Har precis läst ut "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer. En bok med samlade krönikor och blogginlägg. Avskalat, naket, ärligt, sorgligt, ångestfyllt, kärleksfullt och glatt med knivskarp humor. En bladvändare som tog slut alldeles för fort. Man känner igen sig. Hon har satt orden på pränt. Boken är så levande, så mitt i. Antagligen så mitt i som hon är själv. Ser att hennes föreställning med samma titel fortsätter under 2011. En slags mix av berättande, standup, sång och musik och med inslag av Tabita. Nåt att verkligen se fram emot. Jag ska se den.