Kärleksdokument



Har precis sträckläst Alex Schulman´s "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". För övrigt Tranströmers ord. Och det "avslöjas" också i boken. För, det är så den är uppbyggd. Raka och ärliga små berättelser ur Alex Schulmans liv. Varken mer eller mindre. Inga smaskiga detaljer. Ingen information som man s.a.s inte har bett om. Han berättar om sin kärkek till sin Amanda Widell. Eller till den Amanda Widell som han vill ha, men som han inte är riktigt säker på; kan vara och bestå. Som det utspelar sig hos psykolgen:

Det är väl fint om du har träffat en tjej.”
Ja. Enda problemet är… att hon inte riktigt har träffat mig ännu, om man säger så.”

Ingen som läser här har missat att jag gillar Alex Schulman. För att jag tycker att han skriver fantasiskt bra. Så välavägt. Så informativt. Så starkt om allt skört han upplever och känner. En bok om kärlek i dagboksform mixat med blogginlägg och krönikor. En bladvändare.

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Alex Schulman. Utgiven av Piratförlaget 2010.


Planlagt



Ska åka iväg imorgon och göra ett nytt kokboksjobb. Det känns mycket spännande. Fast som alltid är min lista med att-göra-punkter fortfarande i elfte timmen; hur lång som helst. Sistaminuten är mitt middlename. Vet att jag får ihop det. I huvet finns struktur. Är inte det minsta nervös för själva skapandet och iordningställandet. Inte heller för hur samspelet med människorna omkring ska funka. Det kommer att klaffa. Värre är det med mig som person. Håret, nagglarna, kläderna & brynen. Nu kan jag iaf checka av den fåfänga biten. Och ta mig an papiren, packningen, rundringningen och mata in latitud och longitud på gps:en. Jag är på G.


Skräplitteratur

Jag är omåttlig road av Alex Schulman. Inte minst för upplägget i butiken han har. Bokhandeln. Eller framförallt för beskrivningen av sin verksamhet. Humorn i den. Han säljer "Skräplitteratur". Böcker som folk har skänkt. Såna böcker som vi alla är ägare till, men som aldrig nånsin får finnas synliga. Alex Schulman vill inte ha nåt jädra spring i sin affär. Därför sätter han priser som avskräcker. Fast nu är det kanske lite skralt i kassan. Han har nämligen skyltat om. Och har då lagt till lite säljande text på varje skyltat exemplar.








Mia

Har precis läst ut "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer. En bok med samlade krönikor och blogginlägg. Avskalat, naket, ärligt, sorgligt, ångestfyllt, kärleksfullt och glatt med knivskarp humor. En bladvändare som tog slut alldeles för fort. Man känner igen sig. Hon har satt orden på pränt. Boken är så levande, så mitt i. Antagligen så mitt i som hon är själv. Ser att hennes föreställning med samma titel fortsätter under 2011. En slags mix av berättande, standup, sång och musik och med inslag av Tabita. Nåt att verkligen se fram emot. Jag ska se den.




Matglede


Vet inte om jag har nämnt det, men våra kokböcker har i en sammanfattad variant blivit översatt på norska. Man har klippt fritt och valt rätter som passar bäst i de norska folkhemmen. Det tycks vara uppskattat - vi ligger toppetta på norska motsvarigheten till adlibris: Capris.no

Jodå, jag står med som författare på och i boken så som det ju är, och det syns också på omslaget. Att det sen inte verkar så när man presenterar den gör mig inte så mycket. Eller, för att jag har vant mig vid att mycket i ljuset är "konstigt". Eller kanske är det så att jag inte själv är så ljushungrig som andra tycker att jag ska vara. Hursom tycker jag att den här topprankningen är mycket kul. En ny arena och nya utmaningar.




Husmorsråd

Och vad som mer fanns i min bokhylla är dock inte från min tid. Den är från 1923 och har nog inköpts på någon loppis och sen glömts bort. Husmoderns Rådgivare



FÖRORD:
~ Till tjänst för husmödrar, och isynnerhet för sådana, som sakna erfoderliga insikter i det husliga arbetets ollika grenar, utgives  denna  bok, i vilken de finna ledning i ett som annat rörande hemmets skötsel. 
Boken kan på samma gång tjäna  som uppslagsbok, enär den avhandlar en massa olika områden för kvinnoarbete, såsom sjukvård, barnavård, hemslöjd, trädgårdsskötsel, fjäderfäskötsel m.m
Under förhoppning att boken uppfyller sitt ändamål anbefalles den härmed i ärade husmödrars åtanke. ~

Just det - uppslagsbok! Kanske är nåt jag kan ha framför mig på jobbet. I rådgivningssamtal där. Vid ryggskott tex: "Den, som har benägenhet för ryggskott, kan undvikka detta genom att bära en påse med svavel på korsryggen. Påsen uppdelas i smala vertikala rännor, i vilka svavelblomma eller svavelbitar fyllas"

Vilken underbar källa av husmorsråd.


Böcker

Nu har jag dammsugit och med trasa vänt på alla mina böcker. Bokhyllan skulle duga som operationsplats. Kliniskt ren. Skönt. Det vore iofs ännu skönare om jag hade tagit mig tid att sortera, men det spar jag till en annan gång, eller så får väl de som ska ta hand om mitt dösbo bli gråhåriga. Grattis - not!

Alltså, Ayla i Grottbjörnens Folk och den andra kvinnopornografin som  Jackie Collins försörjde oss med under åttiotalet finns (gud vad man slukade varje mening), men har inte synts framme på åratal. De dammades precis som de andra av och fick återta sin plats i mörkret och skymundan. En annan gång kanske de bärs iväg till Myrorna.

Där i mörkret fanns annat som däremot skapade glada återblickar och skön nostalgi. Dels en bok från min pappa och småbarnsåren. Bröderna Grimms sagor, tyvärr utan bokomslag, men inbunden.

Och så min allra första Läsebok! Jag minns bilderna och texterna som om det var igår. För att inte tala om första årskursens Hembygdskunskap.  Den första tryckt 1959 och den andra tryckt 1963. Rariteter ju. Jag  är väl detsamma.

            

Hembygdskunskap, ett ord att smaka på.
Den är mycket pedagogisk och innehåller massor meed bilder som eleven uppmanas att förklara.
"varför går vi i skolan"
" varför får man inte cykla flera i bredd"
" när flaggar vi i skolan"
" varför öppnar vi fönstren på rasten"
" hur ska du uppföra dig vid matbordet"

Och man  får lära sig om blommor i trädgården, lejongap, aster, pensé, ros, ringblomma och krasse. Och hur de odlas såklart. Liksom frukt, bär & köksväxter samt hur det är med fåglar, polisen och svenska storhelger.

Det är dåtid såklart: barnet ska berätta om
"varför far måste ha ett arbete"
"vem som sköter arbetet i hemmet"
"vad en husmor måste göra"
"vad som menas med en familj"

Mor är mor och far är far. Barnen är uppfostrade, hela och rena. Flickor i kjol och toffsar i håret, pojkar i stuprörsbyxor och mössa. De tvättar sig och går i till sängs i tid. De äter nyttig mat och de gymnastiserar.

Jag älskade den här boken. Den är så försiktigt tummad i att jag säkert redan då bestämde mig för att ha den resten i mitt liv. Det vilar något romantiskt över det här. Inte konstigt att man - läs jag alltjämt tror på och strävar efter en slags kärna och trygg bas.

Död

Kerstin Thorvall är död.



Så stort avtryck hon har gjort i mig, jag är henne evigt tacksam för alla böcker och artiklar, För hennes integritet med samtidig gränslöshet, hennes frispråklighet om kvinnlig sexualitet, hennes delgivning om rädsla och kanske framföallt hennes många beskrivningar om ångest. Jag har speglat mig i hennes texter. Och beundrat hennes mod. Hon har haft mycket stor betydelse i min inre resa.

Vila i frid Kerstin Thorvall

Tillägg dagenefter:"... I denna magnifika självupptagenhet föddes en viktig litteratur som oavlåtligt luktar människa..." skriver Åsa Lindeborg i Aftonbladet Precis så. Bättre kan det inte sammafattas. Hon skrev så som det var, som hon upplevde, kände och var tvungen att handskas med sitt liv. Läser på nåt annat håll att hon avslutade livet på demensboende. Arg och naturligtvis emotionellt utblottad. Av hjärtinfarkt. En klen, men ändå: tröst. Det fanns en ände. Är så glad att jag skrev brev till henne på 80-talet. Jag tror hon tog det till sig. Var hon narcissist som artikeln påpekar, så var det rätt att skriva. Och förresten för oss båda. Jag var tvungen låta henne känna min kärlek efter all identifikation.


Skynda att älska

Den har landat nu. Julklappskaramellen som sträcklästes. Och "faktiskt" är jag redan beredd att läsa om den. Kanske för att "ha tid" att stanna upp och reflektera.


Vet inte riktigt varför, men jag har på nåt vis ända sedan småflicksben varit medveten om familjen Schulman. Antingen pratades det väldigt mycket om dem i min barndom eller så var det nåt specifikt hos dem som personer, som fick mitt unga människointresse att vakna. Allan Schulman minns jag tidigt från teve. Likaså frun Lisette. Och att hon är dotter till Sven Stolpe är också en sån sak som jag "alltid" har vetat. Kanske matades jag med Hylands hörna, Sveriges Magasin och liknande. Kanske var det nån omkring mig som ojjade sig över parets stora åldersskillad. Avtryck gjorde de i alla fall. Stort.

Så att jag skulle falla för både Alex och Calle Schulman är inte så konstigt. Alex är min favvis. Både när han var elak bloggare, nu som nybliven pappa och samtidig smalspårig bokhandlare, men kanske framförallt som författare. Hans prydliga språk tilltalar mig. Och den väna tonen. Den svåra oron och samtidig gigantisk kärlek till sin dominanta och gamla far.

Naurligtvis är deras forna familjeliv inte mer idyllisk än hos de flesta, men respekt för tiden kan ha varit annorlunda. Och, jag föreställer mig att fadern ändå för sin generation var rätt ovanligt närvarande och öppet kärleksfull ändå, i jämförelse. Eller så är det jag som idealiserar. Hur som helst känns boken mycket uppriktig. Alex har sinne för att "svänga ihop" texter - det visar han gärna på sin blogg - han är urduktig på att skapa funderingar huruvida det är sanning eller lögn, men inte i sin debutroman. Där känns det avskalat, uppriktigt och naket. Han berättar rakt upp och ner från sina första 27år.

Och det gör han med en kärlek som fäster fast sig som ett häftstift i hälen. Det gör ont under tiden och svider länge efteråt. Fast för mig är det ontskönt. Jag är blir lessen för hans, för deras skull. Samtidigt blir jag glad för allt som tvärtom också var så himla gott.

Boken är utgiven av Forum Bokförlag.
Allan Schulman´s favorit bland visor var Tove Jansson´s Höstvisa. Den sjöngs på hans begravning. Och den nynnar jag på mest hela tiden nu. Såklart att man ska. Skynda att älska.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Festkokbok

Jag har sen tidiga år en fallenhet för scenskräck. Inte så att jag drar mig, backar eller rent av undviker farorna vad de nu säger mig, men "det" finns där och detta till trots får min exhibitionism sitt utrymme och jag "visar ändå upp mig" mer än vad många andra kanske gör. Jag ogillar att gilla vara mitt i smeten kan man säga.

Vår andra kokbok finns i handeln. Två utgivna böcker inom ett år borde vara - jag har ingen aning om vad som är brukligt - lite stort. Det känns när jag tänker på det. Lite sådär scenskräcksaktigt.



Naturligtvis är jag stolt. Naturligtvis känns det jättehäftigt. Naturligtvis är jag glad för att "få" vara med.
Fast jag har inte läst den än. I färdigt format vill säga. Har hållit i den. Bläddrat lite. Och tittat på bilderna.
Idag ska jag fördjupa mig. En ny LCHF-kokbok med fokus på fest och storhelg måste man ju bekanta sig med!

Toppetta

Jag läser ganska många bloggar.
Dels bloggar med högst personlig karaktär. Bloggar där människor hänger ut sitt liv, privatliv och stämningsläge. Och dels bloggar om inredning. Den senare kategorin med blandad känsla. Där finns nämligen alltför mycket efterapning och interntävling. Och där finns på tok för mycket upprepning. Släpps det en bok om vit lantlig inredning, så skriver & länkar alla om den.

Men, det är ju jäkligt förmätet av mig att tänka, tycka och skriva så.
Antar att det finns fler boktips som upprepar sig.



Svensk Bokhandels topplista för facklitteratur ligger nämligen en viss LCHF-kokbok etta igen. Sju månader efter släpp. Det måste vara enastående. Och framförallt känns det alldeles galet skojigt. 

Må alla inredningsbloggar fortsätta på inslagen bana - att skriva & länka så mycket som möjligt när inredningsböcker når ut till läsarna. Förlåt.

Loppisfynd

Första gången jag såg dem, kostade de 85kr/st.

Andra gången såldes de för 500kr/bunt.
Och jag ångrade mig senare samma dag.
Att jag bangade.

Tolv skinnband av Selma Lagerlöf från 1941.
Så varsamt handskade med att somliga ser ut att vara olästa.



Men ibland är det nog meningen att man ska banga.
Igår blev de mina för endast 225kr. Allesammans!

På bilden saknas en - Kejsaren av Portugallien. Min favvis. Som väntar på mig på nattduksbordet nu...

Sommarlektyr

Har köpt mig en klabbe billiga pocketböcker. Och en lite dyrare inbunden tegelsten.
Längtar efter att få sätta näsan i dem. Har ju i alla fall en vecka obokad semester...



Men den översta pocketboken Potensgivarna är redan utläst.
Och allt kan hända.
Vill det sig så, får jag gott om tid att läsa de övriga.

Potensgivarna

Ett lass med beställda semesterböcker anlände med post idag. Så lägligt efter skolplågan i vår...

Inte kan jag hålla mig i skinnet i flera veckor till, inte. Jag har redan gått loss på en av pocketböckerna. En riktig pärla att stänga av yttervärlden, kraven och förväntingarna för att istället spinna in sig och kokonga lite i och med.



Systrarna Svensson har båda passerat 70-årsstrecket och lever stillsamt och ganska förnöjt sina liv i föräldrahemmet i Borrby. När byrådirektör Alvar Klemens köper sommarhus intill blir det liv i luckan. Nya klänningar inköps i Simrishamn och de glömmer till och med bort att deras bror vill få in dem på hemmet för att ha huset som sommarstuga. En dag får de se Molins hankatt mer eller mindre kasta sig över Erlandssons honkatt Majsan efter att ha ätit bland Alvars blommor. Då får de en strålande idé om hur de ska få pengar till att installera bekvämligheter. De startar en firma i potensökande medel, och när de satt in den första annonsen i tidningen blir inget sig likt för Tilda och Elida.

Potensgivarna.

Matporr

Att läsa kokböcker är lite av pornografi för mig.
Jag gillar att bläddra och att titta på bilderna.
Recepten läser jag sällan. Några ord här och där räcker.

Den här är ultimat för ändamålet.
Mycket bilder.
Mycket sköna ord.



Per Morbergs bok kommer att förgylla många av mina kvällar. Killen är ju
inte bara en passionerad och duktig kock. Han uttrycker stark kärlek
för stort och inte minst smått och det känns genuint hela vägen...

Bokrea

Slank in på en bokhandel/antikvariat på vägen hem idag. För nyfikenhetens skull kan man säga. Och kom ut med massor av intjänade pengar. Ett märkligt tema kan tyckas, men det fanns så få kvar och jag kan aldrig få nog av billiga vackra böcker.


 79kr (256kr)
Birgitta Av Vadstena, Pilgrim Och Profet 1303-1373
Underbar jubileumsbok i samband med 700årsdagen år 2003. De är full av ljuvliga bilder, inte minst madonnor...


 59kr (380kr)
Heliga Birgitta, Åttabarnsmor och profet
Nån gång, längre fram: ska jag lära mig vem hon var. 

 49kr (153kr)
Om Heligheten och dess envisa vägran att försvinna

"Det är ingen systematisk eller teologisk bok om helighetens historia. I stället resonerar den om människans sökande efter det okränkbara - inom eller utom kyrkorna - mot bakgrund av tänkandet hos t ex Eliade, Hedenius, Freud och Jung. Exempel tas från skönlitteratur och psykoterapi.

För alla som är intresserade av livsfrågor, andlighet och religionens förändrande ansikte är detta en klargörande bok - oavsett om man själv uppfattar sig som religiös eller inte"

Jaha, enligt min egen uträkning skulle jag betala 187kr. 
Döm om min förvåning när det bara kostade 131kr.
Det var nämligen 30% rabatt när man väl hade bestämt sig.

En guldgruva alltså.
Bokhandeln.
Och snart även jag, om intjänade pengar ska komma till mig på detta vis ;-) 


Topplistad

Om Du har tröttnat att höra tal om vår kokbok, så är det dags att sluta läsa här.



DEN LIGGER ETTA ADLIBRISLISTAN,
ETTA HOS BOKUS SAMT TVÅA HOS BOKIA !


Kommentarerna gör mig så himla glad.
Man berömmer påhitt, inspiration och recept som jag.......MOI, har hittat på...

Förutom följande citat:
"Jag och min flickvän äter också LCHF... men det är mest för sexlivets skull!"



Just det.

Jellon



Jellon & Airam delar några saker.
Bokskriveri, stjärntecken, röd lackväska och ofrivillig barnlöshet.

Hennes bok utgiven av eget förlag, är så söt med alldeles underbara
illustrationer. Man blir glad av att läsa den. Och själv backflashar jag på hur
det var att läsa en annan barnbok om hur barn blir till, för kottar cirka 20år
tillbaka. De fick inte nog och det tror jag inte de småfolk som får läsa såhär
fint nu, heller gör.

TACK Jellon, den är underbar !

Etik

Vilken enorm tur - idag har jag den underbara förmånen att få sträckläsa 386 sidor ur den här:



NOT !
Tror jag hellre pulvriseras.
Politiskt korrekt studentlitteratur har aldrig varit min grej...

Biblioteksförseningsavgift

Att få låna böcker på bibliotek är ett av de största förtroenden jag och vi alla har. Ett förtroende som måste förvaltas väl. Bibblorna är en så fantastisk kunskapskälla och därmed möjlighet till makt. Och om inte bibblan funnes skulle inte minst många studenter stå sig slätt i vissa ämnen. Studentlitteratur är ofta oförskämt dyr. 

Ändå har jag missbrukat det. Jag har "suttit" på böcker långt, långt utanför återlämningstid. Först frivilligt för att jag s.a.s var tvungen. Sen av lättja, tidsbrist och till slut glömska. Sju böcker, för att inte säga som det är; sju tunna skrifter, alla i knastertorrt och jobbigt tankeämne. Dessa sju skrifter fick lätt plats i ett enda handgrepp.

Idag hittade jag äntligen en bok jag måste relatera till före nästa tisdag. På bibblans sökmotor. På samma ställe blev jag påmind om det lån jag glömt att lämna åter. Och jag upplystes om straffavgiften. I exakta siffror 2 648kr !


En hisnande svimningskänsla har förföljt mig hela eftermiddan.
Liksom ilska. Dels på mig själv och dels på bibblan som har mage att låta boten ticka på i ett så rasande tempo. De sju tunna och urgamla skrifterna (med mossa på) har ens aldrig nånsin varit värda det och än mindre nu.

Som den dåliga skådespelare jag är, togs ett djupt andetag och jag bekände färg. Utan omsvep. Och förklarade mig med att: "det finns inga ursäkter - ta fram handklovarna bara, jag erkänner".

Grabben med sextiotalsfrilla och torrt atopiskt eksem runt näsvingarna log under sina sneda och stajlade lugg och sa:
- Det finns ett tak. Har du råd med 300kr?

Jag erbjöd honom att plocka det dricks han ville ha, från mitt konto....
Jag hade ju ändå "tjänat" 2348kr idag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0