Det är så tokigt när man hakar
upp sig på ett enda ord.



Ända tills det klarnar. Och,
blir lika buslätt som vanligt.

Tossiga morsan har passerat 80-strecket.
Och hon gjorde det med dunder o brak. Eller i alla fall med barn och barnbarn. På en herrgård och till hambo.

Tossiga morsan är så makalöst seg i vändningarna att jag både skulle hinna åka till macken och tanka bilen full och ta en tur förbi skogen för inhämtning av 2-3 liter bär, innan hon kommit från sin port till soprummet. En promenad på sisådär 50 meter. Om ens.

Men på herrgården, där dansade hon. Inte Mazurka, Schottis och Snoa som förr kanske. Men hon var uppe för styrdans med både sin enfödde favoritson, barnbarn, kvinnfolk och undertecknad.



Det "kan" förstås haft betydelse med vinet. Vår mor har i det närmaste levt ett alkoholfritt liv. Men nu höll
hon tillgodo med både det vita till förrätten och det röda till varmrätten. Förutom att hon drack mingelrosé innan. Inga mängder förstås, men tillräckligt för att danslusten i benen skulle väckas. Med besked.

Jag trodde väl aldrig att hon skulle mäkta med en hambo, men där gick jag bet.

Nästa vända till soprummet blir nog en baggis. Och bilen förblir antagligen smutsig. Nu vet jag ju vad hon går för...

Tror att det var ett jättebra beslut vi tog. Man kommer liksom till en ålder, när den enda gång "alla" sammanstrålar är på begravningar. Nu sågs vi under lättsamma former. Och la nog grunden för att nästa tungsinta sammankomst blir en aning mer hanterlig. Om inte annat, så får vi då prata om när tossiga morsan mot alla odds dansade mest av alla på festen.

Om jag inte hade haft Spotify, hade jag inte upptäckt att Mark Knopfler släppte sin sjätte soloplatta den 14/9 2009.

Get Lucky.



Och jag hade definitivt inte vetat hur väldigt gärna jag vill ha den.
Eller att jag måste ha den.

Stress med nagellack på tangenterna,
men det gick vägen...

... tack vare lite hjälp.

Vare sig Sagan om Ringen

eller Top Gun är mina filmer.

Den tossiga morsan har hemmet fullt av blomster. Fyller man 80 bast, blir det lätt så. Hon uppvaktades ikväll av oss som finns i stan. Med räkmacka och chokladbiskvi. Stor fest stundar till helgen, men att uppmärksamma henne på sin dag kändes ju ändå viktigt.

I min värld är det straff på två sorters blomster som uppvaktning till en högtid.
Nejlikor och Krysantemum i alla modeller och färger.
Spöstraff alltså.

Som vanligt när det gäller gamlingar i allmänhet och dementa i synnerhet, riktade jag in mig på något riktigt färgglatt till buketten. Jag plockade ihop en bukett rosor i allehanda färger. Chockrosa, knallröda och brandgula. Expediten ville hjälpa till och hon fick fria tyglar:

- Nu kommer du nog inte tycka att jag har smak men vänta ska du se, sa hon medan hon stack ner massor av små krysantemum på kvist i rosenbuketten. Brandgula kronblad med illgrön mitt. Fan tar den som misstror mig,  i mitt skrå - så jag fann ingen anledning att misstro denna florist. Det fick bli rosor + Krysantemum, precis som hon föreslog, även om jag inte själv tyckte att det synkade.




Stora lilleman blev uppmanad, eller för att säga som det är: tvingad, att uppvakta sin mormor med egna blomster. Han valde en färdig bukett och stånkade högt när jag dessutom tvingade honom att backa bandet och komplettera med ett kort. Han köpte mitt förslag och valde ett billigt och barnsligt kort med en kattunge.



Tanten har idag fått mer blommor än hon äger vaser till. Stora fina färggranna buketter. Massor med rosor. Och vi ställde till med finfina räkmackor och dukade i salen. Hon var stolt, det märktes. Och hon pratade så mycket om att "de" hade ringt från västerbotten, så att hon till slut själv fick för sig att hon nyligen hade varit däruppe.

Och när vi slutligen skulle återvända till vårt, summerade hon det jag redan flera gånger under kvällen både hade hört och förstått:

- Ni ska ha stort tack!
- Och den som har köpt de här fina (pekar på krysantemum) ska veta att: jag har aldrig förr fått så fina blommor.
- Och den som köpte kortet med kattungen - det är någon med riktig smak, det måste jag säga!

Sedärja, det enklaste är oftast det bästa. Man ska inte bli snopen. Och särskilt inte när det handlar om människor i tossiga morsans klass. Då finns inga spöstraff längre.

Försöker få tag i tossiga morsan. Hon fyller 80 år imorgon och jag har flera gånger fått lova att påminna exakt när det närmar sig. Hon svarar inte. Eller, det vill säga att det känns som om hon svarar, men jag når ändå inte fram. Bestämmer mig för att inte ge upp. Alla signalerna ska få gå fram. Och till slut svarar hon äntligen.

- Sover du mamma?

- Nej, det kan ingen människa sova så som du ringer.

- Men varför svarar du inte då?

- Jag gör ju det.

- I vilken telefon?

- I den svarta.

- Har du en svart telefon?

- Nej, jag kom precis på att det ju inte är nån telefon.

- Vad är det då?

- Det är en grej som man har till teven.

- Fjärrkontrollen?

- Just det, så heter det.

- Använder du den som telefon?

- Nej, jag sa ju just det, att jag svarar och svarar, men det funkar ju inte!

Så har "vi" landat i ett resultat. Skatteverket har i alla fall det. De har lyssnat på min åsikt. Och beslutat att sänka min kvarskatt med 9'530 riksdaler. Jag är nu "bara" skyldig 15'741. Och då ska man (jag) inte glömma att jag redan låter dra extraskatt varje löneutbetalning för att det inte ska svida så förbannat varje november månads utgång.

Imorgon ska jag träffa handläggare på socialtjänsten. Vi ska prata igenom mitt uppdrag. Tror att jag den här gången ska be dem om ett uppdrag oxå. Jag fortsätter mitt stödfamiljsuppdrag mot att de fakturerar mig med sisådär 1500kr varje månad.

Ska jag betala för att ha andras barn?
Är det inte det jag redan gör?

Retorik är mitt middlename.

Vet inte om det är särskilt vettigt, men jag har en förmåga att skämmas å andras vägnar. Det kan genera mig förfärligt när människor tror att de är födda att underhålla oss andra, medelmåttor. Idol är ett sånt program där jag måste sitta med ett finger på fjärrkontrollen för att snabbt kunna ta mig ur situationen. Och, pratar man om just Idol, blir det programmet rätt ryckigt vid mina bopålar. Alltför många är pinsamma i Idol. Ju.

Hollywoodfruar var nåt annat.
Bimbosar tror inte. De vet hur bra, snygga och sexiga de är.

 

Jag tror att Maria Montazami har en jäkla självkänsla. Och att hon säkert utgår ifrån att vi alla strävar efter samma som hon. Hennes norm är något helt naturligt, för henne. Hon förställer sig inte i det. Tjejen ser sig bara som lyckad, men därmed inte att vi andra är misslyckade.

Till skillnad mot den där PaulAnkahustrun. Supernarcissisten herself. Som inte ens drog sig för att svära grovt, visa upp värsta svartsjukan och plåga sitt lilla barn med räfs och rättarting vid frukostbordet, i tv! Henne skäms jag inte för - på henne blir jag förbannad.

Hur man nu överhuvudtaget kan slösa så med sin tid att man skäms och blir arg, framför en dumburk.

Lite knivigt kryss idag.
Inte partyorgeln förstås,
men filmen...



Chansar på rött.

Det är årets fest ikväll.
Jag har gjort både brynen och håret.
Och naglarna är metallicklackade.

Ny foundation är inköpt liksom ny
ögonskugga förutom ny behå och
nya blanka strumpor.

Flickor i röda klänningar går alltid hem
före tolv. Så, jag har följt skolboken för
att upprättahålla Jing Jang: Vitt innerst
och svart ytterst.



Men!
Jag har en finnpajsare i ansiktet.
Det mesta känns förstört.
Eller, som ett rop på hjälp.

Varför får man förresten säga finnpajsare,
finska pinnar och vitlök. När man inte får
säga negerboll?

Det är en dag som passar att tänka på...

Man måste höra upp,
så är det ju lätt...

Cykeln gick lite trögt när jag hastade iväg till plasmatappen igår. Framförallt framdäcket. Tänkte att jag skulle pumpa däcken när jag var färdig och skulle åka därifrån. Det blev andra uppdrag. Den punkafria Pilencykeln hade punka när jag återvände! På framdäcket.



Cykelhandlarn höll med om att det var konstigt med punka. Pilen klär
insidan på sina däck med metall för att hindra punktering, men han
sa att "det kanske var en spik".

Ånej, ingen spik.
Det var häftstift.
Två guldiga häftstift.

Troligtvis ingen slump.
Må den fan som har roat sig, akta sig riktigt noga, för att göra om det.

Stora lilleman fyller 24 år idag. Och bjöd på kalas i sin jättetrevliga nya lya som de hade fyllt med levande ljus som doftade choklad & vanilj. Det blev en helkväll. Med inslag som tant inte är så van vid sen tidigare, men nu plötsligt är biten på. Jag måste liksom ha ett Buzz. Eller om det är ett Ps3 jag behöver...



Jag är förtjust i quiz sen alla tider. Och när det är så allmängiltigt med skojiga karaktärer och med Felix Herngren som speaker, kan jag inte stå emot. Skojigare spel får jag leta efter. Det innehåller allmänbildningsfrågor som täcker in både tv, film, musik, sport, vetenskap, natur och mycket mer. Och somliga frågor är på tid. Speakern kommenterar skojigt och karaktärerna känns levande. Vill ha ett eget !

Och jag vill ju ha ett eget GuitarHero. Nu med möjlighet att spela som helt band.
Ikväll har jag plötsligt spelat både gura och trummor. Och, jag har sjungit mig till 86% rätt i Eagles underbara Hotel California. Det vet jag iofs inte huruvida det anses bra eller ej, men jag vet att det var jäkligt skoj!

Så härligt det är att släppa kraven till förmån för lek...




Och så härligt det är med ungdomar, som tillåter det.

För övrigt är just födelsedagsungdomen extrahärlig.
Har ville pressa några kilo från sin kropp i somras och jag "erbjöd" i ett obevakat ögonblick 100kr för varje tappat kilo på hans födelsedag. Med glädje kunde jag då idag uppvakta honom med 1060kr. En baggis - för honom - med LCHF. Den ungen älskar kött & bearnaisesås.

Har haft några timmar med tossiga morsan ikväll. Veckohandling. Tidningsrens. Genomgång av post. Check av städning, växter, tvätt och balkong. Och, försök till samkväm. Det går si och så. Hon är ganska skojig in emellan. Men, så är hon ganska lessen och rädd också.

Hennes fem barn kom ju i två kullar. Hennes yngsta och äldsta döttrar är döda sedan många år. Mig tilltalar hon "som om" jag var hennes äldsta och det brukar fungera ganska bra. Det kan stundom till o med bli lite lustigt, när hon pratar "om" mig, till mig. Eller när hon frågar "om jag hört nåt från Maria".

Vi skrattade i alla fall. Och hon mumsade på lite godis som jag hade köpt. Det blir mest redovisning om vem som rör sig utanför när vi samkvämar på det viset. Jag får veta att skatorna är så tysta och städade. Att igelkotten kommer varje kväll. Att nån unge i lekparken skriker och så lutar hon sig mot rutan sådär som gamla människor gör. För att förtydliga att det de berättar, finns där ute.

Precis när jag tyckte att vi hade det rätt så bra, så kom frågan:

- Var är barna då?

- Vilka barn mamma?

- Du förlöjligar mig när du säger sådär!

- Nej, jag undrar vilka barn det är och vad det är som oroar dig?

- Jag tycker att de ska komma in nu. Det blir snart mörkt och det kan finnas fulla killar ute på kvällen.

- Jo, jag förstår att du blir orolig. Vilka barn är det som vi ska ropa in?

- Det är Maria & Teresa. Eller i alla fall den lilla.

- Hur tänker du nu?

- Det är så konstigt att jag aldrig var rädd när Ni var små, men småflickorna är jag orolig för varje kväll.

- Vad vill du få in dem för?

- Jag ska väl laga lite mat åt dem och sådär...

- Är du rädd att du inte klarar det?

- Ja, jag kanske inte klarar av att ha småbarn längre...


 

Idag kom det paket med posten.
En underbar väska. Från en underbar vän.



Alltså. Jag vet att jag aldrig sagt det. Att jag vill ha en sån
väska att släpa matlådan i, istället för kassar från Ica, Coop
och i värsta fall Systembolaget. Sen den gången min låda
till bredden fylld av leverstuvning, öppnade sig och fördelade
sig i handväskan, har inget annat alternativ än platskasse
funnits.

Men så fick jag syn på typen av kasse/väska. Dock inte
med tillräckligt häftigt motiv. Det var mest prickiga och
randiga.

Jag vet att jag aldrig nämnt den här önskningen. Och ändå
har jag en vän som räknar ut den. Det är bara så häftigt.
Jag älskar att presentas med rätt saker. Då har man
tagit in mig. Då vet man vem jag är. Det är respekt.

*Bamsekram*

- Har en såndär lite ettrig fluga här.

- En blomfluga?

- Ja, och nu försöker jag få det här bandet in i nålshålet, men det vill sig inte.

- Vadå, trär du en synål med tråd?

- Nej, det är ett band.

- Men det går väl inte in ett band i ett nålsöga?

- Det är en säkerhetsnål begriper du väl!

- Jaha, vad ska du ha den till?

- Jag ska trä tillbaka bandet i de här byxorna.

- Jaha...

- Ja, och nu är flugan borta.

- Jaha, vad menar du nu mamma?

- Ja, att det var allt jag ville. Nu behöver du inte ringa hit mer idag.

Jag dammsuger och plötsligt ringer telefonen. Stampar till på knappen och rör mig emot signalen, som lika fort tar slut. Återvänder till dammsugaren, startar och ska precis styra mot hallen när signalen är där igen. Samma visa igen. Och samma resultat. En signal och inget mer.

Hinner ut i hallen. Dammsuger med akrobatisk hållning mellan dojjor och under pjuckhyllan. Då är signalen där igen. Kastar mig handlöst utan att stänga av. Tänker att det är tossiga morsan som är i nöd. En signal och inget mer för tredje gången. Ringer upp henne istället men där tutar det upptaget.

Återvänder. Hör telefonhistorien upprepa sig och tänker att jag struntar i det. Jag tänker inte svara förrän det rör sig om åtminstone två signaler.

Tar ändå med mig telefonen och dammsugaren till köket. Lägger luren på en bänk och startar maskinen. Så ringer det så fint en signal igen, till o med innan jag hinner vända mig om mot telefonen. Nä, nu jäklar...

- Men mamma, varför gör du sådär. Ringer hit och lägger på innan jag hinner svara?

- Vadå, har jag ringt?

- Har du inte det. Ringt till Maria alldeles nyss?

- Jo, det har jag.

- Men varför lägger du på?

- Har jag lagt på luren?

- Ja, fem gånger och jag dammsuger här och hinner inte svara när du bara ringer en signal!

- Har jag ringt fem gånger och du inte har hunnit svara?

- Ja, det har du.

- Men skit i att dammsuga då, det är bara onödigt!

Jag har ju redan varnat för att H1N1, den så kallade Svininfluensan står mig upp i halsen. Eller, att jag i alla fall storknar på alla frågor som pågått i månader. Det både förvånar mig och förskräcker mig att folk är så oroliga. Och kanske framförallt att man både frågar om och gör intensiva försök att få förtur. Mot betalning.

Nu förvånar det mig också att man inte har snappat upp att det vaccin som är beställt för oss samtliga svenskar, inte även täcker upp för säsongsinfluensan 2009/10: H3N2.

Det kommer alltså att bli två sjukor eller tre vaccinationer i höst. Kom ihåg vart Du läste det först ;-)

Jag är för vaccination - åtminstone när människor själva fattat beslut att vaccinera sig.
Och, jag är verkligen för både mammografi och cytologprov.