Har precis börjat planera min kommande semester så smått. Tiden rusar ju och plötsligt är man där. Har lagt in om tre veckor som förslag och har fått dem beviljade. På diverse sajter har jag den senaste veckan sett resor som är som klippta och skurna för komplett kontemplation för just mig. Dvs för att göra inget mer än bara ta igen mig. Ungefär så som det känns att jag måste alldeles strax. Vila för både kropp och själ. Och inget annat.

Fast, nu ska jag byta jobb igen. Nästa vecka har jag visserligen samma arbetsgivare, men på annan enhet och med annan semesterplanering. När jag kontaktade chefen för att avisera min ankomst idag fick jag ett "jaså" till svar vad gäller anspråk på semester.

Jaså.

Den hetaste sommaren verkar ha passerat. Åtminstone om man ska tro meterologerna. Det blir inte lika soligt och varmt igen. Tyvärr försvann 80% av allt det finfina vädret medan jag var på jobb. Det är lite konstigt - andra "åldringar" väljer bort att pressa och glassa i sol som de gjorde i ungdomen. Jag är tvärtom. Jag vill steka mig till bacon. Så, om jag nu för en gångs skull ska ha några veckors semester, så får jag se om mitt hus. Eller mitt väder. Kikar därför på resor. Årets charter verkar vara Cypern och Kroatien. Fast där finns också några Rhodosbiljetter. Till Rhodos har jag åkt med femton års mellanrum. Kanske är det dags igen?

Över min döda kropp att jag skulle åka till Egypten eller något annat ställe med samma kaosartade krissituation, oavsett vad UD säger eller ej. Läser nu att folk irriterar sig på att man inte får stålarna tillbaka om man på eget initiativ avbokar på grund av force majeure.

Pengar vad är det?
All respekt. Många kanske har sparat i en hel evighet, men jämfört med liv, hälsa, trygghet och valfrihet spelar knappast pengar någon roll. Man behöver ju bara besöka vilket köpcentrum man vill för att se vad folk har för förhållande till ekonomi. Allt verkar lösa sig. Kreti och pleti är kapitalister. Slöseri är vardagsmat. Normen är slit och släng. Och allra värst: det är ofta i detta sammanhang någon annans fel när det inte går ihop.

Vi köper nya statusprylar trots att de gamla fortfarande fungerar och bryr oss inte när vi lämpar dem över kanten på sop & återvinnings-stationerna. Själv skulle jag i egyptiska sammanhang vara jäkligt tacksam att jag hade valfriheten att slippa åka just nu. Skit samma vilka pengar som hade gått upp i rök.

Vi var i Paris. Och jag fyllde 20 år i slutet på vistelsen. Visst såg vi både triumfbågen, Eiffeltornet och Sacre Coeur, men mest såg vi hotellrummet. Minns inga speciella matintag förutom någon JÄTTEstor pannkaka i en gathörn. Om man inte räknar bort just middagen som intogs för att fira födelsedagen, kärleken och att allt just då kändes så fantastiskt. Vi hade båda läst franska i skolan och klarat oss med hyggliga betyg. Fast inför just denna meny vi hade att välja på vid den fina restaurangen stod vi oss slätt. Ingen av oss begrep ett jota. Så när vi beställde nån av de allra dyraste kötträtterna frågade kyparen om vi verkligen ville ha det. Jorå. Med tjusigt vin och brutna vita linneservetter.

Jag tog ett smakprov och åt sedan bara bröd och drack vin. Det som låg på tallrikarna var oidentifierbart. Det såg eventuellt ut som skivor av stekt fisk, men var alldeles för dallrigt för att kunna vara det. Mitt sällskap åt - kanske av hunger, men till stor del av ekonomiskt sinnelag - upp HELA sin portion. Kyparen fyllde på brödkorgen så att jag åtminstone fick buk & brödfylla.

Vid återkomsten till hotellet och den lilla palören höll vi käften kan man säga. Vi hade ätit H.J.Ä.R.N.A. Turligt nog fick vi aldrig veta "vilken sort". Som om det skulle hjälpa...

Med Ryanair kommer man till Prag ToR för runt en åttahundring. Inklusive väska. Jag har åkt ToR Sthlm för samma slantar flera gånger. Med Tåg. Hur får de det att gå ihop med de där lågprisresorna? Flygmaskiner slukar väl bränsle?

Funderade på vad de äter i Prag. Vad man ska längta efter? Tänkte något rustikt. Nu har jag googlat:
De äter Vepro-knedlo-zelo: fläskstek med knödel och surkål som enligt uppgift är den tjeckiska nationalrätten. Eller så ska man testa Svícková s knedlíkem - dvs surstek med knödel.



Ja, det verkar rustikt...minst sagt.... tror nog att jag avvaktar mobilisering av längtan redan nu.

CLEAN FRESH LAUNDRY SPRAY
Värme från hårfönen, torr och ren från en mjuk, fluffig handduk. Nu kan du få känslan som din nytvättade favorittröja ger dig vid den första användningen. Doftar lika gott hela tiden tack vare brasiliansk apelsin, rose otto, vit jasmin, bomullsblommor och mexikansk lime. En oemotståndlig nytvättad doft från CLEAN. 128 ml : Nelly.com

Det ska bli väldigt kul att gå till jobbet imorrn.
Eller väldigt go-doftigt...

Meningen är att jag ska jobba den här Bulgarienveckan. Författa och skriva recept. Men stoppklossarna hopar sig.

•·         Det är gott att ha semester

•·         Det är störtskönt att göra ingenting

•·         Det är så mycket mer spännande att läsa bok och lyssna på musik

•·         Det är vilsamt att studera andra människor vid poolområdet

•·         Solen glittrar så att det är alldeles omöjligt att sitta med datorn utomhus

•·         Det finns inget bord i arbetshöjd inomhus att ställa ifrån sig datorn på

Turligt nog brinner det alldeles strax i gaveln. Då får jag fart. Och då är nog pocketboken utläst, brännan är täckande, människorna bekant uttröttande och plötsligt går det bra att sitta i sängen och arbeta.  Det blir en arbetsvecka trots allt. I timmar räknat.

En Bulgarisk solvecka stundar. Mycket arbete följer
med, men förhoppningsvis oxå det som typiska
turistorter erbjuder. Sol, bad. god mat, vin och i bästa
fall lite shopping.




Kruxet är bara pennigarna.
Bulgariska Leva är inte att leka med...





Det känns som om jag inte orkar tänka.
Bäst att inte köpa nåt alls kanske...