Min härliga lilla fröken Strössel är sjuk.
Svårt leversjuk.

Och helt utan fjong på morrhåren längre.

Min övertygelse om att djur är priviligierade vad gäller förmånen att slippa lida, fick plötsligt stå på skam.
För min egosim. Och i viss mån pga för liten mental förberedelse.

Vet inte vad jag är mest ledsen över.
Att jag nonchalerar en nödställd väns privilegier eller rädslan att förlora henne.

Måste ändå lita på veterinären som tyckte det var etiskt att försöka.
Med intensivvård av dropp, cortison, antibiotika, B-vitamin och specialdiet.

Strössel smakade av den leverpastejliknande  dieten direkt vid hemkomst.
Det första hon ätit av egen maskin sen en knapp vecka.

Det kanske borgar för tillfrisknande...