Kokvinnorna
Har skrivit om det förr. Om kärleken till Stig-Anders (Hästmannen) och "alla" andra riktiga människor därute. Det är så mäktigt. Jag blir glad och ledsen samtidigt. Och kommer till eftertanke. Om hur viktigt det är att vara sig själv i här och nu.
Nu kommer snart uppföljaren av Peter Gerdehag och Tell Johansson med SF´s intresse. Kokvinnorna.
"Kokvinnorna är något så ovanligt som handmjölkerskor och förmodligen de allra sista som levererar sin handmjölkade mjölk till Arla, som kör upp till deras halländska höjder med den stora tankbilen! Maj-Ros, Liselotte, Lilly, Stina, Kalven-Lille, den oerhört älskade stuten Fille och arvtagaren Lill-Fille är några av namnen på de rödvita innevånarna i den gamla lagården. Många av dem är lika egensinniga personligheter som Kokvinnorna Inger & Britt. Alla är de utrotningshotade av den nya tidens krav och tidens gång och människans förgänglighet".
Klicka på länken för att se världspremiären: www.youtube.com/watch?v=LYWROBQkxls
Nya riktiga människor att tjusas av, beundra, avundas och älska...
Farsan
Farsan Jan Fares är en lokalkändis i Örebro. Han har haft loppis i många år. En skön snubbe. Som verkar vara sig själv i filmen. Han har humor och håller fast vid sin utomordentligt dåliga svenska. Som han verkar skratta åt själv.
Filmen är snudd på urdålig. I alla fall om man förväntar sig lite skojigheter. Jan Fares är helskön. Torkel Pettersson likaså, även om det blir en aning uttjatat att han får samma slags karaktär i alla Faresfilmer. Om man sen väljer att se filmen ur perspektivet hur jäkla ensam man kan känna sig trots umgänge och social välfärd, så får den såklart ett annat score. Jag lämnade biografen med en slags uppgiven sorglig känsla. Helt oväntat eftersom det inte riktigt framgått under den massiva marknadsföringen.
Nina Zanjani och Hamadi Khemiri går inte ens att kommentera. Så illa är det. Hur Nina Zanjani kan få spela exakt på pricken samma karaktär i precis alla roller är obegripligt.
Vänta tills den visas på tv, är mitt tips.
Bridgettrea
Och ångest över ofödda barn.
Det finns alltid nåt roligt att se fram emot.
Midsommarnattskomedi
Om man anser sig ha humor, och ser en komedi - ska man inte skratta då?
Buu, vilken dålig film. De enda som drog på smilbanden i salongen var
de omyndiga.
Alexander Al (David Hallenius) gifter sig med Ann i filmen.
Vad blir då hennes namn?
Buskis är inte min grej alls...
Filmpremiär
påminna mig om att jag själv nånsin förbokat biobiljett till
en filmpremiär, men nu känns det dags. På fredag 27/2
smäller det.
Och jag vet redan att den kommer bli min favvis.
Annat kan inte hända när det är ens personliga
favoritfilmstjärnor på duken...
Frågan är bara hur jag sen ska kunna gå ur det hela.
Böckerna tog nästan kål på min verklighet.
Filmtårar
Och inte vem som helst.
Hon är sin husses & mattes ögonsten.
Och även om hon grät i min famn när vi anlände så bestämde jag mig tidigt imorse att inte gråta när jag skulle träffa henne idag. Jag vill absolut inte projicera otäckheter på henne, den lilla.
Hollys husse & matte är så nöjda att hon finner sig i att ligga i korgen på bottenvåningen om natten.
Det känns bra för mig oxå. Täcket i korgen doftar ju av mig. Hon somnar tryggt i spåren av mamma....
Dagen avrundades på bio. Med "Nu eller aldrig".
Tror inte jag var den enda som grät i salongen.
Även om inte alla såg ut att torka tårarna så frenetiskt. Jag passade bara på att ta ut svängarna lite.
Cancer och komik känns väl som från två världar, men det funkade.
Och det får naturligtvis lov att tillskrivas Jack Nicholsen & Morgan Freeman.
Lika briljanta as usual.
Nog är den värd en trea alltid.
Ödmjuk
Filmetta
Lars and the real doll
Få är de gånger jag njutit så av en film.
Sånger från andra våningen får nu dela förstaplatsen med denna.
En fulländad kärleksfilm.
Lite komik.
Mycket tragik.
Och massor med medmänsklighet.
Ett liv blev inte ett liv förrän Bianca flyttade in.
En realdoll.
Som alla lärde sig älska och respektera.
Fem av fem får den... som lillebror skulle ha sagt.
Törnad
Så att man slipper se allt skräp tv repriserar.
I värsta fall skulle jag kunna drabbas av något sekundärt.
Särskilt av Törnfåglarna...
Lovade mig själv redan på åttiotalet att aldrig fördjupa mig i historien igen.
Den gör mig sjuk.
Deprimerad rent av.
Ett reprisavsnitt får räcka.
Nästa gång det sänds är jag i tjänst igen.
Filmtips
Missa den inte!En mörk societetskomedi när den är som bäst. Full av moral och ändå inte. Och full av sköna kommentarer:
- Vilket fack jag är med i? Ehh, östermalm tror jag...
Jag är så glad att Mikael Segerström fick en bagge för sin huvudroll. Ingen annan kunde ha gjort den bättre.
Darling "En film som skarpögt och med svart humor skildrar tillvarons villkor i 2000-talets caffe latte-Stockholm"
Död & liv
Det är så himla tråkigt att Heath Ledger är död. Jag är ju liksom ena kär i honom. Sen Broke Back Mountains och det kommer aldrig att gå över. Och naturligtvis är det extra tråkigt att han använde narkotika i dödlig dos. De fem sömnmedel som man i artikeln hänvisar till, är nämligen inget annat än just knark. Och naturligtvis visste han det....
Å andra sidan är det roligt och gott med ny musik.
Robert Plant och Alison Krauss är en riktigt skön kombination.
Vid närmare eftertanke stämmer musiken ihop med Heath Ledger på nåt vis.
Den hade i alla fall passat in i Broke Back Mountains
Minnesruna
