Kalkon

Mitt tänk knakar. 
Dag och natt.

Till ingen nytta.



För varje dag blir jag bara mer och
mer kalkonlik.

Och insnärjd.
I tankarna.

Om att jag gjorde rätt, för mig.
Men fel för nån annan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0