Klykan
Kvällens tossighet som vi båda skrattade härligt åt:
- Jo hejdu, vet du vad jag gör just nu?
- Nej...
- Jo, jag stoppar ner fingret här i.... vad heter det som går upp till hakan..... den här springan mellan tuttarna.
- Tack morsan nu vet jag det. Varför gör du så?
- Jo, jag undrar ju om det ska åtgärdas på nåt vis?
- Vilket då, att du stoppar ner fingret i klykan?
- Nej, att det är fuktigt där?
- Om du har en klyka, som går ända upp till hakan vore det konstigt om det inte blev fuktigt tycker jag.
- Så det ska inte åtgärdas då?
- Njae.... tvål och vatten kanske... och luft.
- Ja det ska jag ordna med, för nu har jag nog pinkat på mig oxå.
Jag tycker att din mamma verkar alldeles utomordentligt charmerande och söt! Visst fattar jag att det kan bli too much emellanåt, men om vi inte kunde skratta åt eländet så vore det ju värre. Kram!
Mmmmmm som sagt ... jag har sagt det många gånger förut – jag älskar dina "tossiga texter". Och din tossiga mamma är, som Wolmer också skriver, utomordentligt charmerande och söt. Livet är ju som det är ... inte alltid så enkelt och rosenrött. Man skulle bli totalt galen om man inte fick skratta åt alla knasigheter som ständigt sker och och som ideligen drabbar en. Mysigt med era högläsningsstunder och era hjärtliga skratt tillsammans. 1000 kramar till dig Airam!
Wolmer & Jellon - min mamma har alltid tyckt om att toka sig och det är ibland "som om" det faller sig naturligt nu. Hon "hör" själv hur tokigt det låter ibland och låter det då liksom bli en av hennes tokigheter. Fast jag VET att det snurrade på kontoret. Så skrattar vi båda två. Och ganska ofta skrattar hon så att hon gråter. Hon gillar när jag berättar de här tossigheterna och frågar ofta: "finns det fler". Om vi inte hade de här stunderna skulle jag inte stå ut en dag till att vara så pass tillgänglig som jag är.
TACK för att Ni hejjar på mig - vad vore jag utan Er... kram
