Agent

Nästan varje gång jag besöker apoteket blir jag irriterad och tänker i nedlåtande ordalag som att det måste vara en diagnos att vara apotekspersonal. Jag upplever på tok för ofta att personalen där är sura, stela och humorbefriade paragrafryttare. Nyss fick jag bevis. Hos Tjuvlyssnat :

Ingen bryr sig om Bond i Norrland

Apoteket, Sunderbyns sjukhus, Luleå

(Kvinna 45+ tar nummerlapp på apoteket med nummer 007 och lämnar den när det är hennes tur till receptarien)
Kvinna 45+ (skämtsamt): My name is Bond. James Bond.
Receptarie (ilsket): Jag behöver inte veta ditt namn!

Publicerad 2006-06-27 14:41 av Gloria


Jubileum

Den 29:e juni 2006.

Ett helt år sedan mitt första blogginlägg.
Precis lagomt som min dator havererar för fjärde gången på samma tid. Och den är inte en dag äldre.

Man kan bli tokig...

Och - samtidigt tokigt fascinerad av hur fort tiden går... 

Grattis till min ettåring !

Lilla tjocka söta fröken Strössel tar det med ro  (Foto: Airam)
                                

Resväska/Skor

Det är egentligen inte ett måste med ny resväska för min del. Den gamla kan duga (iaf om jag spänner en rem runtom) även om jag är rädd att den skall komma åkande på väskbandet som en annan sandwich. Eller så kan man ju låna sig någons fräschare väska om det vill sig. Eller så kan man packa i en mer trunkaktig bag.
Men vad gör man när förälskelsen slår in. Man kärar ner sig såklart. Och denna gång blev objektet en resväska i senaste snitt.
Tog en runda på stan igår. Hos Wedins mest centrala butik stod den och flörtade med mig. Priset 850spänn är överkomligt tycker jag, men just nu har de erbjudande om "Köp tre betala för två" och det enda i den butiken som dög igår var just resväskan. Retligt värre.
Idag på lunchen stack jag till nästa Wedinaffär. Mest för att kolla om de hade samma sortiment av resväskor. Döm om min förvåning när jag hittar tre (!?) par skor som det just nu känns som om jag inte kan leva utan. I en Wedinaffär som inte har resväskor !
Avsatte i stort sett hela lunchtimmen hos Wedins. Ett par sandaler kan jag visst leva utan, men de andra två par skorna måste jag ha. Tjejen i kassan förstod. Så vi överenskom att jag köper resväskan i den första butiken och får via kvittot köpa skorna i den andra. Det vill säga betala för ett par och erhålla de billigaste gratis.
Sprang resterande minuter till butik ett. Och där fanns endast ett ex av önskeresväskan kvar. Men i fel färg såklart. Det har baske mig gått troll i hela min Wedinrelation tror jag. Nåja, tjejen i den butiken skulle hålla väskan tills imorgon. Bekymret är att dojjorna bara hålls tills ikväll kl 19:00.

Jag ska Vibträna kl 17:00.
Butik två stänger 18:00
Och däremellan skall jag ha bestämt om väskan ska bli min.

Hmm, välfärdsproblem IGEN !!

Americandream

Har inte kommit iväg till sydostasien än, så längtar jag redan till nästa resa.

I många år har min dröm varit att per hyrfordon bila tvärs genom det stora landet i väst. Så kom det härliga resemagasinet Reseguiden.se i lådan idag och jag blev bekant med en för mig ny researrangör. Hos Guldkustens Resor kan jag inte bara få åka tex Route66 - jag kan få göra det per hyrfordon á la Harley Davidsson minsann!

Tänk....
Vilken grej...

16019-104 Att få cruisa på Wild West Tour....
(foto Guldkustens-resor.se)
16019-105 Och få se allt naturskönt.... från en hoj....
(foto Guldkustens-resor.se)


Åh, detta vill jag verkligen göra !

Någon frivillig som donerar ett ekonomiskt resebidrag?

Vardagslyx

16019-102

Och gott är det oxå. Med vårprimörer. Krispiga och fullproppade med nyttigheter. Som så ofta upplevde jag idag den sanna rikedomskänslan. Den som knappt kostar alls. Den som naturen själv skapar. Idag Rädisor, imorgon nåt annat smått...... smutt....

Spanjor

Vet jag inte om han är. Men jag vet att han sjunger på spanska. Och jag vet att han sjunger superskönt. Att plattan är taktmässigt intressant från första till sista not. Och jag vet att jag gillar blandningen latinskt/rockigt/stillsamt och pangpå omvartannat. Osså gillar jag när man spelar på kam (eller vad grunkan kan heta) i ena hörluren och gura i den andra.
La Camisa Negra som Jesse Wallin på MixMegapol gärna spelar på eftermiddagarna fick vara vägledande för vilken platta som skulle komma att bli min nästa. Ett säkert kort helt enkelt!

16019-100


Så vet jag en sak till: Han är förbaskat snygg oxå ! *L*

Tidsfördriv

Vad har du gjort i helgen då?

- Tja, förutom att jag har jobbat, har jag spelat det så fullständigt meningslösa men ack så beroendeframkallande datorspelet Sobicschool...

.... tills batterierna i musen gav upp...

.... på level 139.



16019-101


Aldrig mer !!


Sommar

Vilken lyx.
Nu behöver man inte missa underbara sommarpratare alls. Och är de tillräckligt underbara kan man köra repris hur många gånger som helst efter varandra. Eller spelar de alltför ointressant musik, kan man med ett enda klick slippa fortsätta höra.
Vad vore livet utan teknik...

Fest

Hörde talas om en firmafest som gick av stapeln i vintras.
De som nyanställdes förra året blev automatiskt utsedda att vara festkommitté till kommande årliga fest. Vad jag förstod var det alltid högkvalitativa fester på firman och förväntningarna på nästa därefter. Årets nya kommitté fick nåt att bita i kan man säga.

Och det fick festdeltagarna också.
De anlände på utsatt tid och välkomnades med en drink framför årets dagliga almanacka via storbild. En sån man tar bort en lapp för varje ny dag.
Alla årets högtider skulle avverkas på en kväll. Kommittén hade bestämt att alla födelsedagar, alla jubiléer och alla storhelger skulle effektiviseras genom att ta dem på en och samma gång så att resterande årliga arbetstid kunde användas vad den var tänkt att göra. Praktiskt med tanke på att de inbjudna bergis var festklädda och kanske redan innan lite glada i hatten...

Så bläddrade man och tog bort en lapp i taget. Så snart någons födelsedag (som de hade markerat i almanackan) dök upp, reste sig samtliga och sjöng "Ja må Du leva" och hurrade fyrfaldigt under hela kvällen/året.
När årets första storhelg påsken kom fick de anställda uppdrag att spöka ut varann till påskkärringar och gubbar med kläder och smink och de fick rita påskbrev. Med påskris och fjädrar på borden käkade man påskbord och drack snaps för glatta livet.

Vidare under våren sjöngs Kungasången och man noterade pingst och Kristiflygare (har glömt hur).

Till midsommar kläddes midsommarstången (i brist på annat med granris som grund) med blomster och gulblåa band och alla hoppade små grodorna. Man åt sill och färskpotatis med importerade jordgubbar till efterrätt. Det dracks snaps, starköl och grogg....

Vidare i almanackan var det dags att fira semestern och det riktigt ordentligt med flintastek på grill. Vin, öl och mera grogg.

Tills det var dags för augusti då kräftorna med givna tillbehör kom på borden....

Hösten förflöt med övrigas födelsedagar som skulle sjungas och firas.

Så blev det jul.
Med gran - midsommarstången återanvändes nu med röda kulor och glitter och de anställda dansade återigen ringdanser. Man delade julklappar och åt - julbord !
Med mera snaps, öl och grogg....

Snart var festen över.
Det var nyår.
Med hummer och champagne.
Och fyrverkeri!
.......Som i verkligheten avfyrades långt innan tolvslaget.

Kanske var de trötta?

En säker källa sa i alla fall att det var en rasande rolig firmafest. Och om inte annat syntes det dagen efter. Foton gick väl runt på mailen kan tänkas....


Halvlek

16019-98
Inser i mitt trötta och utslitna tillstånd ännu mer än vad krämpor och annan leda påtalar. Nämligen att det inte är en lek att dessa dagens grodlekar egentligen bara pekar på en anda sak. Att det imorgon så sakteliga börjar mörkna igen. Och att: om endast sex månader är det dags för nästa ringlek. Tomten kommer.

Till de som varit snälla....


(en närking har bloggat)

Sissyfin

Själv är bäste dräng eller vad det heter.
Jag kan!
Skruva ihop och fast en Sissybar i alla fall...       


Det finns lite mer krom på önskelistan och det får väl komma på plats allt eftersom. T.ex motorbågar och fenderguard. Blocket kan ju vara en guldgruva. Den som söker skall finna. Tillsvidare älskar jag den som den är.

16019-98






Sissystolt

Min hoj har blivit med Sissybar och pakethylla och det bubblar av glädje inom ramen för vad som kallas jag. Min halvt om halvt vana trogen (e-bay) är den inköpt via webben. Obetydligt begagnad av en snubbe på Blocket som övergått till racerhoj istället för cruisingvariant. All heder till honom! Sissyn är snygg, välskött, kanonfint packad och till rätt pris. Köpte den via tfn häromdagen och hämtade den på posten (matvaruaffären) idag. Måste rusa till garaget och skruva!

Väderfolk

Är det rätt av TV 4 att stänga av Tone?

Apselut, tycker jag.

Utan det minsta av vetenskaplig undersökning eller grund för vad jag här vill mena, antar jag ändå fritt att Tone och det andra väderfolket på tv med all säkerhet uppbär duktigt mycket mer i lön än vad tex sjuksköterskor, polis och lärarkår nånsin kommer i närheten av genom att bara göra sitt arbete. Det arbete som i samtliga fall krävt åratal av högskole och eller universitetstentor inkl feta räkningar till CSN. Och som fortsättningsvis kommer att kräva berg av empati, tålamod, god etik & moral förutom en övertydlig vetskap om att det aldrig går att göra ekonomisk karriär inom offentlig sektor, för att yrkestiteln ska kunna bestå.

Jag vill inte påstå att det krävts mindre studier för att presentera väder (det har jag ingen aning om), men jag vill definitivt påstå att det räcker med statistiken från förra sommarens väderprognoser som visar att endast 25% av vad som sas och visades i tv kom att stämma - för att jag ska tappa förtroendet för dem; tv-väderfolket. Ska de sen leva ut sin exhibitionistiska lusta med uthäng av halvnakna bilder i blaskorna är förtroendekrisen ett sant faktum och jag börjar plötsligt till och med missunna dem lönen.

Vad är mer ovackert än grandios gränslöshet?

Fotbollsentusiasm

Har väl aldrig riktigt drabbat mig. Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Faktiskt kollade jag när "vi" spelade mot Paraguay, men vid förra värlsmästerskapen tittade jag inte en enda gång och hade ändå björnkoll hur det gick. Särskilt när svenskarna jagade bollen. Det räcker nämligen att jag öppnar balkongdörren så får jag veta. Antingen går det ett sus i moll över gården typ:

- Näääeeejjjjj !!!

eller ett i dur:

- JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA !!!!!


Försja (närkingska för "jag undrar" ) hur dä ska låta ikvällse.

Gröngrann

Tänkte egentligen skriva om min exsvärmors otroliga förmåga att blanda färggranna blommor & växter i urnor, lådor, pyttsar och andra eländiga ämbar - som gjorde allt annat än passade ihop. Som ledsamt nog förtog varann, men se; så blir det icke.
Jag hoppas hon alltjämt fortsätter njuta på sitt vis. Ingenting ger mig rätten att avskräckas eller flina åt hennes kompositioner. Jag är ju vuxen och mogen.... *L*.... och bör kunna låta andra känna sann glädje på individuellt plan.
Jepp!

Däremot måste jag skriva om samma exsvärmors tårtkompositoner.
Det var åttiotal och hon hade uppmärksammat i veckotidningen att man använde en ny frukt som garnityr på tex tårtor. Maken, (exsvärfadern) som troligen är av ett utdöende släkte, cyklade flera mil en gång per vecka för att inhandla det frugan plitat ned på lista. Varorna packades sen försiktigt i gamla hederliga cykelväskor och i den gamla sockerlådan på pakethållaren och så gick det en vecka till.... år ut och år in.

Den här gången skulle han köpa Kiwi. Varken exsvärmor eller exsvärfar visste egentligen vad Kiwi var för en frukt, men de visste att den var grön och vacker. Han fick förutom namnet på listan även ordentlig information om trolig storlek och vikt.

Svärmor skulle garnera tårta till sin egen dag. Det vankades födelsedagskalas....     16019-94

Som alltid hade exsvärmor såväl vetebröd som mjuk kaka och minst fem sorters småkakor på sitt kalas. Hon var och är säkert ännu en rasande duktig hemmakonditor. En sån gammaldags genuin och präktig hemarbetande tant med förkläde som troligen inte heller finns i framtiden.

Så kom tårtan på bordet.
På en enda sekund insåg jag fadäsen trots att jag egentligen inget visste. Jag bara insåg att här är det tänkt kiwifrukt på toppen av tårtan, men den har så tokigt istället blivit garnerad med Avocado. Och lika snabbt bestämde jag mig för att inte låtsas om nånting när deras son plötsligt brast ut:

- Men vad har Du gjort!? Är det rutten frukt på tårtan?

Avocado svartnar ju liksom....

Buljong

Vad är skiljer buljongtärningar åt? Förutom priset...
Bitarna ser ju likadana ut och väger vad jag förstår detsamma.

Är månne risken för galnakosjukan mindre om jag betalar 13:90kr för Knorr istället för 5:80kr för Eldorado?
Har Knorr kokat sina kadaver längre och därför får betala mer till Eon?
Eller har Elodrado färre benknotor och fler svanstippar, könsorgan och trynen i sina?

Jag undrar faktiskt....




Regn

 Få saker fungerar så gott avstressande på mig som ett milt och ljummet sommarregn.

Samtidigt är det få saker som fungerar så vansinnigt uppretande och stressfullt som detsamma. Särskilt när det handlar om att man måste cykla som en oljad blixt för att komma tillbaka till arbetet efter lunch. Och särskilt, särskilt när man har bytt till alldeles nyss strukna kläder.....

-----------

Äh, välfärdsproblem igen. Jag måste jobba med vad som är stress och vad som är stress.

Vitröd

Vita linnebyxor = snyggt

Oväntad blödning = urtrist

Vita linnebyxor + mens = katastrof !


Tack arbetsmarknadslagen för lunchrast

På väg

Mc
Utflykt
Vinön

Me like den guppande   (Foto: Airam)
sköna magkänslan. Klicka med musen på bilden så kommer den igång.


Väskbyte

All heder till handelsboden som lät mig få nya packväskor då de (obetydligt) gamla redan gett sig. Förvisso hade jag hellre tagit en annan vara i butiken än utsättas för misstänkt nya problem, men man kan inte begära vad som helst. Å andra sidan sa killen med bakåtkammat rödlätt hår att mina väskor inte var de första med reklamation varför väsktillverkaren förbättrat materialval och tillverkningsmetod. Det synar jag, men är ändå tacksam att man (som den första försäljaren jag kontaktade i tfn gjorde) inte struntade i mig som kund. Jag kommer definitivt fortsätta vara deras kund och dessutom göra reklam för butiken så fort jag kan.

Karlstad är en fin och luftig plats på jorden. Folk verkar lättsamma och enkla. Där är det liksom stilla och behagligt att röra sig. Att sen sola i Karlstad koncentrerade sig över badplatserna och att det i medföljande picnicrygga fanns pastasallad med ungersk vitlökskorv och grov Ciabatta tillsammans med latte i termos som avnjöts ihop med nybakta wienerbröd gjorde ju inte saken sämre, där vid Kroppkärrsbadet. Gõtt som Karlsta´borna säger...

Jag blir en riktig patriot på vägen mellan närke och värmland. Skogen känns så frodig. Gamla genuina svenska röda hus med vita knutar duggar tätt. Kornas idisslande syns från farleden. Man får duktiga portioner av Lupiner, Rallarros och smörblomma till välmåendesystemet. Och än sålänge slipper man åka motorväg de där tio milen. En stycke väg att påminna om att sverige är fantastiskt.

Underskönt

Hur en gammal soptipp och likaledes oljehamn plötsligt kan visa upp något så arkitektoniskt tjusigt, måste vara konst. Naturens Hus i Örebro har säkert redan bokningslistan full för firmafester, sommarkonferenser, bröllopsmiddagar och annat som måste firas.

16019-92   Och jag vill oxå käka, dricka och umgås där.


Men glassen och fikat i sen eftermiddags/tidig kvällssol var inte fy skam. Spännande estetik avnjöts från traditionella, men flong nya (och underbara) Grythyttemöbler. Vyn med stenbumlingar och makadam till träbrygga, soldäck i trä och Rosmarin på borden var en sann lisa för själen.
Att sen fyra barn inte kunde låta bli att plaska i den omringande dammen störde inte alls. Vem känner inte igen sig från barnsben hur det började med att man bara fick doppa tårna för att snart urarta till värsta vattenhysterin. Samtliga fyra badade till slut med kläderna på. Såklart (heder åt alla underbart spontana och tillåtande föräldrar). Den minste badade med inklusive blöja som när han kom upp såg ut att ha sänkt vattenvolymen med någon procent.

Raka puckar

I sin iver att charma och bekräfta och kanske därmed få dito på returen blev det så fel.....
Men det är ju aldrig fel att få skratta gott.
Och vi skrattade båda gott.

Han berömde och speciferade vad som var så bra. Med mig.
Som alltid negligerade jag personligt riktad bekräftelse, men han tryckte på med studs i orden.
Han ville att jag skulle höra på.
Han blev allvarlig och berättade att han till och med tyckte om mig när vi var tonåringar.

Och för att jag riktigt skulle förstå hur bra han tycker jag är, klämde han i med:

- Airam allvarligt, hur många är det verkligen som säger så till dig?            
  
   16019-91

Jag räddade det hela med att hans bekräftelser ger mig visshet att han begagnar så raka puckar att jag med all säkerhet får veta om och när hans beundran inte finns där. Raka rör och snabba puckar är även mitt middlename....



Hörande

Undrar om man kan kalla min känsla av understimulering på vissa ljud för hypoacusis, i motsvarighet till hyperacusis - även om jag så att säga inte har en dysfunktion.

Mina öron blir aldrig nöjda på vissa låtar. Frågan är vilken av hörlurarna och eller trumhinnorna som ger sig först. Status Quo - Somebody To Love kan liksom inte spelas tillräckligt högt. Försöker få förnuftet att råda. Tinnitus hade jag dejt med i tre dagar efter en Roffe Wickströmkonsert och det räcker livet ut. Den bekantskapen sades upp direkt och jag lovade för evigt att alltid ha hörselproppar vid livekonsert.
Men det är självbedrägeri eftersom jag släpper in Status Quo ända in bland hammarskaft och stigbyglar utan att tänka mig för.

Som om det vore nån skillnad hemmavid liksom.


Förhandsvisning

Har det för cineaster varit på SF ikväll. En film som bergis är jättebra.... för tio till tolvåriga fnitterflickor hungriga på lite förutsägbart kärlekslarv. Det är en slags Chaplinrulle i ultramodern tappning. En romantisk komedi så skojig att tio minuter försvann för mig.

Svårt att somna - se Just My Luck !



Dopaminfull

Det finns en skiva i min samling man gott skulle kunna kalla en katt bland hermelinerna.... eller nåt åt det hållet. Den plattan har en enastående förmåga att dopamintrigga mig. Jag blir hög. Jag är hög. Men antagligen hög på annat vis än den är tänkt att berusa.
För mig är det musiken, instrumenten, takten, soulen och rösterna medan jag tror att de flesta som lyssnar på Edin-Ådahl har texterna som en slags trigger. Den här platten inlöptes samma år den gavs ut och alltsen dess, 1991 har jag med jämna mellanrum gått igång på den.

Billig fylla...

Godis

Det fanns god anledning att ta fram karamellpåsen på arbetsplatsen idag. Tre barn i olika storlekar kom på besök. Påsen hölls upp och alla tre höll tillgodo, även mamman som dock markerade att det räckte med en var. Treåringen tog en lång seg mask i grälla färger.

När jag senare valde att ta fram påsen igen hade treåringen mycket svårt att välja. Jag frågade om det var svårt, varpå hon efter att ha rättat till sina små hårspännen svarade:


- Tjor ja behövej faktis.

(den sötnosen hade gärna fått tagit hela påsen om jag hade haft fullt godismandat)


Pass

Alla runtomkring har varnat för köerna man möts av på passenheten hos polisen. Det har sagts mig att det kan ta flera timmar. Fick på telefon igår veta passenhetens öppettider för sommaren och även damen i luren lät mig förstå att det kan ta lång tid.
Mitt nuvarande pass går ut i oktober. Ska man som jag resa till Thailand ska man ha ett pass som är giltigt i minst sex månader efter ankomst till landet. Jag har alltså en risig passpositition tidsmässigt.

Offrade min lunchrast idag. Stack per cykel som en oljad blixt till polishuset och ankom köbiljettapparaten exakt kl 12:00.
Hoppas min nuna inte ser alltför snopen ut på passfotot. Jag passerade nämligen ut från passexpedition exakt kl 12:06. Då var jag mätt på längden, fotad, man hade tittat i det gamla passet, jag hade signerat det nya samt betalt och fått kvitto.

Sex minuter för att skaffa ett nytt pass kan väl knappast kallas väntetid och kö....

Gudagott

är det
att vara nu
på balkongen om kvällningen
Ljumt, ljumnare.

hade syrsor hörts
hade förväxling varit en risk

Pennybridge eller Greece
det kvittar...


Återbesök

På eget initiativ fick jag idag komma åter till Ftv då den provisoriska tandfyllningen (som så motbjudande smakar kryddnejlikor i min mun precis hela tiden) luckrat upp sig lite och släppt allteftersom. Problemet med det är att emaljen av kvarvarande tand är sylvass och skär min tunga på diagonalen.
De hade förvarnat att jag skulle få träffa ännu en ny tandläkare då min egen är så rasande populär och därmed busy för jämnan.
Blev inropad av en överkäck tandsköterska som gränslöst frågade om både min hälsa och min inställning till sol och värme. Why? Tja, för att vara trevlig antar jag. Tyvärr hyser jag ett mycket starkt motstånd till slikt hyckleri. Hon skiter väl i det - vi har aldrig sett varann förr....
Vidare berättade hon för mig att nu skulle jag befrias från tandvärk och svårigheter. Hon hade skummat i journalen alltså men inte alls lagt sig vinn om att memorera vad det var jag sökte för idag. Den tandvärken gav med sig till slut. Efter två månaders dagligt intag av penicillin, Alvedon och Ipren.

Jag sökte alltså för att få påfyllning av provisoriet i en temporärt lagad kindtand. Alternativt om det var möjligt att slipa ner den nästan försumbara, men ändock sylvassa emaljkanten.

Tandläkaren (en ung kvinna av utländsk härkomst - säkert från samma kultur som sköterskan) gjorde entré. Hon sträckte sig efter min hand, tittade bort och sa nåt ohörbart.
Så fick jag gapa. Hon plockade in flera tamponger, den där snirkliga suggrejen, en spegel och rafsade och knackade i kanske tio sekunder för att strax därpå myndigt informera sin sköterska:
- Jag ska bedöva!

Trots mycket tapppert försök att prata med alla grejerna i munnen väckte jag inget intresse varför jag helt sonika reste mig och spottade ut alltiohp för att fråga:
- VARFÖR ska du bedöva?

- För att se om lagningen är intakt....

Que !! ??
Det är ju därför jag och många sextio och sjuttiotalister med mig har så risiga tänder. De borrade ju upp till botten på våra gaddar därför att det fanns en övertro på amalgam. Mina tuggtänder längst bak i alla käkar är fullständigt odugliga att både leva med eller försöka åtgärda. Min ordinarie tandläkare beklagar att kindtänderna är så uppborrade att det inte går att bygga sarg runtom dem längre.

Dagens tandläkare fick sig en omgång. Det kändes så himla oetiskt att hon tog beslut över mitt huvud och därtill pratade över mitt huvud ang åtgärd. Naturligtvis fick hon oxå klä skott för min besvikelse att jag egentligen inte haft hål på all herrans massa år, men nu håller på att ruinera mig pga gamla idiotiska lagningar.

Hon blåste och spolade iskallt vatten på den temporära fyllningen för att sen konstatera:
- Den är intakt.

Jag fick 1mikromililiter äcklig, men ny fyllning och blev därmed befriad från sylvass emalj. Besöket var färdigt på mindre än 15min.

När jag stod i receptionen för att betala stack hon ut huvet till syrran i kassan och meddelade att det var gratis. Skam hade det varit annars!



Jävlig

Som jag svor på den helvetes jävla symaskinen igår kväll. Efter varje raksöm fick jag plocka ur spolen, klippa lite trådändar som fastnat och till slut trä om för att köra nästa lilla korta raksöm för att alldeles strax plocka ur spolen, klippa trådändar och trä om.
Om och om igen.
Medan jag svor alla förskräckliga svordomar som finns lagrade i nån överjävlig mapp därinne. Trodde knappt mina öron till slut. Det finns till o med filer inom mig med svordomar på finska och på jugoslaviska! Huu, vad hemska de var...

Så kom jag vid byxa nummer två på vad som var fel.
Mitt, sömmerskans handhavande av symaskin.

Som alltid när jag gör nåt hantverk gäller "jalla, jalla".
Jag vill konsekvent vara färdig igår, liksom. Resultatet är så spännande.

Men ett resultat av sömtrassel, felspända trådar, sneda sömmar och sprättning i långa rader är inte vad jag egentligen är ute efter.
Så vid byxa nr två togs ett djupt andetag, jag samlade mig och kom på att det är världsviktigt att varje gång gasen släpps låta sytrådarna synka sig meddels att sömmerskan bara drar lite lätt i drivhjulet samtidigt som trådarna dras fram en smula innan de klipps av. Byxa nr två syddes dubbelt så fort.

Och idag har jag bett min kära fina duktiga symaskin om förlåtelse.

Det förbannade klantarslet till sömmerska får skämmas.


Militärboys

16019-90                        16019-89
Foto & Sömmerska: Airam 

Märkligt, inte en enda gång under sömnaden tänkte, kände eller trodde jag att boysen skulle älska sina nya semesterbyxor därför att de plötsligt kom att känna sig som stora starka militärboys. På momangen bubblade fantasin ur dem båda. Hur de skulle försvinna in i vegetationen och därför kunna smyga på motståndarna: de onda, och tack vare sin kamoflageklädsel vinna alla poäng som stod att finna.

Pojkar är pojkar....och det är underbart!

När det stod klart för dem att det var Airam som själv hade sytt shortsen fick jag uppdrag att sy såväl skjortor som kepsar. Förvisso innefattar mitt mönster även delar att försöka sig att på att sy en keps, men där går ändå min gräns. En keps inhandlas både billigare och mycket snabbare. Precis som t-shirtarna som de fick till sina nya byxor.

De kramar och pussar jag idag fick spontant är oersättliga och möjligtvis en lockelse att ge sig på ännu ett projekt. Dock inget kepsdito.

Pappan har avlagt löfte om att boysen ska få fiska krabbor. Min lycka vet inga gränser. 


      

Boysprojekt

Imorgon ska boysen åka på minisemester.
Det är för vissa barn märkvärdig i sig att resa och det är märkvärdig att träffa kusiner som man egentligen bara hört talas om. Och kanske är det särskilt märkvärdigt att både pappan och mamman åker tillsammans.

Fast jag vill att de ska känna sig fina oxå.
Hur jag nu kunde få för mig att köpa dyrt tyg, ännu dyrare mönster, tråd och andra tillbehör som egentligen kostar mer än det smakar är med pågående ryggvärk obegripligt. Men det var väl nån präktig känsla som kom över mig. Genuint liksom....



Jag längtar så efter att de ska komma förbi här imorgon. De ska inte bara få fräcka shorts. De ska få varsitt par fräcka shorts med kärlek intråcklat i sömmarna. Fräcka shorts med kärlekstråckel och västkustförväntan. Jag ska skicka med en snörstump och varsin klädnypa och be deras pappa att det ordnas så att mina låneboys får fiska krabbor.

Det borde vara lag på att alla barn får fiska krabbor på västkusten vackra sommardagar !


Penispupill

Det pratades på radion om att människors pupiller förstoras när vi ser något tilltalande. En test på män hade utförts där två bilder av kvinnor visades och männen skulle välja den vackraste av dem. I stort sett alla valde bilden där man manipulerat och förstorat den ena kvinnans pupiller. Ingen kunde förklara varför just hon var vackrast.
Vidare fick vi veta att kvinnors pupiller ökar när vi tittar på bebisar och barn. Samt när kvinnors ögon fokuserar en stor penis.

Que ?

För någon vecka sedan sände kanal 5 en dokumentär i ämnet stora penisar. Somliga ansågs förvisso av själva ägaren vara alldeles för liten, men med diverse åtgärder kunde och ville de skapa längre och bredare omfång på sin kärlek. Det visades groteskt stora mansorgan...

Mina egna pupiller förminskades att bli odugliga att ens sitta kvar vid teven....

Minns lille Mikael sju år.
Hans (kanske överpedagogiska) fröken i skolan valde sexualkunskap redan i första klass och hade därför i samtal om fortplantning visat en kondom. Mikael kom hem till sin mamma och berättade i förtvivlan:
- Men mamma, hur ska jag kunna ha en sån stor, på min lilla?

Samma gosse sa efter samma lektion:
- Vet du mamma, det behövs bara en sädesärla för att det ska bli en bebis!

Splitting

En vacker dag med kalas och vackra symboler. Studentmössor, blommor, skira vitklädda flickor, stolta kostymklädda gossar, tårögda förväntansfulla ögon, glansiga läppar och jordgubbar....

Och så mitt i detta: obskyr ilska och klibbig ångest.
Primitiva försvarsmekanismer upphöjt i kubik.

Psykologin (psykiatrin?) krävde sitt utrymme trots festligheter och ingen mindre än undertecknad var utsedd att motta projektiv identifikation på självaste examensdagen. En svartvit filur syntes och hördes.

Smaklöst kan tyckas, men splitting är (och känns) smaklöst varför val av dag att spela ut inte alls hade någon betydelse. Det är bara symptomatiskt.

Gott att jag kände projiceringens pilar i god tid. Jag hade ju häromkvällen bett högre krafter (eller ännu hellre inre) om stöd att stå emot och se: det funkade!
Jag ser och framförallt så känner jag i god tid. Och jag tänker förvalta den oron, den aggressiviteten, den ångesten jag fick, tills den mjuknat en smula. För jag har utrymme. Mig biter den inte hål på. Jag faller inte offer för svartvita människoödens stämningar, längre.
Nej, jag både kan och skall bära det någon försökte skjuta på mig, ett slag och när den (ilskan) är lagomt mogen och fin så lämnas den tillbaka.


Examen

16019-88
Foto: Airam

Till strålande sol och till 27graders värme släpptes de ut vid lunchtid. Förutom till gratulanter och trafikkaos vill säga. Förväntansfulla, lyckliga och om inte annat: rusiga av tillställningen.
All lycka till alla lyckliga !




Läxa

Bra:
- Sa att en tant var söt idag.
- Berömde en man för hans utomordentligt varma och goda sätt att telefonsamtala.
- Har både tränat och gått spåret i snabb takt ikväll.
- Har hjälpt K med kompressionsstrumporna.

Tack:
-
Tack för att jag är frisk.
- Tack för att jag farit fram utan att uppleva stressig frustration idag.
- Tack för alla intressanta människomöten.
- Tack för den sköna känslostämningen efter träning.

Hjälp:
- Hjälp mig att inte falla för projiceringar.
- Hjälp mig att inte reta mig på anhängare av smalspårig och extrem politisk ideologi.
- Hjälp mig att utvecklas.
- Hjälp mig att skratta mycket imorgon.

Nationaldagsbrum

Åh, det var så kul igår. Mc-träff, kortege, uställning med prisutdelning och näsan i solen hela dagen. Sen avrundades det hela med att min egen bullermek borrade upp symmetriska småhål i mina dämpare och plötsligt känner jag mig rasande tuff när jag drar iväg och cykeln gör nu äntligen skäl för sitt namn. För hur kul kan det vara, att vara en STOR Dragstar och låta som en symaskin, liksom.

Kortegen innehöll alla sorters hojar och alla sorters knuttar. Inga värstingar man ska va´rädd för precis, men säkert blir ändå en å annan trafikant småfunderad över diverse mindre eller ännu mindre vanliga applicationer och attribut. Döskallar är ju inte så mediokert, om man säger så.
Vad jag (som nybliven amatör) kunde räkna ut; fanns där både kristna knuttar som exmissbrukarknuttar och hela spektrat däremellan. Några kör japanskt medan andra håller sig till HD, både nytt och gammalt. En del körde antikvarianten medan andra kom med fabriksny krom. Vissa med lååång framgaffel när andra hade superkort. Där fanns oxå minicyklar och sidovagnar. Och det var gott om skägg och långa hårflätor förutom skinn, läder, nitar och kedjor. Alla sorters alltså - mest killar men även riktigt tuffa brudar och alla lika fascinerande.


16019-83
                                                                                                                Foto: Airam



Mc-syskon

Storebror har blivit med ny motorcykel. En flong ny, stor, röd & grann. Med ordentligt buller och precis som gjord för en tuffing. Jag är så glad för hans skull. Den maskinen är han värd i kubik.       

Kawasaki mean streak VN1600

                                                                                      16019-81        

Efter två och en halv timmas telefonprat igår kväll är jag nu tillräckligt peppad att få till bullret i min egen hoj. Höll pga den långa telefonsejouren på att missa nåt spännande idag. Men det ordnade sig tidigt imorse när telefonlinjen var ledig igen och nu skall jag snart ge mig iväg för att ansluta till Mc-kortege från Askersund. Och inbjudande är ingen mindre än själva bullermeken. Han skall å sin sida, ställa ut sin veteranHD hos Inpefessa MC på orten.

Klart jag ska ha en massa buller. Och det är klart jag ska ansluta till Mc-klubben och kortegen. Det gäller att finnas här och nu och se till att det är förbaskat skojigt och spännande medan det pågår.

Mia Törnbloms hänvisar till en klients syn på saken i sin bok:   

Om man alltid har ett ben i det föflutna
och alltid ett ben i framtiden:
så pinkar man på nuet!




Självkänsla

Odiciplinerat och pga av det: med självförakt fortsätter jag läsa Mia Törnbloms bok "Självkänsla Nu". Förhoppningsvis når hon min inre kärna till slut.
Hamnade på läxa två innan sömnen tog över igår kväll och insåg problemet när läxa ett inte tagits hand om ännu. Typiskt mig. Att lägga inre själsarbete på hög.
Och (naturligtvis) paradoxalt eftersom det var en av anledningarna att jag köpte boken. För att lära mig bena upp, ta tag i och arbeta med själen....

Kineser har sagt så mycket klokt och inte så sällan kan jag leva länge på deras ordspråk.


                   16019-80

Säkert som en slags tröst.

Preliminärt

Är det nu bokat. För två veckors semester.
Min första regelrätta sommarsemester på sju år.
För i åtta år har jag sen skilsmässan haft fem veckors sommarsemester och då valt att jobba sju år av dem. Den första sommaren som singel, och dessutom med singelekonomi, var vedervärdig. Så när annonsen i min facktidining anropade mig att semestervikariera på annan ort blev saken biff resterande år.

I år är bara tre veckors sommarvikariat biff.
Resterande två får jag jobba med semesterångest istället.
I Thailand.
Hoppas jag.
Biljetter till Phuket med spavariant av hotell är bokat.
Med ångervecka.


Finns ingen ånger de närmsta sex dagarna bär det iväg.



I Juli...

Svordomar

En lång fotbollscupshelg var till ända. Boysen spelade tv-spel när deras pappa kom för att hämta dem. Den lille store kan inte riktigt koordinera sina korta fingrar så bra medan han å andra sidan inhämtar all viktig information hur det ska skötas och detta helt utan filter och med det bästa av självförtroende. Hans lille storebror spelade. Och var visserligen snabb på knapparna men han fick ändå en ständig strid av kommentarer från lillebror, vilket hans lite sämre självförtroende uppfattade negativt och till slut mötte med en svordom. Den var mild och om man får svära, så var den helt i linje med vad som kan kallas rumsrent. Ändå sa hans pappa ifrån. Att han skulle vårda sitt språk.

En pappa ska nog inte mucka med en slutkörd och irriterad fotbollskille på 10½:

- Nu ska inte du pappa tro att du är nåt bara för att du är hemma hos Airam. Hemma hos oss så svär du  mycket värre själv och du har aldrig förut sagt att jag inte får säga det ordet.

Hoppsan....

Jourbutik

Den lilla kvartersbutiken har bytt ägare. Till två grå snubbar som lyckats - att göra butiken ren från damm, fetaost och armesvettsdoft. Så har de flyttat runt alla inventarier och kanske även utökat sortimentet en smula. Mer Eldorado liksom.
Annars är det sig likt.

Förutom att man är mer eller ännu mer tvungen att heja glatt när man anländer.
Man brukar nog kalla mig socialt kompetent, men då har man inte kalkylerat med min integritet. Jag hejar aldrig av nåt slags tvång. Särskilt inte när jag handlar. Det känns inte som en ynnest att handla och betala för sig.
De två grå är så ihärdiga att om man inte hejjar på första anropet, ser de till att korsa ens framtåg i butiken för att mitt framför plytet hoppa fram med sitt "hej".
Är man sen lika envis som undertecknad får man en popcornsgryta av hej att handskas med. Det dyker upp nåt grått bakom köttdisken, korvhyllan, glassboxen eller mellan bananerna som likt ÅsaNisse ropar till sitt HEJ som en självklarhet. Det är inte självklart för mig! 

Ikväll inhandlades lite nöd. Varorna kostade 94kr och jag valde att betala med kort. Så fort damen i kassan sa summan svarade jag med:
- Då kan Du ta på 300kr, varpå hon höjde rösten och sa:
- Neej, det är redan försent. Men Du kan få handla en liten sak till så kan vi ta det en gång till.

Jag hämtade andan och försökte att inte se livsfarlig ut....

- Jag vill inte erbjudas att handla här inne. Jag föredrar om Ni, Du inte har så förbaskat bråttom att serva bara.

Alltså: Den här butiken vill lyckas så in i bomben - medan de missar hela poängen....

Melodikryss äger

Hade webversionen av Melodikrysset uppe på skrämen och gick intill när det var dags för en ny bit att knäcka. När så dagens klassiska verk spelades upp gick den store lille av boysen fram och sa spontant, innan jag ens hann höra efter:
- Det här är ju Mozart !
- Ja, det är det nog sa jag, kanske Eine Kleine Nachtmusik. Hur kan du veta det lille vän?
- Jag vet bara att han heter Wolfgang Amadeus Mozart och att han föddes 1756.

Okej.... grabben är nyss fyllda nio.
Hans klass fick förvisso komma till konserthuset när det var Mozartjubileum, men att han hade sånt karbonpapper på insidan kunde jag inte tro. Dumma mej!

Dialogen fortsatte:
- Tycker du att Mozart suger?
- Nä-ä! Suger betyder skit. Riktigt mycket skit förstår du. Mozart äger faktiskt!

Löften

Skjutsade hem boysen tidigare ikväll. Den lille store satt på passagerarsätet bredvid mig och vi lyssnade på musik. Denna gång på EWF - Earth Wind & Fire och det var gott att höra hans kommentar:
- Airam, det här känns som riktig musik...

Tidigare under kvällen hade hans store lillebror sagt utan specificerad förklaring:
- När jag blir stor, ska jag bli gammal.

Vi har förresten både tummat och tagit i hand på en deal. Den äldre av dem båda informerade helt kort medan jag styrde med maten att han ALDRIG skulle vare sig röka, snusa eller dricka "vin och sånt". Jag frågade:
- Hur länge då menar du?
- Ja, när jag blir stor.
- När ÄR du stor?
- Ja, typ 18...

Okej, om han kan lova det så får han motsvarande värde en dagsfärsk tusenlapp på artonårsdagen. Och jag var snabb att informera att det finns mer att hämta om han fortsätter hålla sitt vad. Jag sponsar mycket gärna hans kommande körkort om han fortsätter med sitt livsval. Jag hoppas han är så förståndig.

---

Nån annan hade lovat nåt helt annat.
Och var ledsen att det inte gick att infria till fullo.
En numera pensionerad bondmora med liten fortlevande hönsgård. Hon sa:
- Jag har ju lovat mina pullor att de ska få gå ut varje dag, men den här influensan satte dem i karantän. Regeringen bestämde. Fast de får ju gå ut nu, men bara inhängnat och jag får inte ge dem mat och dryck utomhus. Det är så svårt, jag har en gång för alla lovat pullorna....

Den kärleken. Kärleken till pullorna skulle varken en blind eller en döv kunnat tagit miste på. Alla hönsen hade namn och samtliga var knähundar. Hon plockade omkr 30 ägg om dagen. Och jag har nu blivit med egen äggleverantör. Jag VILL verkligen ha bara såna ägg. Vilken ynnest att få köpa ägg som knähundspullor värpt alltmedan matte kliat dem i nackfjädrarna och viskat kärleksfulla ord till dem alla. Såna ägg är värda hur mycket som helst för mig.

Jag fick Liljekonvaljer av henne.
För att hon ansåg att jag behövde dem.
Och till viss mån för att hon var rädd att jag skulle missa Konvaljperioden.



Vilken underbar höns och blomster- medmänniska!

RSS 2.0