
- Det luktar.............................UNDERBART!
Vilken härlig dag och boysen är ju bara så gulliga. Fatet är jättefint, nu känns julstämningen rätt igenom bildskärmen :o)
Jag brukar oxå göra apelsiner med nejlikor och ge bort på julafton, men inte blir dom såååå fina.
