Den minste av boysen fyller år. Han blir av mig uppringd på förmiddan och som sig bör; blir sjungen för. Aldrig någonsin annars gillas det när man sjunger för den gossen. Han kan inte delta, inte njuta och inte tillgodoräkna sig som en utvald till de ljuva tonerna.

Idag tog han emot.
Såväl Ja Må Du Leva som det fyrfaldiga hurrandet.
Han sa: Tack!

Så pratade vi en stund. Jag fick veta detaljer om alla de sex paketen han förärats med och om barnkalaset som skulle gå av stapeln mellan kl 14:00 och 16:00. Det skulle bl.a serveras glass och de sju barnen (med alla hans tre favorittjejer inräknade) skulle leka lekar och sen ha skattjakt som pappa ordnat. Och jag fick veta att han kände sig fin. Han hade nämligen den fina KingKongtröjan på sig som han fick av undertecknad i torsdags.

Jag avrundade med att jag önskade honom en riktigt bra dag och sa:  - Din dag lille vän.

- Ja, den här dagen är BARA MIN och ingen annans !


* kramar i mängd *

Måste korrigera min diet idag. Orkar inte med att vakna med magkatarr vareviga morgon. Min mage är inte kompatibel med Skaldeman´s idé om att uteslutande gå på protein & fettdiet. Jag mår bra i övrigt och sympatiserar till fullo med att kolhydrater i form av socker och mjöl inte heller är min grej. Men jag behöver lite fil i den knorriga maggen och lite mjölk  kaffet. Och en å annan grönsak, även från under jord.

När man har så mycket magkatarr att magsyrorna stiger ända upp till frisyren och efterlämnar sig den värsta av skallebang, då kan man förstå att det behövs en lite korrigering.
Jag är alltid väldigt kaffesugen på morgonen och särskilt lediga dagar smakar kaffetåren extragott, men idag har det fått duga med thé. Det berättar definitivt om graden av katarr för den här damen. Sur, är bara förnamnet.

Nä, idag ska jag till frukost istället för ägg & bacon, äta lite fil. Bara tanken känns befriande. Fil smakar surt men innehåller rikligt med basiskt kalium. Jag vet att det kommer balanseras upp där nere och att jag till och med kommer att känna när vätskorna blir neutrala. Just nu känns det som om jag har ett Ph på minus nittioelva..... typ.

Åh, vad det ska bli skönt att slippa mag och skallebang resten av helgen.

Ofta känns det som om tiden inte räckte till.
För allt som känns kuligt att göra.
För allt oupptäckt.

Priotid för bloggskrivning finns inte och värst av allt: priotid för bloggläsning får stjälas.
Jag behöver MER tid!
Någon... ge mig.

Fast...
Ser man det ur någon annans perspektiv är jag inte det minsta tidspressad.

Som för den utlandsfödda som berättade att bloggande var en av livet bästa livskvaliteter just nu. Både skrivning och läsning.

På TVÅ språk!

Få saker känns så härligt gott i min näsa som doften av nystruken nytvättad textil. Nu är det tvättat och klart. Tvättat och struket och ligger i prydliga högar i skåp och lådor. Efter sig har det lämnat en ridå av nystrukendoften i hela mitt bo.

Jag kommer att somna så gott...

I arla morgonstund sitter jag och blir förbannad på Expressens skribent Liza Marklund.
Hon slår ett slag för att det borde fattas ett politiskt belsut om nationellt dna-register i sverige. Det har jag inga problem med. Säkert skulle många oskyldiga slippa personliga kriser ett misstänkligörande för med sig. Nej, jag blir förbannad på att hon låter sitt eget inbakade hat mot våldsmän styra utformningen av artikeln. Som om vi alla kände samma avsky.
För mig är det B att i texten utgå från att vårdpersonal som tar dna-prov inte kan möta dessa patienter som alla andra möts. Dvs med empati och proffession. Hon nedlåter sig att ifrågasätta hur "sjuksköterskans blick" såg ut. Och att samma yrkeskategori grävde fram saliven.

I samma artikel försvarar hon publiceringen Expressen haft och har med foto och namn på den sk Hagamannen.
För att vi, vanliga människor ska förstå att väldtäktsmän är en av oss. Till synes helt vanliga människor och alls inga monster.

Jag blir förbannad på Liza Marklunds hatiska artikel för att jag tycker så fruktansvärt synd om den arma familjen Hagamannen ju faktiskt har. Hur ska sambon kunna överleva? Hur ska framtiden bli för de små barnen? Kan hans föräldrar och syskon överhuvudtaget andas efter detta?

Hur fan kan ett foto på en till synes normal kille få tjejer att förstå vikten av att vara rädda om sig kvälls och nattetid? Jag ser inte hur ett fotografi kan få kvinnfolk att bara röra sig par om par efter skymning, åka taxi, dricka mindre osv.

Varför formar inte Liza Marklund själv fram ett nationellt program som ska lära oss att skydda oss. Varför ser hon inte till att det i punktform finns ett underlag att låta unga tjejer i skolan utveckla skyddstänkande  ifrån. Varför lägger hon ner krut på att få sina egna fördomar publicerade istället för att använda energin till något kreativt.

Hon anser sig nog själv - tillsammans med en stor hoper läsare; vara en begåvad person. Att hon idag inte kunde visa det, gjorde mig så oerhört förbannad.

I arla morgonstund...

Det tog seven businessdays så hade jag den hos mig. Förpackad i presentpapper och levererad som en "gift". Man är tacksam...

Det kunde ju varit en telefonkatalog, eller nåt sånt i lådan.
Tegelsten kanske, men icke.

Den är så fin att jag knappt tror den är min.
Med massor av finesser jag inte bergiper mig på.... :-)



Annat blir det om några dagar.
Då har vi bekantat oss.
Och den har förevigat blått och gult.

Tussilago & Blåsippor

Med hjälp av diverse piller gick det att få iordning den här mc-madamen idag och det blev till slut på sen em en riktigt skön tur per Mc. Även om vinden kunde varit något vänligare i både temperatur och form så var det underbart gott att susa fram och få våren piskad rakt på sig, liksom.

Det är ganska skojigt att köra så stor cykel och kanske framförallt att köra den med hjälm som har svart visir. Hela ekipaget är förresten svart om det inte är så att jag låter någon rosa detalj titta fram, eller kör med öppet visir,  så man på trutvallan kan avläsa könstillhörighet.

Fast det finns kanske oxå en å annan knutte med rött på läpparna, vad vet jag.......

Bakom svart visir ser föraren (jag) precis lika bra som med ett öppet. När man står för rött i en korsning brukar bilister först kika på hojen - i alla fall om det är en man bakom ratten. Fågelholken som sen visar sig när han konstaterat att det är en tjej som kör, är stundom obetalbar.

En del är till och med så knasiga att de får fart på pelle och vill axa (accelerera) när det slår om till grönt.
Stackars knasbollar! :-)

* * *

Imorgon är det vardag igen.
Hu, va´ tungt! Jag skulle gärna varit hemma en vecka till.

Fast......................., imorgon är det bara tre dagar kvar så kommer helgen igen!

Vad finns, efter sura disktrasor som är lika hemskt som att skifta däck på bilen. Jag bara undrar.........                                                                                                                      

Visserligen kostar det bara en spottstyver att engagera någon däcksnubbe som mer än gärna gör det, men just den lilla spottstyvern känns på tok för mycket eftersom inget annat än leda hindrar mig själv att göra det.
Att jag får ont i ryggen av slikt kroppsarbete är just idag underordnat eftersom något virus ändå fått tag i min hälsa och skapat värk både här och där. Mest där, i huvet....

Bad day.

Vill ha kraft och lust att köra hoj idag. Vädret är som gjort för en riktig åkardag, ju.

Avskyr att vara sjuk.
Avskyr när kroppen säger från.
Avskyr att inte orka.

Hmm.....
Kanske skulle ta en Rosenrot i alla fall?

Den damen, kunde varit jag ;-)