Att jag är rubbad är det inte bara jag själv som har åsikter om, det vet man vid min ålder. Och skiter dessutom i. Men att jag har sömnrubbningar är det inte så många som vet eller tycker så mycket om. Än. Inser att det är dags att sätta punkt för den här dagen, eller den som  nyss passerade. Som nu bara är ett minne blott.



Min sömn är definitivt rubbad. Precis när jag ska somna in, eller tillomed gör det - så vaknar jag. Och är då plötsligt tvärpigg. Igårkväll satte jag igång en iPod-sändning. Som jag till slut somnade ifrån, men ack vilken bakisfeeling imorse. Seg som sirap. Tung som bly. Och helt befriad från visioner. Annat än att komma till ro till kvällen. Och nu är jag där.

Med nattlig oro.
Ett nytt inslag i detta semibedagade liv.
Och otrevligt som tusan.