Chokladbiskvier

16019-268

Plötsligt tog jag mig ett återfall för det tidigare omättliga bekräftelsebehovets skull.
Eller så var det pga ett väl intrampat vanebeteende, som jag plötsligt hörde  mig 
säga; "jag kan fixa det".

Att baka biskvier till ett öppethuskalas som väntas dra omkring 85 pers!
Man kan undra om jag inte är klok.
Det finns ju de som lever på att göra chokladbiskvier.
Och framförallt har de väl bunkar, vispar och plåtar som är tilltagna för hundratal.
Min egen lilla elvisp fick en stroke. Tror jag.

Men nu är det gjort.
Och av två kg mandelmassa och ett kilo smör förutom en massa annat kladd
däremellan blev det 112st.
Fina och bergis goda, men bara doften står mig upp i halsen.

Jag känner mig ändå nöjd med priset. 3,10 styck. Vad tar de på kondis? Minst 15spänn i alla fall.
Man kanske skulle bli chokladbiskvibagerska ändå....

75

En för mig kär person fyller år idag.
Hela 75 bast.

Boysen väntar nog just nu.
På nåt spännande.
Jag ska koppla ihop ett trepartsamtal
om en kvart, är det sagt.
Och vi ska sjunga för 75-åringen.
Som är kär även för dem.

I deras ålder är 75-åringens ålder
i samma stil som en död. Har de sagt.
Samtidigt som de sa att 75-åringen
känns lika ung som undertecknad...

Vad det nu betydde...

Kommunskam

Ett A4 satt tejpat på entrédörren till ett kommunalt äldreboende.
Man informerade om beslut taget 15/1 att anhöriga och närstående till de boende inte längre "kunde bjudas" på kaffe och eventuellt kaffebröd därtill. Men man fick gärna ta med eget fika och inta det på plats.

Jag skäms som medborgare.
Usch, vad jag skäms!

Ska det vara några pengar att spara in.
De stackars kronorna som en å annan fika någon anhörig/närstående avnjuter ihop med sin gamling.

Har man kanske inte tänkt på att också anhöriga/närstående avlastar personalen med sin närvaro och att det faktiskt kan innebära en stor besparing istället för att kalla in extrapersonal - i händelse att den gamla är både förvirrad och stökig. För en sketen lön av en kopp kaffe.

Skulle gärna ta del av vad kommunpolitiker och andra kommunala beslutsfattare själva drar in på.
Sjunker de verkligen så lågt för egen del, att de tror sig för kommunen göra värdefulla besparingar på: kaffe och Mariekex?

Knappast!


Madrassplåga

Drar mig för att gå till sängs.
Bergis blir det ännu en natt med hystersika uppvaknanden av att jag tror Jack the Ripper attackerar mina knäskålar. I alla fall vänster.
I fjorton dagar - nätter, har jag lidit, men inte förrän nu fattar jag att det är madrassen som felar. Eller jag - i förhållande till madrassens bärighet.
Måste skaffa ny.
MÅSTE.

Om inte om fanns.
Hur ska man kunna välja?
Ska den vara av latex, polyeter eller tagel?
Hur många lager ska man ha?
Åt vilka håll ska fjädrarna vara vridna.
Hur ska man veta att det känns så som det är tänkt att kännas.
Och hur länge känns det ?

Går det inte lika bra att ligga på soffan?

Sångtext

Sodomy
Fellatio
Cunnilingus
Pederasty

Father, why do these words sound so nasty?

Masturbation
Can be fun
Join the holy orgy
Kama Sutra
Everyone!                   / Soundtrack: Hair Title: Sodomy


Undrar vad jag sjöng för ord.
Den första gången, när jag som 16-åring hörde soundtracken...

Kallt

Snö i massor.
Gillas inte.
Det är för sent nu.

Jag fryser mer än jag kan hantera.
Och det tar flera dagar i anspråk att värma upp den här kroppen när den kallnat.
Visst är det rart när det faller.
Och visst håller jag med om att ljuset behövs.

Men det är hopplöst att cykla i snö.
Särskilt på gammal skranglig damcykel med däck á la ryska spion.

Och det är hopplöst mycket kläder man får ha på även inomhus.
Vem tusan har beställt 18 minusgrader !?

Lyft

Nu får jag ångra mig.
Nånstans visste jag ju att det där med förhöjd A-kassa skulle gå obemärkt förbi i.o.m den nya skatten. Glömde.

Åtta hundra spänn plus - netto - är inget att klaga på.
Förlåt A-kassan.

Döstädning

Man skulle kunna tro att jag har "döstädat"  idag.
Sådär som de gamla säger när de menar att de städar undan sådant som efterlevande ska slippa greja med. I det här huset är det jag som är efterlevande. Och jag ska varken dö eller lider av dödsångest.
Däremot får jag ångest över att det finns okänt skräp som stjäl utrymme och energi bara genom att finnas där i min boning.
Flera påsar och gamla väskor har fått fortsätta kräva utrymme, men numera i soprummet. Somligt av det okända visade sig vara sådant som var så kul att starta, men mindre kul att färdigställa.

Att 20år kan gå så fort....

Vid ett äldreboende i stan har man startat loppis nån gång om år, dit jag var bjuden häromsistens. Tyvärr kunde jag inte närvara, men de lovade en repris och jag lovade skänka lite smått som raggisar i parti och minut. För att inte tala om travar med grytlappar. Sånt som skapas medan jag sitter stilla. Vid teven, typ.

Men det visade sig finnas mera som de senaste dagarna färdigställts:
16019-267

Bergis är det nån tant som vill köpa slikt.
Och förhoppningsvis blir det klirr i den loppiskassan som oavkortat går till barncancerfonden.

Det finns mening med allt.

Huvudvärk

16019-266

Har jag oxå haft hela dan.
Men för min del är det nog vinet....

Brott

Morsan lärde mig som riktigt liten att: "brott lönar sig aldrig".

Det var på den tiden när teve bara hade två kanaler och familjen samlades framför det smaskigaste av alternativen: High Chaparall.

(Jag VET.... det var på medeltiden)

Men jag var icke desto mindre rädd för våld redan då.
I High Chaparall användes vapen.
Gevär stora och långa som värsta stridsvagnen.
Folk kunde dö....

Så läser jag en genomspännande kriminalthriller.
Suggestiv och full med psykopatdrag.
Otäck, men genom nära 400 sidor har jag morsans löfte i bakhuvet.
Det är klart att den galna får så hon tiger till slut.
Det kan aldrig funka att vara så otäck.

Hon lovade ju det.
Morsan.

Fan vad jag bedrog mig...

Uppladdning

16019-265

Spelar Olsen Brothers.
Ett säkert kort för uppladdning.
Benen rycker.
Man får en känsla av att kvällen är given.
Det finns inget som är tråkigt.
Bara skratt, glam och stuff väntar.

Förutom vinet.
När får man öppna?
Måste man vänta tills helgmålsringningen har varit?

Nääää....

Urgammal

Boysen skjutsas hem. Det spelas en riktig discolåt på en av radions reklamkanaler och lillebror ber att få volymen höjd. Det rycker till i mina ben. Vi står still för rödljus och sittstuffar alla tre medan boysen upptäcker att mamman och gossen i bilen bredvid stuffar lika gott.

Storebror: Det är en skön låt det här. Man blir glad av den.

Jag: Mm, imorgon ska jag gå ut på krogen. Om de spelar den då ska jag dansa som bara den.

Storebror förskräckt: Ska DU gå på krogen???

Jag: Javisst, och jag hoppas att de spelar jättebra musik hela kvällen.

Tystnad....

Storebror: Jag trodde faktiskt att Du är för gammal för att dansa. På krogen ska man väl vara sådär 17, 18 år...

Yrkesval

Lillboysen har tidigare vid flera tillfällen uttryckt önskan om att få lära sig rida. Med tanke på att han är alldeles ointresserad av att använda sin fysik i någon som helst form och därtill har aningen svårt med gruppaktivitet visste glädjen inga gränser när det i  lokaltidningen igår annonserades om lediga platser på den närbelägna ridskolan. Och upprymd över att kunna låta hans önskan gå i uppfyllelse fick han erbjudandet på silverbricka:

- Men jag vill ju inte bli nån riddare längre!  För jag har ju bestämt mig för att blir servitör på ett hotell förstår du.

Ridå.

Trolldom

Med ambitionen att locka till lite empati när lillboysen och jag pratar om Röda Korset, får han tankenöten: Tänk om Du bodde i ett fattigt land där det inte finns något vatten"

- I så fall blir jag trollkarl !

- Och trollar fram vatten menar du?

- Ja, massor med vatten !

- Men om det inte finns nåt vatten så kan man väl inte trolla fram det heller?

- Jo, för trollkarlar kan ju trolla fram kaniner ur sina tomma hattar !


Kattfot

16019-264

Misstänker skarpt att det varit nån inne i den nymålade garderoben.

Men han har åtminstone kommit ut....

Vita kattfötter vittnar om det.

Precis överallt...

Rollspel

Lyssnar på ABBA.
Minns från min barndom en kompis som för jämnan ville leka Anni-Frid & Agneta.

Jag fick aldrig välja.
Det var ALLTID självklart så att det var hon som var den karismatiska.
Den fräcka.
Den mest friserade.
Mest mejkade.
Och den som hörs allra mest:
 
Anni-Frid.

Nu blir jag förbannad på det oxå!

För att jag finner och funnit mig i det som egentligen inte är kompatibelt med: mig.

Målarkludd

Förstår inte varför det inte går över.
Ilskan.
Retade upp mig på en person med noll empati. Men det var ju flera timmar sen.
Det finns inget som tröttar mig så, som människor vilka med blixtens hastighet kan applicera vad man säger på sig själv och sedan fortsätter dialogen med utbytt fokus.
Särskilt när min egen avsikt och öppning var just utifrån ett empatiskt perspektiv.

Tog ett bryt  och har under tiden målat om en garderob.
 Målat på ren aggressionskraft.

Finns det skalor för hur mycket det är möjligt att måla på sig själv?
Får man pris om det i så fall är mer färg på kroppen, golvet, kläderna och närmaste omgivning än stället som var tänkt?
I så fall ställer jag upp!

B-kassan

I ett brev från SeA-arbetslöshetskassan daterat 07-01-02 får jag veta att det numera kostar mig 342kr/månad att vara skyddad. Mot 115kr/månad förra året. Riksdagen har beslutat om förhöjd finansieringsavgift med för min del (kanske alla har lika?) 227kr/månad.
Nämen, jag tror jag blir gråhårig!
Och vad kostar det då inte för de stackare som också är fackanslutna!?
Har folk fått mostvarande i lönelyft från årets första dag månne?
Inte jag.
Och inte kan man betala via autogiro heller.

Usch vad närkingst träligt det känns...

Biträdd

Är äntligen inne i en ny bokslukarperiod och läser just nu en smaskig kriminalthriller - Rödluvan av Unni Lindell.

I den stod att läsa nåt lustigt:  "Hundägare är folk som inte vågar bita ifrån själva"

Har väl iofs inte gjort nån empirisk forskning i ämnet, men åtminstone en liten studie i de närmsta omgivningarna och, det låter väl inte alldeles otroligt i mina öron.

Priviligierad

Det är inga fel.
Att få vara ledig i dagarna tre.
Med lön.

Golvångest

En snickare har tagit mitt uppdrag att lägga laminatgolv i mitt kök. Han kommer för inspektion imorgon och det bästa är kanske att köpa plattorna redan idag. Ifall han får för sig att fixa det hela på momangen. Men plötsligt vet jag inte vilket golv jag ska ha. Beslutsångest kan tänkas. Medan planerna smiddes förra helgen visste jag ju precis.
Jag trodde verkligen att jag visste exakt vilken färgton och struktur som tilltalade mig mest. Men nu när jag tittar på webben dyker det upp fler och fler som känns trevliga. Och nojjan vet inga gränser när jag står inför valet billigt, billigare, billigast. Det är ju ändå köksgolv i en hyresrätt som skall utsmyckas.
Förvisso har jag lovat/hotat hyresvärden att jag ska bo här tills dess man bär ut mig i träfracken, men under kan ju ske.

Kanske i alla fall...

Plötsligt kanske det slår in på V75, lotto eller triss.
Då ska jag ju köpa mig ett helt hus av parkett!

Nåja, i så fall har jag väl råd att fixa till golvet innan jag flyttar om det skulle bli nån slags efterräkning.
Nu tar jag beslut att det billigare golvet i antikek från Byggmax får bli mitt köksgolv.

Basta!

Tillflyktsort..

16019-261

..en , kunde få vara en repris i Thailand förstås. På Spa & Resort i Kata Beachområdet.
Eller vartsomhelst. Där inga naturkrafter fått övertaget för tillfället.

Just nu skulle jag till o med kunna tacka ja till en racerbåtsfärd á två timmar till
PhiPhi-öarna för att få komma iväg.

Om det inte bara fanns så mycket om hela tiden....




Tankesot

Minns min oförstående känsla när storasyster med både trovärdiga ord och ansiktsuttryck på sin dödsbädd sa att hon var nöjd med sitt liv. Att hon hade haft det så roligt. Att hennes 42 bast på nåt vis räckte.
Tror att jag ansåg det vara verbaliserande dödsångest. Jag vara ju bara 29.

Idag vet jag bättre.
Förvisso ett par år äldre än hon var innan ljuset släcktes. Men inte heller jag tycker det vore nån katastrof om det fimpades nu. Mitt liv.
So far, so good.

Vad är resten?
En lång och motig väntan.
På att bli äldre.

Önskar det vore tvärtom.
Födas tossig och rädd vid 80-strecket.
Och sen bara bli mer och mer katig.
Och orädd...


Flyktbehov

Ett enda telefonsamtal och min hjärna började smida planer.
Måste sticka. Tänker inte kämpa mer.
Vill rusa in i nåt nytt och anonymt.
Söker andra tjänster. Uppdaterar mitt Cv.

Tar ett brejk.
Spelar soul högt som fan i lurarna.
Bloggar.

Känner tacksamhet att det vanliga flyktkänslan inte infunnit sig.
Ännu.

Den som tragglats i terapisamtal om och om igen.
Den stundtals riktigt trygga och sköna känslan om att det går att radera mig om jag bara vill. Utan att dö.
Radera, sälja av och försvinna.
Bli uteliggare i storstan.
Finnas, men ändå inte.
Bara finnas på helt egna villkor.

Känner mig tillfreds med tanken.
Jag tar den "chansen" när det blir FÖR tufft.

Tillsvidare fortsätter jag hitta andra utvägar.
Just precis nu annan sysselsättning.
Och annan musik.

Snark

Unge söte herr Lakrits är kanske inte så ung längre. Hur många människoår går det egentligen på ett kattår? Lakrits är född för åtta år sen och kan kanske betraktas vara nånstans i gyllene medelåldern nu. I de grå tinningarnas charm med svag antydan till bukfetma och framförallt: tendenser att snarka högt och ljudligt!
Alltså: såpass att man får höja volymen på teven när han somnat där framför och såpass att han åker på ordentliga klacksparkar om natten när det blir som värst. Hur högt är det tillåtet att en katt snarkar? Tänk om han får syrebrist under sömnen? Det är kanske dags att kontakta en kattdoktor...?

Om inte annat så för tjocka fröken Strössels skull. Hon förnärmas av dessa oljud. Tittar snett och vill inte alls kännas vid att de är av samma art. Hennes ögon vädjar om nåd. Och den lilla munnen berättar att deras äktenskap inte alls är så bekvämt som en människa kan tro.

Julut

16019-260

Och vår in.
Visserligen åkte resterna av julen ut redan häromkvällen.
Men lagom till Knuts namnsdag idag fick våren komma in.
Bl.a via en Hortensia i vitt.
Det känns ju så vitt och rent och fint och stort när man blir av med det där,
röda som då känns så varmt och gott och mysigt.
Tre veckor jul är fullt tillräckligt.
Resten av året vill jag ha vitt.

Så därför har det också flyttat in mera vitt här idag.
Ett vitt quiltat överkast. En julklapp från chefen, men det vet han inte om.
Inte heller dito kuddarna, pläden och lampan.
Får väl nämna att slanten kom till pass.

Nu lagomt till kommande vår...


Äntligen datorfel

Sju gånger på ett år har min dator varit inne för reklamation. Min värstingdator vill säga. Den som kostade skjortan och hade "allt". Jotack. Den har åtminstone haft alla fel. Man har, enligt egen utsago: bytt allt utom chassit. Och ändå krånglar den för jämnan och särskilt direkt efter att ha varit inlämnad. 
I ett par månader har den nu senast stått på datorfirman och stressats med diverse mer eller mindre galna program samtidigt som de kört musik och filmer och inte en enda gång har den tvekat. Säger dom.
Omformatering stod på schemat igår och det tycktes som om den ville vara med på noterna ända tills det blev tal om internetuppkoppling. En 16:del av bredbandets bredd var vad den kunde ta emot. Supporten hos ComHem var som ett skämt (as usual) varför datorfirman kontaktades ånyo. Burken fick lov att komma in.

Och så fick undertecknad lyssna på fullständigt omöjliga teorier om vad som kunde vara fel - hos bredbandsleverantören vill säga - inkl nedlåtande (som jag förvisso delar) åsikter om ComHem. Samtidigt påtalades för femtioelfte gången att  ALLT i min dator är bytt och att de förvisso tror på mig, men ändå inte kan förstå eftersom det som är fel aldrig händer där.

Och medan vi pratar och ingen enda rör datorn och inga program är igång så HÄNDER DET!
Den låste sig. Och ett blått dosfönster talade om att flera viktiga detaljer var i konflikt. Precis som alltid.

JIPPIE !!

Äntligen fick jag bevis för att det faktiskt händer utan att jag knappt är i närheten av den. Vid de tidigare sju tillfällena har man kanske lyssnat på vad jag sagt, men alls inte hört. Då har de dragit sina egna slutsatser.

Precis som jag själv gjort. Och tolkat.
Att de där hårdvarorna ju egentligen inte alls är bytta.
Eller så är de iaf utplockade på firman, men insatta i en helt annan burk....

Nu är den inlämnad för åttonde gången. Men denna gång kommer det att funka. Nu är det butikschefen själv som både sett problemet, fått uppdraget att laga och tacksamt nog tagit utmaningen.

Värmekälla

16019-259

Jag behöver ju inte huttra.
Kom på att det ju finns öppen spis vid mina bopålar.
Och ved.

*myser*


Favvoläkare

Trots att jag i snart ett års tid stundtals haft ett riktigt helsike med ena kindtanden och så sent som i november "fick" en mastodontfyllning i en mix av amalgam, porslin och plast - som i mellandagarna plötsligt SPRACK mitt itu..... är i alla fall min tandläkare min favvis.
Ingen får mig så medgörlig som hon.
Aldrig har jag känt sådan fullkomlig empati, kompetens och välvilja hos en maktutövare tidigare. Varje gång jag till slut kommer iväg får jag minnas varför jag valde just henne.
Idag tog hon dessutom mitt besök som reklamation och fixade på mindre än en timma en till synes helt ny tand. Och det mest märkvärdiga: i samband med att hon lade sista handen vid med putsen började tanden plötsligt att ila varför hon fick frågan om bedövningen redan började släppa?

Hon kikade på klockan och sa:
- Ja, jag gav dig så att det skulle börja släppa lagomt till nu....

Vilken fena!

Rullakan

16019-258

Inspirerad av annan bloggare - som jag tyvärr missat vem det var- fick ett gammalt lakan komma till pass.
Lakanet, antar jag vara sen tidernas begynnelse. Kanske har det t.o.m legat på kistbotten att få pryda kommande sängar när hon blev gift. Kanske är det oxå hemvävt. Det kommer från Selma, min låtsasfarmor och tillika riktiga farmor till f.d sambon. Jag vet iaf att hon själv virkat spetsen. Både till överlakanen och örngotten. Vilken skatt!
Selma var född 1901 och dog 2001 bara sex månader innan hon skulle bli beaktningsvärda 100år gammal. Klar och redig in till sista andetaget. Hon själv var inte bara en skatt. Selma var en riktig juvel. På alla vis. Och nu får jag tillfälle att tänka på hennes varje dag, när hennes fantastiskt vackra lakan fått bli rullgardin i mitt sovrum.


Familjeband

Åter från samkväm några dagar med storebror och hans familj på annan ort. Så gött det känns.
Precis som alla andra förståsigpåare tycker jag att; familjen är det viktigaste. Hos familjemedlemmarna har jag min historia. Där finns minnesbanken som kan förklara min och våra präglingar och där finns det bara vi förstår.
Med ålderns mod och med den tidens förvärvade självförtroende kan jag idag helt strunta i igår. Det är nu och bara nu som gäller. Alla människor har gjort och gör vad man för stunden tror är allra bäst och det betyder ju samtidigt att man kanske skulle göra på ett helt annat vis en annan gång, längre fram utan att man direkt förklarar sig. Insikten vilar lungt och skönt inom mig. Den allra bästa storebrorsan har hjälpt mig på traven. Att bli vuxen...

Så är det ju så bra att ha en alldeles egen mc-brorsa.
Som härmed och nu skall tillskrivas en eloge för att jag strax ska mullra fram på min hoj. Mullra på riktigt.

Yamman, den fina hör nämligen ihop med värsta Vance & Hinespiporna nu. Brorsan fixade mig ett klipp.

Och själv har jag mutat min mek idag. Med middag i utbyte mot ljuddämparbyte.

Må vi slippa vintern hela vägen framöver.

Barrfri


Tack och lov att min kvinnliga list fick vinna den dagen graninköpet skedde.

Jag: Vad kostar de?
Grangrabben: 225kronor
Jag: Du skojar!?
Grangrabben: Nej, det kostar de överallt.
Jag: Ånej - de tar 200spänn på alla andra ställen!
Grangrabben: Jaha, ja jag är bara vikarie.
Jag: Det brukar alla grangrabbar vara. Du knäcker extra till jul och har inte huggit en enda av dem. Var är de ifrån förresten? Tyskland? Huggna i oktober nångång?
Grangrabben: Tror du inte den här (det redan utvalda exet) passar fint hos dig?
Jag: Jovisst, men du får inte mer än 200kr för mer är den inte värd. Tänk så många granar du ska få kvar när folk märker att Ditt pris ligger i topp.
Grangrabben: Jag hugger gärna av foten åt dig och putsar den lite om du vill.
Jag: Kör till! Men den kostar 200spänn eller hur...

Och så blev det.
Trots att jag inte tittat mig omkring hos en enda granförsäljare innan. Priselappen var som granen - huggen.

Nu undrar jag om denna gosse hör ihop med Kalle Sändare på nåt vis. Han annonserade ju på sin tid om barrfria granar. Och det var dom verkligen. Inte ett barr så långt grenen räckte.

Mitt ex barrade av sig redan i bilen på väg hem till foten.
Och idag en dryg vecka senare var det bara att rista av den.
16019-256

Och vid närmre inspektion förstår jag grabbens fallenhet för att putsa till exemplaren.

16019-257

Varenda gren var putsad.

Nåja, jag fick den tjugo spänn billigare.....

Nyårsvision

16019-255

Naturens alldeles egna megalampa lös upp Nyårsnatten.
Folk gick man ur huse till slottet för upplevelsen av
sprakande fyrverkeri som i ett lämnade spår av sköna 
tryckvågor i bröstkorgarna. Boysen tappade andan.
Och strålade ikapp.

Nytt år. Oskrivna blad. Förväntningar...

Inget godis, snask eller läsk 2007.
Det är nog bäst vi skriver en överenskommelse.
Boysen med mig som erbjudit tusenlappar om uppdraget
går i land. Just idag, när det bara är 364 dagar kvar är de
övertygade. Och jag tänker att de med all säkerhet ändrar sig
efter vägen. När (och om) det blir 28grader varmt blir
man sugen på glass. Varje timma...

De ska stöttas.
Jag ska stötta.
Det går att leva utan skräp.

Det finns ju så många goa nötter...
Grönsaksdipp.
Å alla häftiga frukter från när & fjärran.

RSS 2.0