06/07
Födelsedag
Musikterapi
Ljud i kroppen skapar också resonans på atom och molekylnivå. Ljudvågor fortplantas lätt tack vare vattnet. Ljudet skapar vibrationer i de levande cellerna, vilket kan liknas vid en djupgående energimassage. Detta kan hjälpa till att återställa en frisk ordning genom att energi tillförs, varvid spänningar och blockeringar skakas loss..... kan man läsa om musikterapi här.
Boney M löser precis nu en massa sköna energier i mitt inre. Under så hög decibel mina öron klarar. Och redan efter ett par låtar är jag så himla glad.
Om det inte vore så förbaskat dyrt skulle jag skaffa mig ett eget program av Alfred Tomatis.
Men håller jag gluggarna öppna kan det kanske finnas någon typ av gruppmusikterapi hos studieförbunden nästa termin.
Tillsvidare får favoritmagikerna fortsätta göra allt sitt goda.
Stewie W
le Marc
Beatles
Andrea Bocelli
Queen
Orsa Spelmän
Edin & Ådal
Lars Gullin
och Luis Miguel
....förutom Boney M
Det känns verkligen som de har nånting inbakat i sitt musikbudskap.
Turligt nog inget kommersiellt som den där reklamfilmen med ultrakorta frekvenser CocaCola hade.
Jag blir bara glad.
Och sugen på att röra på mig.
Minne
Jo, den var enbent.
Och utanför.
Starka sympatier med en enbent fiskmås.
Undrar vad Freud skulle säga?
Yta
Jag vill också tänka på ytliga saker som utseende.
Allt smink och alla dofter jag vill köpa.
Och tandblekningen som hägrar.
För att inte tala om ögonlockslyftet jag spar till...
Och de fräcka cowboybootsen jag längtar efter.
De långa röda naglarna som försvann.
Mer blingbling till hojen.
Ultramoderna inredningsdetaljer till mitt hem.
Nya smycken.
Kläder i mindre storlekar.
Ansiktsbehandlingar.
Pengar på banken.
Parkettgolv i hallen.
Stiligare bil.
Plattskärms-tv.
Laptop.
Allt sånt skulle också göra mig glad och nöjd.
Längtar man riktigt hårt, kanske man blir bönhörd?
Årsinsikt
Egentligen är det väl dags för bokslut nu.
Att minnas och memorera året som gått.
Och komma ihåg att hålla fast vid sina drömmar inför nästa år.
Vad ska inte ske igen och framförallt: vad kan bli bättre.
Att lova inför nyåret är inte min grej.
Men att fortsätta ge näring till visionerna.
Och att fortsätta försöka bli en bättre människa.
Framförallt medmänniska.
Det man ger får man tillbaka.
Man får det man förtjänar.
Och prövas utifrån vad man faktiskt pallar med.
Kanske för att påminnas.
Vilken oerhörd styrka det ändå finns.
Inom oss.
Avslöjad
Således ingår inte kolhydrater i min dagliga livsföring. Eller åtminstone inga synliga.
Juldagens kväll bjöd jag - i alla fall - mig själv på en knäck.
Okej, jag ska vara ärlig. Det var två knäck.
Och visst ischoklad också.
Samtidigt.
Två.
Så går det som det går för den som ljuger och förställer sig.
Någon ser till att man får ångra sig.
- Hur har det här gått till då?
Frågade tandläkaren idag...
Vilken tur att de ringde från extraplejset imorse och erbjöd mig att jobba som sjukvik ikväll.
De slantarna är redan investerade kan man säga.
I porslinmaterial från Folktandvården.
Plusminusnoll var ordet!
Eller...... som sagt; i ärlighetens namn: minus i plånkan och plus på vågen.
Tidsram
Det ska bli gott att arbeta imorrn igen.
Där finns inga sötsaker som hägrar.
Och framförallt blir tidsramen återställd.
Jag har svårt att slå dank.
Hela dagen kan gå utan att jag egentligen kommer ur särken.
Den detaljen spelar ingen roll under dagtid, men när det blir kväll kommer ångesten att jag handskats med tiden så ovarsamt.
Och så bestäms det (jag bestämmer) att imorrn - DÅ ska det bli andra bullar.
Och när nästa dag kommer blir det pladask som vanligt...
Kanske har jag en sorts dyslexi vad gäller tid?
På ledig tid vill säga.
Synonymt
Airam: Vad betyder att vara nykter?
Storebror: Då är man fullfri förstår du.
Fader okänd
Bilder som var tagna sent 60-tal och tidigt 70-tal.
Jag har efter påtryckning ganska nyligen fått dem av släktingar.
De gjorde mig 1961.
Han dog 1973.
Under åren har jag aldrig fått bra kläm på, om de dejtade nån ansenlig tid eller om de bara sågs sådär i förbigående, såpass att befruktning hann ske. Men jag vet att de åtminstone sågs vid överlämnade av mig under några tillfällen både när jag var riktigt liten och senare strax innan han dog.
Hon frågade vem det var hon skulle känna igen på bilderna.
Om det var nån hon kände över huvud taget...
Raggisar
Två veckors ledighet - förutom två dagars extraknäck vill säga.
Vad ska jag göra mer än att cykla?
Räkna alla maniskt stickade raggsockor kanske.
Och fundera på vad jag ska ha dem till...
Motionsvision
Jag fick det jag önskade allra mest.
Min listetta.
Här ska trampas.
Till Dr Phil, Outsiders, nyheterna, Discovery och alla möjliga serier på tv.
Och det ska trampas till musik, talböcker, film och radio.
Jag ska cykla för livet.
Morgon, middag o kväll.
I promise !
Granigt
Det som inledningvis såg ut att bli ett drama á la Norén, har nu planat ut att stilla be om tacksamhet för lugnet och den åtråvärda julefriden som faktiskt infann sig.
Detta till trots att den gamla mot alla odds var närvarande.
Det har gjort sitt med psykoterapi ett par år och det har säkert gett sitt med tio år av navelsträngsklippning med henne. För mig och framförallt för henne....
Det har varit gott på alla sätt o vis.
Stillsamt.
Trivsamt.
Nu återstår bara att stå ut med granen.
Eller rättare sagt: med granbarren.
Den är grann, men den barrar katastrofalt.
Mycket.
På sätt och vis svårare att stå ut med än havererade relationer....
Nomore
Samtidigt blir ju barnen världsviktiga för en som person. Åtminstone om man har en god portion känslor inom sig. Mina låneboys är lika viktiga för mig som vilken familjemedlem som helst. Och jag för dem såklart.
Därför är det kanske inte så konstigt att jag vill att de ska få vad jag själv har fått. Särskilt vad gäller kultur, tradition och uppmärksamhet.
Frågan är bara om jag har rätt att tröttna och lacka ihop när de inte alls är intresserade på det viset jag tänkt mig?
Okej, jag tröttnar spontant på dem, men inser som den vuxna samlade medmänniska jag ju är; att det är MIG jag ska lacka ur på! Inte kan de rå för att de aldrig nånsin hört talas om de Jenny Nyström´s-manér jag tycker att julen är. Inte har jag rätt att tycka de är olidligt tråkiga som föredrar tv-spel med våldsinlslag istället för julpyssel till tonerna av traditionell julmusik.
Det är inte deras fel att de inte är som jag.
Men aldrig mer ska jag köpa in mer eller ännu mer tokdyra attiraljer man kan skapa egna julklappar av i tron att de skulle uppskatta att göra något utifrån sin egen fantasi och skaparglädje. När det finns datorstyrda låtsasvärldar där man varken blir kladdig av färg, deg, klister eller ens behöver använda sin kropp - förutom två tummar åt gången. Och som dessutom hela tiden går att starta om from the beginning.
Akryl på duk, grytlappar i symaskin, kakdegar, marsipan och klipp o klistra har ju liksom ingen Restart. Tråkigt nog...
Julbak
Det finns en hel del att säga om min uppväxt....
Och visst fanns det en hel del att önska. Men mer jul än det jag fick finns inte. Absolut inte.
Av någon outgrundlig anledning gav hon oss precis vad hon skulle ha behövt själv. Jul i kubik.
Allt från julgris som styckades på köksbordet till att den blev korvar, syltor, pastejer och hemrimmad skinka. Till egenlutad långa, hemgjord marsipan och kanske framförallt: kakor i stora lass. Finkakor, kondisbitar, struvor, klenäter, anisbröd, fruktkakor, mjuk nötkaka, mjuk pepparkaka till saffranskusar, längder, flätor och butte. Hennes skaparkraft runt julbakandet hade ingen ände.
I mitt liv nu.
När jag är i den åldern hon var då.
Måste det finnas ändar.
Jag måste begränsa bakandet.
Hur än kul det är att skapa den ena rarare än den andra.
Kakor ingår ju liksom inte i vare sig mitt eller nån annans liv längre.
Jag som lever kolhydratfritt ska inte ha en enda en.
Och vare sig barn eller vuxna i min omgivning är intresserade av kaffekalas med hembakta kakor.
Men det doftar jul här.
Och det känns jul.
När jag har sju burkar fyllda upp till bredden.
Sju burkar som med all säkerhet kommer att avnjutas precis så som det är tänkt.
Av de som förstår sig på något hembakt till fikat.
Kanske även att jag nödgats dra in på kolisarna så till den mildra grad att det inte är tänkbart att ens smaka (det är inget svårt att låta bli att supa; sålänge man ger fan i första klunken...)
Och jag själv är henne evigt tacksam för alla fina barndomsjular...
Julstass
Manikern i mig har vaknat.
I like.
En meter tyg á runt 40spänn blev till två förkläden med tilltagen magficka och två riktigt tilltalande (och vadderade minsann) pannlappar - som morsan skulle ha sagt medan vi andra säger grytlappar.
Känner mig nöjd och tänker surfa på energivågen. Det står ett lass med färdigblandad köttfärs i kylen. Det ska få formateras om till smaskiga pannbiffar. Om grannarna undrar varför det osar mat i trapphuset 22:45 så får de undra. Hypomani är inget man skryter med.
Förutom på en blogg kanske.
Där det kan få komma fram att: det är tungt nu.
Riktigt tungt.
Men istället för att känna det, väljer jag att speeda lite.
Det är mer lätthanterligt.
Och skojigare.
Antiklimax
Den tänkta söndagsavslutningen med fantastisk show av och med Kalle Moraeus & Bengan Jansson fick en ände med förskräckelse. Deras föreställning var inte bara enligt förväntan utan ännu bättre. Kalle är vad man måste kalla ett musikgeni. Inte nog med att han spelar de flesta instrument och dessutom kanonbra - han sjunger som om han aldrig gjort annat. Såväl visa som pop, rock och jazz. Han är min favvis känner jag.
Oxå.
Och till de som inte är mina favvisar hör absolut tjyvarna som hade startat och förberedde för ännu värre kupp i garaget när min bil rullade in för att parkera efter Kalle&Bengan-föreställningen. Tagna på bar gärning? Jepp, men utan att fångas in.
Efter kl 22:00 har Örebropolisen nämligen ingen service på sin telefon.....
Hur kunde jag vara så dum att tro detta ställe med ganska stort polisväsende hörde till nån slags medelstorlek i landet, vet jag inte, men nu vet jag bättre.
Först evig väntan i telefonkö. Sen samtal med en skåning som inte visste vart adressen låg. Förrän vi redde ut att jag ringde från 45mil norröver....
Nåväl, två konstaplar modell yngre gjorde en utryckning och säkert så gott de kunde, men på en kvart tjugo minuter hinner skurkar röra på sig.
Flera garage var uppbrutna. Ett par bilar hade haft påhälsning. Hyresvärdens förråd med gräsklippare, bensindunkar och slikt stod vidöppet och utanför mitt eget garage längst bort stod hyresvärdens släpkärra framdragen. Lämpligt med tanke på att det i mitt garage står en finfin hoj á la Dragstar 1100. Den skulle naturligtvis hämtas....senare.
Säkerhetsbolag med jour för kvarteret blev inkopplat. Vd:n för hyresvärden ringde mig vid midnatt och nu hade man bestämt att "vrida örona av de där eländiga typerna" och en gång för alla ta dem på bar gärning. Tydligen hade värdens förråd haft påhälsning tidigare och man tyckte det doftade insiderjobb. Jag skulle sova så gott med vetskapen att därnere i mörkret skulle natten lång finnas en säkerhetsvakt med direktnummer (???) till polisen.
Kunde jag sova?
Knappast.
På tok för mycket andrenalin.
Och på tok för mycket omtanke om den stackars vakten som satt där nere i underjorden i mörkret. Kanske utan smörgås, utan god musik, utan nån som helst mänsklig närvaro. Han kanske var precis lika rädd som jag var...
Det blir till att lägga sig i tid ikväll.
Njuter
Förmiddag vid symaskinen och underbart julrödrutigt tyg blev förkläde.
Sen gammeldags julmarknad i lilla pittoreska Nora hela eftermiddan.
Där spenderades bl.a tomtepengen från igår till där för avsedd julprydnad.
Liksom att det spenderades en slant på julbord hos Nora Stadshotell.
(Mmm, vad gott det var!)
Så håller E-on sin fantastiska jul-allsångskonsert "O Helga Natt" på Stortorget i Örebro nu klockan 17:00.
Och klockan 19:00 är det dags för Kalle & Bengans konsert på Konserthuset i stan.
En sån njutningsfylld söndag.
Rymdångest
Fuglesangen.
Vilken rysare.
För familjen.
Tala om skräckblandad förtjusning.
Å ena sidan underbart att det efter så många år blev av.
Å andra sidan en ännu längre väntan innan han kommer ner igen.
Att vänta fjorton år innan kom upp måste varit en baggis jämfört med tolv dagar innan han kommer ner.
Wow, vilket mod...
Årstomte
Jag fick en slant.
Att köpa mig en tomte för.
Det blir absolut årets Rolf Berg.
Jag blir så glad av hans tomtar.
Lika glad som jag blir av slantgivaren.
En riktigt tomtemysig vän.
Spelemän
Har haft äran att vara med på en mindre privat spelmansstämma i afton. Kultur i kubik i såväl julemat som spelmansmusik. Vilken ynnest.
Och vilken rikedom att vara musikaliskt begåvad. Att kunna spela på gehör.
En av dem började med typ precisvadsomhelst, och resten bara följde med. Inte en not så långt ögat nådde. Det äger verkligen.
Och jag tycker nog också att jag äger. Som minns låtarna. Som kan skilja en schottis från en hambo eller en polka från en mazurka.
Har man växt upp med en spelemorsa så har man.
En mor som spelade alla instrument som kom i hennes händer.
På gehör.
Och kom de via radion fick vi ungar ställa upp för dans.
Bröderna Lindqvist på radion var detsamma som att mattorna blev undansparkade och så ryckte hon med sig en unge i farten.
Det var viktigt sa hon. Att vi lärde oss dansa.
Att vi också lärde oss musiken tänkte hon nog aldrig på.
Ikväll blev det flashbacks.
Sköna.
Återuppladdning
Jag avskyr martyrer.
Ordentligt.
Nä, nu räcker det.
I mitt inre finns mer kraft.
Jag vet det.
Jag litar på mig.
Ska duscha och skrubba.
Tvätta och packa in med nyinköpta produkter.
Generera.
Alstra.
Min djupt inneboende styrka och energi.
Och ingen ska få dämpa den mer.
Åtminstone ingen som inte är värd den.
Basta!
Slut
Ledig och borde ha kraft att njuta av friheten, men jag känner mig fullproppad med negativ energi.
Har sovit som en kratta - det kanske är det....
Eller kanske är det att jag återigen låtit mig utsättas för energitjuveri.
Och jag har själv bjudit upp till dans.
Igen!
Återigen har jag funnits in absurdum för någon annan.
Någon som inte är mottaglig för så mycket medmänsklighet, omtanke och välvilja.
När nånsin ska jag lära mig.
Att motsatsen inte finns.
Hjärtsmärta
Med Rod Stewart.
Han låter exakt som Bonnie Tyler gjorde på sin tid.
Vad betyder det?
Hon hade/har en speciell pipa.
Men om han låter som hon - betyder det då att han låter som ett raspigt fruntimmer?
Kommentarer
De fotavtryck jag ständigt får på två av mina arkiverade blogginlägg.
Nä, det måste handla om nån slags reklam.
Har en webadress lyckats slå sig ner under ett inlägg, kommer strax flera.
Och ingen av dem vågar jag kolla upp. Varken de italienska eller amerikanska.
Jag tror det kommer en massa hästar galopperande om jag så bara smygtittar.
Trojanska.
Trist.
Att behöva radera 25 kommentarer.
Änglastämning
Så blev det då i alla fall en slags adventsstämning även i detta hus. Länge hade jag tänkt att sortera bort det hela. På allvar. Göra motstånd mot kommersen och strunta i att stundande juletid finns. Varför ska just jag fira jul? Varför måste det se precis lika ut i alla fönstren? Varför ska detta jippo få gräva djupa hål i min plånka ännu ett år?
Första adventskväll och plötsligt var ångesten borta för en stund. I rask takt riggades sex sjuarmade stakar, en fyrarmad samt guldstjärna i papp förutom konstgrangirlander med 16 ljus på balkongen. Och vips var allting färdigt. För första gången i mitt liv utan att en enda lampa strejkade och ingen av stakarna fick fnatt med överspänning och risk för explosion. Det bara gick som på räls.
Kanske var det den underbara ängelen som både lockade fram stämning och såg till att här finns harmoni. Ängelen som flyttade in i fredags kväll. När föredettakollegorna hade årligt tabberas på lutfisk i mina domäner.
Det kanske är meningen att det ska bli jul här med, till slut.....
