Vinterpratarna-09

Det är skönt med rutiner och upptrampade spår. Och det är samtdigt skönt med förändring. SR bjuder på vinterpratare även i år. Några riktigt intressanta, några komplett tvärtom.



Länk till programmen här.

Gitarrmusik

Idag har det varit en andra julafton. Med boysen. Paket i stora lass och till olika ändamål. Och tomten hade minsann lämnat ett paket till hela familjen. Inte minst till min egna stora glädje. Ett Guitarhero greatest hits för XBox360 med en Les Paul i äkta plast.


Det finns dock ett problem. Tyvärr. Undertecknad kan endast stå ut med tre av låtarna. Resten sorterar jag under kategorin vedervärdig hårdrock omöjlig att lyssna på utan att bli arg.


Imorgon är en annan dag. Då ska jag julklappa mig själv. Med Beatleslåtar. Det blir mums det.


Kärleksförbannad

Som Per Morberg förklarade sin kärlek till mat, doft och smak - att det var så jävla gott att han nästan blev förbannad; säger jag om Jill Johnson och hennes I Bring Christmas Back To You



- Jävlar vad BRA hon är!

Julradio

Sveriges Radio har julmusikutbud även detta år.

Man bara väljer Klassik Jul eller Bjällerklang och låter det sen rulla
medan julförberedelserna (eller uppsatsarbetet) tar form.

 


Idoler



Vad var det som hände igår under idolsaluten? Eller, vad var det som hände med vinnarens flickvän? Vad fick henne att tro sig om att vara viktig i bild under hela två minuter? Var det hennes förtjänst att han vann? Eller har det varit plågsamma spekulationer om vem han verkligen hör ihop med? Eller var hon bara sugen på att visa upp sig i teverutan? Pinsamt var vad det var.

Dessutom var det urtråkigt att inte den riktiga idolen fick vinna. Calle Christiansson som gjort en resa från medioker urblyg gitarrkille till en riktig scenvan rockstjärna. Den enda av de två som har både person och röstkaraktär och som inom kort säkert kommer att få massor med erbjudanden att visa upp sig och låtas höras.



Jag blir glad av honom.
Till skillnad mot dussinvaran som vann.

Julkonsert

När jag fyllde år senast, fick jag av - vad vi kan kalla för mina plastpäron, men de känns mer som kompisar - en biljett till Kalle & Bengans Julshow. Den presentkaramellen har jag sugit länge på och konserten gick nu äntligen av stapeln igår. Mina och deras härliga favvisar. Musik & instrumentgeniet Kalle Moraeus och den utomordentligt dragspels och -sångbegåvade snyggingen Bengan Jansson, eller som Kalle presenterade honom: Järvsö´s egen alfahanne - som tydligen har avbrutit Vasaloppet redan i Everstberg tre år på raken. Nåja, han kan både hantera bälgaspelet och jazztonerna långt längre än de som går i Moramålet nånsin kommer i närheten av. Bengan Jansson kan nåt så knepigt som att spela två olika bitar på dragspelet samtidigt. Det är det få som matchar. 

Och i år hade de den forna sångerskan från The Real Group med sig: Margareta Bengtsson. Jag kan googla mig till att hon sjöng a´capella i hela 22år och nu går sin egen väg med förkärlek till old'fashioned jazz - något hon gör helt rätt i! Hennes sopran är förtjusande stark och tilltalar mig allra mest när det svänger. Och inte nog med det: tjejen spelar harpa och har feeling för ursnygga skor.



Som alltid blev jag urglad av Kalle & Bengan. De mixade sin konsert med temat ur de flesta genre. Allt från psalm till rapp, jazz och folkmusik förutom rock n' roll under falskt flagg att det i handboken för julkonsert står att första akt alltid bör avrundas med ett skillingtryck. Det är märkligt hur man kan känna sig stolt  när person som de facto tituleras rikspeleman på fiol plötsligt växlar till gura och river av ett rock n' rollriff som han då aldrig hade gjort annat. Orkestern var som alltid minst lika underhållande att betrakta. Att de har kul är inget understatement.

Konserten avslutades med Koppången.
Den har skapats av storebror Moreaus och är otroligt vacker instrumentalt, men med Margareta Bengtssons spröda stämma till Py Bäckmans text blir den inte ett dugg sämre.




Stort varmt Tack för årets konsert och för en mycket trevlig kväll!

Killer Queen



Lillebror och jag har ju pluggat in allt om Queen och Freddie Mercury för redan long time ago. Just nu är det Manfred Mann´s Earth Band som gäller, men det betyder inget annat än att både Queen, Status Quo och alla de andra OCKSÅ är hans husgudar. Lillebror går på musikalisk upptäcktsfärd och det är alldeles underbart att han föredrar härlig gammal och tidslös rock. Han och jag fungerar ganska lika. Vi lyssnar in absurdum kan man säga, för att sen gå vidare och lyssna in absurdum på nästa. Sen kan vi ta fram guldkornen och vi vet på pricken hur det fungerar inuti oss.

Så, det känns inte mer än på sin plats att han ska få se det som är så nära Queen man kan komma på riktigt dessa dagar. Killer Queen kommer till stan i mars 2010. Som av en händelse fyller lillebror år däromkring...



Husgud

Vaknade i ottan. Tassade upp.
Försiktigt, så att boysen skulle få sova ut.
På med pannan. Och tofflorna.

I brevinkastet en fullmatad DN.

Med min husgud Peter LeMarc
förstasidan.

Det blir en bra dag det här...




"Gode Gud, låt mej vara en lycklig idiot
Som en pråm nerför floden
Ingen når mej där jag ligger, åh, nej
Gud, låt mej vara en lycklig idiot
Låt mej aldrig nånsin höra
Vad dom viskar bakom ryggen på mej
Låt mej förbli en idiot"


Vacation

Det är kanske det som fattas?

De bröt inte upp, de tog bara 14 års ledighet...




Jesus, vilken känsla!

Lördagsfeber



Saturday Night Fever i lurarna, Corvina i glaset och bra trådspänning i symaskinen får göra den här kvällen.
Nya gardiner får pigga upp.




Yeah !

Smile

En ny samlingsplatta med Bo Kaspers fanns tillgänglig på Spotify ikväll. "Undantag". En slags The Best of. Den har fått rulla medan jag suttit här och transkriberat. Låttexter har som aldrig haft någon större betydelse för mig, det är vid det här laget uttjatat. Men att jag skulle bli deppig av den instrumentala musiken, som i det här fallet ibland (det kanske bara är millisekunder?) lockat mig, trodde jag aldrig. Krånglig förklaring...

Bo Kaspers - jag äger inget med dem. En å annan låt av deras musikutbud har ändå etsat sig såpass att jag kan sjunga med och därför lyssnade jag av ren nyfikenhet när plattan ändå s.a.s helt gratis fanns framför mig.

Usch!
Rakt ner i avgrundsdjupt depphål kom jag.

Det tog precis hela samlingsplattan med Nat King Cole, Holiday & Hits, 50 låtar - inklusive julmusiken att få mig på fötter igen. Men, så är han ju en genuint len sammetsfavvo.


Knopfler

Om jag inte hade haft Spotify, hade jag inte upptäckt att Mark Knopfler släppte sin sjätte soloplatta den 14/9 2009.

Get Lucky.



Och jag hade definitivt inte vetat hur väldigt gärna jag vill ha den.
Eller att jag måste ha den.

Tom Jones

Tom Jones, tisdag 22 september 2009, kl 19.30
Ericsson Globe, Stockholm



Han kallas Tjuren från Wales men han är mycket mer än så. Med nya albumet "24 Hours" i bagaget kommer äntligen Tom Jones, en av världens största underhållare, till Ericsson Globe!
Med sina nästan 50 år som artist är Tom Jones en levande legend inom musikvärlden. Han är en underhållare av stor rang, en veteran som lyckats hålla sig ständigt aktuell i den föränderliga värld som kallas showbiz. Med ett tilltal som lockar både en ung och äldre publik har han lyckats med konststycket att aldrig stelna, ständigt utvecklas och röra sig framåt genom varje år som artist
. Ticnet.se


Still going strongkille. Sextionio år och bär upp det gråa med värdighet.
Det skulle vara kul att se och höra honom.
Hoppas jag kan och får.
Jag vill.
Sjunga med i Delilah.
Bland annat.


Sommarsnobberi

Stroppen Mathias Dahlgren som sommarpratar just nu.
Han spelar i alla fall bra musik.

Resten är tyvärr bara ett uppläsande av ett överslipat manus.

Kurt

Har skrivit om honom förr.
Här.

Vilken röst!



Skulle vilja operera in albumet Rise To The Occation på nåt vis.
mjuk och röstinnehållsrik C & W.
När den är som bäst liksom.

Nagelgöra

Det är ett aber att ha naglar som ruttnar av mat och av diskvatten.
Men inget ont som inte även har nåt gott med sig:



Man kan spela gitarr med korta nagglar!

Spotify

Kommer inte i säng ikväll.
Har nämligen blivit inviterad till Spotify.




Det är alldeles fantastiskt.
Mycket musik.

Sommarblä

Nu har hon, Katerina Janouch, egotrippat utifrån sin intima familjesituation sisådär åttahundratolv ggr i sitt sommarprogram och än är det en halvtimma kvar. Så tröttsamt det är att lyssna på på sådant som ska bevisa vilken stor livsstilsförändring man har gjort när det egentligen saknar all önskvärd och genuin trygghet. Hur länge hon ska berätta om sin exmissbrukande make och sitt eget medberoende vågar jag inte tänka på.

Varför, jag menar: varför fortsätter man berätta om något som har åtta år av motsatsen efter sig? Hennes make är fri från alkohol och kokain sedan åtta år och fortfarande ska det berättas. Ska hon berätta och samtidigt kalla sig tillfrisknande. Det är obegripligt för mig.

När blir en före detta missbrukare fri? Eller hur länge ska omgivningen tillåtas att dra dem i skiten? Och vart går gränsen för vad ett medberonde innebär? Hur ser kriterierna ut för ett förlåt?

Dessutom har hon spelat skitmusik hela vägen!

Ickefavoriter

Tisdag = Allsång på Skansen.
Ett stående sommarfavvoprogram.

Utom ikväll.

Jag står inte ut med nån av Elisabeth Andreassen, Anna Book, Marcus Birro eller Pauline.

Inte ens för Alexander Rybak´s, Larz Kristerz och Stockholms gosskör´s skull.

Energitjuvar funkar så.


Rolandz



Kärlek & Ananas !

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0