Älskar verkligen Spotify. Vet inte den dagen jag spelade skivor här senast. Allt jag vill lyssna på finns ju där. Och lite till. Hur det har gått till vet jag inte, men datorn är sammankopplad med förstärkaren, så jag spelar vad jag vill i hela hemmet. Med bra, eller i alla fall mycket bättre ljud, än ur datorn.

Just precis nyss letade jag efter någon riktigt smalt. Och gammalt. Och fann vad jag sökte. Såklart. Dels minns sedan barndomen både hela min kropp och hela mitt sinne denna vackra visa av Dan Andersson sjungen av Thorstein Bergman, men jag vet också att jag kan muntra upp tossiga morsan med den imorgon.





Fann den i ett samlingsalbum med svenska sommarklassiker. Fina svenska visor. Och direkt fick albumet hamna i min favoritlista. Det rör sig om sisådär 50st visor. Jag känner igen alla. Många gör mig glad.

Vad värre är, fick jag se: så sjunger Niclas Wahlgren en av dem. Och Shirley Clamp samt Sonja Aldén varsin annan. Det är liksom tillräckligt illa med Ainbusk för mig.

Inget prut. Det här går inte.
Jag kan minsann få ångest för mindre.