Död
Kerstin Thorvall är död.
Så stort avtryck hon har gjort i mig, jag är henne evigt tacksam för alla böcker och artiklar, För hennes integritet med samtidig gränslöshet, hennes frispråklighet om kvinnlig sexualitet, hennes delgivning om rädsla och kanske framföallt hennes många beskrivningar om ångest. Jag har speglat mig i hennes texter. Och beundrat hennes mod. Hon har haft mycket stor betydelse i min inre resa.
Vila i frid Kerstin Thorvall
Tillägg dagenefter:"... I denna magnifika självupptagenhet föddes en viktig litteratur som oavlåtligt luktar människa..." skriver Åsa Lindeborg i Aftonbladet Precis så. Bättre kan det inte sammafattas. Hon skrev så som det var, som hon upplevde, kände och var tvungen att handskas med sitt liv. Läser på nåt annat håll att hon avslutade livet på demensboende. Arg och naturligtvis emotionellt utblottad. Av hjärtinfarkt. En klen, men ändå: tröst. Det fanns en ände. Är så glad att jag skrev brev till henne på 80-talet. Jag tror hon tog det till sig. Var hon narcissist som artikeln påpekar, så var det rätt att skriva. Och förresten för oss båda. Jag var tvungen låta henne känna min kärlek efter all identifikation.
Kerstin Thorvalls betydelse för vårt kvinnoblivande kan inte överskattas. Nu när hon satt punkt kan man sammanfatta hennes författarskap.
Håller med dig Airam! Hittade henne ganska sent, men hennes böcker har berört mig djupt. Den första var "När man skjuter arbetare" och sen slukades resten.
Yvonne Domeij - och det blev plötsligt viktigt att sammanfatta vilka böcker "man" själv har i hyllan, och läsa om dem...
Tina - Det gjädjer mig! Eller, egentligen förstår jag ju att Du o jag har något gemensamt med hennes texter ;-) Ett tag var jag nog lite "kär" i henne, när jag skövlade igenom allt jag fick tag i. Hon lärde mig viktiga punkter. Inte minst att det "faktiskt" går för sig att vara sig själv. Att tycka vad man vill och tillomed "intetycka" :-)
