på en dag är det kanske inte så konstigt
att man både känner sig proppmätt och doftar
som en sliten grytlapp...
Det är bråda dagar.
Och att jag doftar matos är bara förnamnet.
I bihålorna i alla fall...
Vi befinner oss i en härlig matlagar och fotostudio.
Fotografen och jag.
Och det går görbra.
Kanske framförallt för att han är så fantastiskt kunnig.
På allt liksom...
Och inte minst på musik.
Idag har han, bland mycket annat lärt mig vem
gitarr och flamencogeniet Paco de Lucia är.
Det är nån slags mening med det som pågår...
7