Årskort
Precis som jag gaggar nu.
Ett årskort på gym är beställt.
Och inte på vilket gym som helst. Jag ska träna på cirkelgym hos Motionsform. Med frihet att träna när jag vill mellan kl 05:00 och 23:00. Har målat in mig i ett hörn alltså. Inga förbokningar krävs och det är öppet i stort sett all vaken mänskotid. Herregud så fit man ska bli!
Röda Korset
När vi uppmanades som mest ivrigt att skänka bidrag till Haiti var jag sömnlös natt efter natt. Funderingar om vad som ger just mig rätten att upprätthålla övervikt och överflöd blev en plåga. Jag sökte stöttning och var beredd att skänka ganska stora summor för att lindra mitt samvete. De flesta talade emot och tyckte att jag skulle lugna mig lite, men flera försökte också att råda och rekommendera de mer seriösa hjälporganisationerna. Det slutade med att jag gav en summa per person som jag räknar till min familj. Till Röda Korset. Och försökte finna ro i det.
Eller ska vi säga att jag pyntade direkt ner i Bengt fucking Westerbergs ficka.
För nu ganska många år sedan hade jag själv uppdrag åt Röda Korset. Som Jourhavande Medmänniska. Vi hade möten en gång i månaden då man förväntades sätta upp sig på tider som fanns över för lite medmänsklighet. Kvällar och nätter inklusive helger. Människor i nöd som ringde SOS kopplades vidare till oss eller till jourhavande präst eller vad som kunde vara lämpligt för den enskilde. Man väcktes mitt i nätterna. Om man ens hade kunnat somna. För det var (och är) ju så, att nöd och medmänsklighet inte riktigt innebär detsamma för oss alla. Somliga tog den genvägen för att berätta om sina hetaste och för mig mest absurda sexfantasier. Andra ville gärna berätta om sin planerade död. En del var psykotiska. Andra pruttfulla. Detta slöseri med min medmänsklighet höll jag på med i tre år. Och det var såklart också en form av samvetslindrare. Som tog sitt absoluta stopp en lördagsförmiddag när jag hade lyssnat mig igenom och vräkt ur mig empati hela fredagsnatten och bara skulle in på Konsum innan jag for vidare till resten av familjen som befann sig i husvagnen på annan ort. Då slog mitt livs första och förhoppningsvis enda panikångestattack in. Jag överlevde såklart, men tog beslut där och då, när hjärtfrekvensen hade återgått till sinusrytm att: jag hade gjort min insats, nu skulle nån annan få ta vid. Att vara Jourhavande Medmänniska åt Röda Korset, oavsett omfattning och engagemang är en ideell insats. Det kostar Röda Korset noll kronor. Och den Jourhavande Medmänniskan har exakt noll kronor och ören i ersättning.
Ville bara få sagt att det är ganska stor skillnad på skit och pannkaka.
Gardinstänger
Har sytt nya gardiner idag. Och lite gamla gardinstångstillbehör som gaffelkrokar kom till pass. Plötsligt slog mig frågan hur många gardinstänger man ska passera under sin livstid? Kirsch är ju hopplöst passé. Gammeldags mormors och caféstänger likaså. Inte ens Ikea´s funkar här längre. Snart har man mer i vikt av gardintillbehör i skåpen än textilier. Inte konstigt att loppisar svämmer över av såna prylar. Och snart finns även mina där.
Takoljud
Nu har det flyttat in annat folk. Som redan vecka ett satte ribban och drog igång en rockfest efter midnatt. Han fick veta att det inte gick för sig. Både genom påhälsning direkt och via brev i lådan dagen därpå.
Problemet nu är barnet som springer över golvet och därför mot mitt tak från bittida till sent. Det låter som om detta barn har blyinfattade skor på sig. Vad springs det efter? Och varför måste barnet springa så fort det vaknar? Eller, varför har barnet inte sovtider som andra barn?
Det här huset är inget mausoleum. Jag tycker att det är ok med grannar. Både djur, fester och barn måste få höras. I från min boning strömmar det också både ljud och oljud. Inom rimlig tidsram. Men det finns människor som lever som om de vore alldeles ensamma och därför inte har anledning att visa grannrespekt. När man väcks klockan 05:30 på en söndag för att en unge löper amok ovanpå har man att göra med ett typiskt sånt grannspektakel. En sån som får alla rättigheter i.o.m hyresinbetalningen.
Eller så har tanken aldrig slagit dem. Att de kan vara störande...
Dagsordning
Så blir det ändå inte. Det finns säkert utrymme att ta sig en promenad, annars är det fullt upp inne som gäller. Har så himla mycket som vill bli gjort. Massor. Som jag vill göra, men som oftast ändå prioriteras bort. Inte minst för att jag tänker så mycket på i vilken ordning allt ska ske.
Har lovat lillebror ägg & bacon till frukost. En bra start på dagen. Och förhoppningsvis kraftgivande. Både för honom och mig. Börjar så.
Lust
Förresten har jag lust att dricka mig patetiskt pruttfull på billigt rödvin och frottera med med smörsångare ända tills livet känns helt ok igen. Luis Miguel brukade kunna hjälpa mig med det förr.
Känner intuitivt att det fortfarande vore möjligt ... han är skön, rödtjut är skönt. Begriper inte ett ord spanska trots att det är ett mer använt språk än engelskan, men det låter och känns som plåster och kärlek. Inte underligt att han är störst i spansktalande länder.
Strafftänk
Förra söndan pluggade jag in amerikanska revolutionen tillsammans med storebror. Uppgiften var ganska skojig. Han skulle i brevform berätta om vad historien innebar, varför den skedde och vad den sen ledde till. Betygskriterierna var tydliga och i min värld ganska lätta. För att kamma hem ett MVG skulle arbetet innehålla personlig reflektion kopplad till dagsläget. Han fick tips om tex olikheterna i straffsatser i de olika delstaterna trots att landet i stort har samma ledning.
Grispolischefen är förvisso inte dömd ännu, men när han blir det, har han definitivt lite tur att han är svensk och inte är mantalsskriven i dödsstraffande usa. Här kommer han få behålla både liv och livskvalitet. Kanske tillomed internet... och fortsatta utsvävningar till förmån för sin läggning, det har vi ju sett prov på förr. Jag har inga som helst bekymmer med människors sexuella kinkypreferenser, men när barn och djur är involverade ser jag rött.
Det skulle förresten förvåna mig mycket om den där förfärliga psykopaten är den enda inom polisväsendet eller däromkring som kommer att synas på löpen. Det "kan" vara en härva av sällan skådat slag.
Det finns sagolikt duktiga poliser naturligtvis, men det räcker liksom att en enda är så fruktansvärt avvikande för att människor ska tappa förtroendet. Man kan inte låta bli att fundera på hur det har kunnat "få" pågå. Jag får en läskig känsla av att det har funnits människor som har haft kännedom...
Musiclover
Retro
Alla flickor var blyga för pojkar
utom Maria
för hon skulle alltid fria
Andra är fruktansvärda och skojigast är förstås de som är riktigt snuskiga. Tur att man inte heter Rut:
Alla barnen är rädda för våldtäktsmän
utom Rut
för hon har fått sitt sista skjut.
Eller Amanda:
Alla barnen har dildos i gummi
utom Amanda
hon har gjort en i jakaranda.
Kryss 5
Termostat
Jag fryser som om både blod- och lymfomlopp vore fyllt med isvatten. Jag fryser så att jag rister och hackar tänder. Inomhus. Oxå.
Det gör ont att frysa. Det är besvärligt, deprimerande och smärtsamt. Förutom att precis all koncentration går åt att hålla värmen. Trots att det under inga omständigheter går.
Så jag tog nyss ett bad. Ett hett bad. Och parkerade musik, telefon, bok och ett glas vin bredvid mig. Tänkte att det skulle bli mysigt att få upp värmen.
Jag bedrog mig. Det gick vare sig att zippa på vinet, prata i telefon eller att läsa. Sålänge händerna och underarmarna var över ytan så frös jag. Trots att jag spolade på vatten så att ångan steg sådär som det gör när man ser folk vinterbada utomhus. Jag gav upp på alla vis förutom att musiken fick spela. Lät vattnet spola så att det forsade över badkarskanten. Snodde runt och låg på mage fastän hela min längd egentligen inte får plats och kämpade verkligen för att få upp värmen. Försökte intala mig att det var varmt och gott. Badade och frös. Spolade mer varmt vatten och frös. Hackade tänder, blev lessen och frös.
Ja, vad hände då?
Termostatjäveln slog över åt andra hållet!
Jag svettades i badvattnet. På millisekunden var jag överkokt och fick svårt med syresättningen. Det blev brått att tappa ur för att spola och duscha svalt istället.
Det låter som suspekt kärringbrus va?
Sopa
Det går faktiskt mycket bättre att sopsortera, när man får hjälp. Somliga uppmaningar är magiska. Plötsligt gör man det bara.
Tv-lurendrejeri
Tossiga morsans gamla tjockteve har visat sitt sista inslag i rutan. Varken hon eller jag vet när det hände, bara att den är död. Det är en sk hyrteve. En riktigt tjock hyrteve. Från Thorn.
Nog har jag vid flera tillfällen tänkt att ta tag i det där ovettiga att hon hyr sin teve, men det har varit lika lätt att skjuta framför sig varje gång. Inte minst för att jag ju faktiskt oftast är hos tossiga morsan på tider som inte Thorn är på plats. Kvällar och helger alltså. Jag blir heller inte påmind eftersom jag/vi för flera år sen la alla hennes räkningar på autogiro. Ikväll rotade jag i alla fall fram ett avtal från Thorn.
Tossiga morsan har hyrt teven av Thorn sedan 1994. Det handlar om i runda slängar 192 månader. Den har kostat 179kr/månad och ställningen den står på 10kr/månad i alla år.
189kr x 192månader = 36' 288 kr
Barnbarnet fick andnöd. Moralisk och etisk andnöd. Han skall kontakta konsumentverket och Sverker, förutom Vd hos Thorn imorgon. Hans kompis tycker lurendrejeriet är minst lika förfärligt. Och naturligtvis tycker inte jag annorlunda. Hur har de mage att fortsätta fakturera för något som idag inte ens finns att köpa. och hur fan har de mage att månadsvis specificera 10kr för ett skraltigt gammalt tv-stativ.
För 36'288kr hade vi kunnat köpa 7½ st 37tums LCD-teve åt henne. En sån som hon begåvades med ikväll istället. Tossiga morsan skulle nästan kunnat öppna tv-affär för de stålarna. Är det något som är billigt idag, så är det väl teveapprater!
Hon tyckte att kartongen var stor. Och lite märkvärdig. Den fick nästan mer uppmärksamhet än själva teven. Och hon undrade över kostanden:
- Hade jag råd med så stor tv?
- Jadå mamma, vi får gå till banken nån dag och nalla lite av begravningspengarna.
- Men så du säger!
- Ingen fara, dina ungar kommer att se till att det blir bra den dagen ändå vet du.
- Ja, och har ni inte råd med en kista så kan ni lägga mig i den där tevekartongen, jag har ändå alltid gillat att ligga ihopkrupen och lite trångt!
VG
Det första, dödenarbetet fick jag uppskov på med obestämd tid. Det andra har jag som sagt bara struntat i att ens fråga om. Alla som praktiserade som skolsköterskor skulle hitta sig ett ämne att undervisa högstadieelever i. Ett ämne man kom överens med sin handledare om. I efterhand krävdes vi på vetenskaplig förankring. Vi skulle i litteraturen bevisa att lektionerna hade mening. Högskolekomplex i kubik. Varför gamla rynkiga syrror skulle få för sig att undervisa i något som inte har evidens känns svårbegripligt. Allt vårt arbete handlar ju om det. Dagligen.
Nåja, för att få gå upp med magisteruppsatsen måste man dels ha uppnått en viss poängnivå och dels vara färdig med sina tidigare kurser. Så, det var bara att bita i det sura äpplet. Och sätta av ett par halvnätter. Jag är expert på att skjuta upp. Inte till elfte timmen utan till precis på mållinjen. Och med uppskjutandet följer en prestationsångest som är omänsklig. Att jag aldrig lär mig.
Förra veckan rapporterades min skolsköterskeundervisning in som godkänd. Nema problema. Och den krävde egentligen inte så stor insats som jag hade föreställt mig. Precis som ett skolexempel på förväntningsångest. Oron innan är långt värre än att ta tag i ångestladdaren.
Idag kom bedömningen på dödenarbetet:
Hej Maria! Jag har nu läst din hemtentamen. Du är GODKÄND! Rapporten är perfekt. Layouten är exemplarisk för en rapport och hela arbetet är analys av litteratur - mycket väl gjort. Arbetet skulle kunna vara väl godkänt, men vi hade ju "bara" godkänd i ert program. Skönt för dig, nu har du denna kurs, Om728A klar.
Vintertåg
När så äntligen returtåget skulle återvända till mina breddgrader - en dag försent, berättade högtalarrösten att vagnsordningen var en helt annan. Istället för som det stod: vagn 1 - 2- 3 osv skulle man uppfatta vagnen direkt efter loket som 11, sedan 12 occh 14 och 15. Folk intog sina platser. Somliga avvaktande, somliga tvärsäkra.
Ja, sen kopplades loket av och bytte färdriktning och plötsligt var vagnsordningen en helt annan. Högtalarrösten hade inte sagt ett ljud om det var före eller efter avgång som gällde. Mannen bredvid mig avvaktade att ta av den bullsiga vinterjackan. Han var inte längre övertygad om att vagn 12 var just tolv. Det kunde lika gärna röra sig om 14?
När tåget anlände Spånga hade en fjärdedel av restiden redan avklarats. När högtalarrösten äntligen informerade om att vagnsordningen gällde före loket bytte färdriktning blev det såklart hela havet stormar på mitten...
Sj Sj gamle vän... det är väl vinter varje år i Sverige?
