airam

Ringde upp en tjej som hade ringt på min telefonsvarare. Det visade sig att hon är journalist på Aftonbladet. Det kändes förargligt därför att jag hade missat hennes påringning som plötsligt dök upp när jag lyssnade av ett annat meddelande.

Det gjorde inget sa hon.
En i periferin självutnämnd morsa till mig, hade förvarnat henne om att jag både hade en faiblesse att inte svara i min telefon samt informerat att jag nog inte var intresserad.

Jag har jäkligt svårt att hantera detta att, jag vid 47 års ålder inte får ta mina egna beslut. Och det fick AB veta.

Undrar så vad det beror det på, varför en människa som inte ens står mig nära, får för sig att svara åt mig. Att föra min talan, att sortera och som nu: bestämma vad jag vill och vad jag inte vill.

Vill inte undra.
Det är så energikrävande och leder bara till svarta tankar.

Jo, jag doftar ju mat om kvällarna. Och är trött i fötterna. Det är inte så konstigt. Jag jobbar ju på min semester. Med det som ligger mig mycket varmt om hjärtat: LCHF-Mat. Och idag har det varit en alldeles speciell dag. Mitt i Juli månad har vi haft julbord. Med den allra härligaste julstämning. Ingen dans kring granen kanske, men allt det andra. Både skinka, rullsylta och lutfisk. Och dessutom kom...... inte tomten, men en journalist. Som nu skrivit såhär fint, i Nerikes Allehanda.




En kocka som ser ut att ta sitt uppdrag på allvar.
Såklart.
En fest- kokbok skall födas inom kort. Det är allvarliga grejer det.
Och mycket skojigt!

Bångbro Herrgård - ett underbart ställe fullt av stämning, stor gästfrihet och framförallt genuin vänlighet .

Airam har fakturerat sina tjänster för första gången i sitt liv.
Det känns surrealistiskt... och på nåt underligt vis oroligt.



Men, det är klart jag är mallig.
Såklart att jag är ;-)

Äntligen gav Bolagsverket med sig.
Airam fick inte förväxlas, men uppenbarligen
är det bara en som skriver recept.

Och egenhändiga visitkort kan tänkas...