Häromkvällen nådde grannen ovanpå, gränsen för vad jag kan stå ut med. Att det låter som om han väger 500kg medan han tar sig över sitt golv, att han slänger och dänger i alla skåp och dörrar och att barnets fötter varannan vecka springer som trumpinnar i mitt tak har jag ändå på nåt vis börja vänja mig vid. Gap och skrik går däremot inte att förbise. Eller förbihöra. När den vuxna karln tjöt och gormade "lufthora" till den som han pratade med i telefonen, brast det för mig.

Och idag har hyresvärden kontaktats. I flera, för att inte säga: många ärenden. Dels ville jag att de ska svara på hur många människor som bor däruppe. Om de sen väljer att förstå att jag faktiskt berättar att de är minst två vuxna män och att det "kan" innebära att lilla rummet med egen ingång hyrs ut, så är bara bekvämt för mig. Och utifrån informationen om alla "oljud" ville jag ha svar på när de ska byta ut papier marchédörrarna som dessa lägenheter har utrustats med. Jag betalar ändå >70'000kr/år för att bo här. Att få slippa höra allt vad grannarna säger, borde då vara en självklarhet.

Jag berättade att det kanske bara är en tidsfråga tills jag tittar mig om efter både annat bo och annan hyresvärd. Han fick veta att det har blivit ganska jobbigt med alla dessa småbarnsfamiljer de just nu fyller samtliga lediga lägenheter med, eftersom det snart är stört omöjligt att boka sig en tid i tvättstugan.

Och utifrån det ställde jag återigen frågan om jag får uttrusta min lägenhet med egna tvättmöjligheter. Förra gången frågan ställdes var svaret tveklöst nej. Nu fick jag dels tips om att min tvättstugenyckel passar på gårdens samtliga tre tvättstugor, men förvånande nog fick jag den här gången också löfte att göra vad jag vill här. Mot att allt skall återställas om jag flyttar härifrån om nästa hyresgäst inte är intresserad av min eventuella tvättstuga. Här bor jag ensam i en hyggligt rymlig trea. I lägenheten finns två toalettutrymmen. Självklart skulle jag vilja göra om det ena till en mysig liten tvättstuga. Och det gick han med på!


 Lånad bild från Dreamhouse

Dessutom gick han med på att låta mig få tapetserat i köket trots att det bara passerat åtta av tolv år. Och inte nog med det: jag slipper själv att rensa avloppen som nu krånglat i en evighet. Fastighetsskötaren fräste senast ifrån att det var hyresgästernas egna ansvar att sköta. Om jag hade begåvning på VVS skulle jag antagligen inte vara sjuksköterska. Nu har vi en överenskommelse att om den snubben uttrycker sig så igen, så skall jag höra av mig till hans chef.

Plötsligt blev det gynnsamt att ha en nyinflyttad elefantgranne. Jag fick massor av rättigheter.