Har svårt att inte ligga i täten på cykelbanan till och från jobbet. Det ska gå med en farlig fart.  På sistone, dvs ganska länge har jag fått sett mig besegrad. En efter en cyklar om och förbi. Jag har inte orkat riktigt. Det har varit mer än lovligt tungtrampat. Och länge har jag svurit ed på att skärpa både livstilsmönster och konditionsträning. Tills batterierna i Mp3-spelaren tog slut och jag plötsligt hörde oljud från min älskade Pilen.  



I fredags, när jag till slut blev omkörd av rullatorer och liknande tog jag äntligen in hos cykelhandlaren. Och bad om en droppe olja på kedjan. Han ojjade sig stort och ifrågasatte varför jag aldrig kom in för service när det ändå ingår i köpet en gång i halvåret. Tidsbrist dög inte som ursäkt. När jag så påpekade att det även lät om cykeln fick jag svar:

- Det tror fan det! Kedjan är ju slak! Sadeln är slapp och sned, däcken behöver luft och allt behöver smörjas.

Jag hade inga fler försvar. Nu har den varit inlämnad i några dagar.
Och jag ligger återigen i täten på cykelbanan.
Helt gratis dessutom.