När ska man till slut sätta sig ner med alla pappersfoton som samlar damm i pappkassar som i sin tur snart kan kallas för fornminne? Inte nog med att pappkassarna dignar. Det gör ju även datorerna. Det verkar aldrig komma några tillräckligt bra klistra-in-foton-i-album-dagar.



Man får ta fram dem man minns och njuta lite istället.
Som bilder på den härliga lilla Lucian som aldrig ville sluta lussa.