Böcker

Nu har jag dammsugit och med trasa vänt på alla mina böcker. Bokhyllan skulle duga som operationsplats. Kliniskt ren. Skönt. Det vore iofs ännu skönare om jag hade tagit mig tid att sortera, men det spar jag till en annan gång, eller så får väl de som ska ta hand om mitt dösbo bli gråhåriga. Grattis - not!

Alltså, Ayla i Grottbjörnens Folk och den andra kvinnopornografin som  Jackie Collins försörjde oss med under åttiotalet finns (gud vad man slukade varje mening), men har inte synts framme på åratal. De dammades precis som de andra av och fick återta sin plats i mörkret och skymundan. En annan gång kanske de bärs iväg till Myrorna.

Där i mörkret fanns annat som däremot skapade glada återblickar och skön nostalgi. Dels en bok från min pappa och småbarnsåren. Bröderna Grimms sagor, tyvärr utan bokomslag, men inbunden.

Och så min allra första Läsebok! Jag minns bilderna och texterna som om det var igår. För att inte tala om första årskursens Hembygdskunskap.  Den första tryckt 1959 och den andra tryckt 1963. Rariteter ju. Jag  är väl detsamma.

            

Hembygdskunskap, ett ord att smaka på.
Den är mycket pedagogisk och innehåller massor meed bilder som eleven uppmanas att förklara.
"varför går vi i skolan"
" varför får man inte cykla flera i bredd"
" när flaggar vi i skolan"
" varför öppnar vi fönstren på rasten"
" hur ska du uppföra dig vid matbordet"

Och man  får lära sig om blommor i trädgården, lejongap, aster, pensé, ros, ringblomma och krasse. Och hur de odlas såklart. Liksom frukt, bär & köksväxter samt hur det är med fåglar, polisen och svenska storhelger.

Det är dåtid såklart: barnet ska berätta om
"varför far måste ha ett arbete"
"vem som sköter arbetet i hemmet"
"vad en husmor måste göra"
"vad som menas med en familj"

Mor är mor och far är far. Barnen är uppfostrade, hela och rena. Flickor i kjol och toffsar i håret, pojkar i stuprörsbyxor och mössa. De tvättar sig och går i till sängs i tid. De äter nyttig mat och de gymnastiserar.

Jag älskade den här boken. Den är så försiktigt tummad i att jag säkert redan då bestämde mig för att ha den resten i mitt liv. Det vilar något romantiskt över det här. Inte konstigt att man - läs jag alltjämt tror på och strävar efter en slags kärna och trygg bas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0