Att få låna böcker på bibliotek är ett av de största förtroenden jag och vi alla har. Ett förtroende som måste förvaltas väl. Bibblorna är en så fantastisk kunskapskälla och därmed möjlighet till makt. Och om inte bibblan funnes skulle inte minst många studenter stå sig slätt i vissa ämnen. Studentlitteratur är ofta oförskämt dyr. 

Ändå har jag missbrukat det. Jag har "suttit" på böcker långt, långt utanför återlämningstid. Först frivilligt för att jag s.a.s var tvungen. Sen av lättja, tidsbrist och till slut glömska. Sju böcker, för att inte säga som det är; sju tunna skrifter, alla i knastertorrt och jobbigt tankeämne. Dessa sju skrifter fick lätt plats i ett enda handgrepp.

Idag hittade jag äntligen en bok jag måste relatera till före nästa tisdag. På bibblans sökmotor. På samma ställe blev jag påmind om det lån jag glömt att lämna åter. Och jag upplystes om straffavgiften. I exakta siffror 2 648kr !


En hisnande svimningskänsla har förföljt mig hela eftermiddan.
Liksom ilska. Dels på mig själv och dels på bibblan som har mage att låta boten ticka på i ett så rasande tempo. De sju tunna och urgamla skrifterna (med mossa på) har ens aldrig nånsin varit värda det och än mindre nu.

Som den dåliga skådespelare jag är, togs ett djupt andetag och jag bekände färg. Utan omsvep. Och förklarade mig med att: "det finns inga ursäkter - ta fram handklovarna bara, jag erkänner".

Grabben med sextiotalsfrilla och torrt atopiskt eksem runt näsvingarna log under sina sneda och stajlade lugg och sa:
- Det finns ett tak. Har du råd med 300kr?

Jag erbjöd honom att plocka det dricks han ville ha, från mitt konto....
Jag hade ju ändå "tjänat" 2348kr idag.