Alldeles nyss kom jag till korta. Jag förtjänade inte ett eftertraktat förtroende. Lätt att begripa rent intellektuellt - mycket svårare känslomässigt.

Som man bäddar får man ligga. Jo, jo.

Det fanns en tid då jag hade mycket stor portion övertalningsförmåga och därtill tendenser till tjat. Idag finns inget sånt förråd. Det ekar av tomhet.

Ett val jag gjort såklart. Med ålder och visst mått av mognad har det stått klart för mig att ovanstående förmågor har en mamma som heter fru kontrollbehov.
Den mamman har ingen navelsträng ihop med mig längre. Under några år av samlat mod klipptes den av och jag blev fri.

Så fri att jag inte förtjänar somliga förtroenden längre.

Hmm, tänkte inte på det....