Rullatorn är återfunnen! Möte med arbetsterapeuten blev en lösning.
Jag hade förvarnat om dess försvinnande i telefon när vi bokade en tid för ansökan av dagvård.
När hon så kom på utsatt tid hittade inte modern sina tänder...
Så jag hann skvallra igen.
Eftersom den gamla å sin sida hade varnat mig att: om jag så med ett enda knyst vidrörde ordet rullator; skulle hon ringa den lokala blaskan och få till ett reportage om hur kränkande det är att åldras när man har specifikt rullatorkära ungar.
Arbetsterapeuten tog upp frågan ensam. Och kände till huset/husen så väl att hon visste om en skrubb i huset där hjälpmedel "brukar" parkeras. Och, där stod den! Jag antar att damen som fick morsans rullator själv ställt den där.

Inom kort kommer den gamla snurriga modern hämtas genom att chaufförern t.o.m kommer med sin armkrok och hämtar vid dörren. Hon blir skjutsad till plats. Där inmundigas gemensam frukost. De läser dagstidningen, löser korsord och sudoku, pratar gamla minnen, sittgymnastiserar, äter lunch, vilar kanske till musik, pysslar, hör på föreläsningar och dyl samt fikar innan de blir skjutsade hem igen. Till det simpla priset av 54kr per dag! Vi ansökte om två gånger per vecka. Och det kommer; vad jag förstod beviljas mycket snabbt. Mår hon gott och vill ha mer tar man ny ställning. Inget är omöjligt.

Arbetsterapeuten var myndig (och modig) och informerade att rullatorn ska medfölja. Morsan fick veta att hon kanske t.o.m skulle vara udda utan...

En stund efter att arbetsterapeuten lämnat byggnaden kände hon sig lessen. Jag pratade om hur himla ledsamt det är om hon inte tar den här chansen och går än mer in i dimman. Och att jag förstår att det känns avigt att behöva gå på dagvård för gamlingar när man känner sig så ung som hon. Strax innan mötet hade hon återigen berättat om hur hon upprepade ggr dansat med Tobias från Let´s Dance. Och att varken Tina Nordström eller hon själv egentligen visste varför han infann sig till en danskurs i Örebro.

Och plötsligt är de nu kompisar. Morsan och rullatorn.
De umgicks på promenad innan jag for hem igår.
Och idag har den t.o.m fått tjänstgjort inomhus.

- Den är så bra förstår du. Jag kan ju transportera saker mellan rummen. Och dessutom ställa ett glas mjölk på sittbrädan.

Påskaftonskrysset pågick medan maten förebreddes. Det var svårt. Och google gick inte att blanda med Jansson och räkskal. Tur att det går att lyssna på sparad webversion. Fast det är verkligen inte samma sport. Förresten har jag en bekant som "bara" löser melodikrysset på snabbversionen. Det är sport det.



Värmlänska kavaljerer, Ken Dodd och Rick Springfield hör liksom inte till mina favvisar.
Till slut fick jag ihop det, men det var verkligen på håret den här gången.

Vill inte vara omöjlig på nåt vis.
Det kan kanske hända att mor min har tillgång till nån slags tidsmaskin.

Förra gången jag fick ett slags tveksamt påstående ryckte jag på axlarna och tänkte på hennes dimma. Den som gör att hon inte riktigt minns samma saker som jag längre.

Då påstod hon att hon hade dansat så många gånger så, med Tobias Karlsson från Lets Dance. Och att det var anledningen till att hon inte tittade på programmet. För att hon hade sett honom dansa så mycket redan.

 Foto: Tv4

Ikväll ringde hon strax efter kl 21:00.
Och frågade om jag hade lagt mig...

Jag gjorde konstfelet att svara med en egen fråga. Nämligen:
- Har Du tittat på En annan del av Köping?
- Nä, vet du vad. Jag har fått nog av den där flickan som skrattar för mycket. Jag var ju där på studiebesök flera gånger och fick nog redan då.

 Foto: Tv4

Alltså, hon är född 1929.
Hon slutade arbeta 1992.
Och hon slutade definitivt att dansa på lokal 1990.

Fast, hon kanske kan backa tiden på nåt vis?
Vad vet jag.