Så är det: att jag måste ta utrymme här, för det som är mest aktuellt för mig just nu. Boken.



Matsmurfen har skrivit bokrecension.
Till vår fördel... ;-)

Citat: Det är inte svårt att trivas i den här boken! Snålvattnet rinner i mungiporna när jag bläddrar i boken... Maträtterna på bilderna ställer sig på knä och BER om att få bli uppätna!

Toppetta på min önskeboklista just nu:

Berättelsen om Edgar



Om man försöker se fördelar med att vara sjuk, eller om jag försöker:
så kommer jag fram till att jag "får" se sådant på teve som jag konsekvent
annars missar. Tex Oprah Winfrey

Och Små i den stora världen - dockussåpan om en familj bestående av fyra
dvärgväxta och två normallånga. Jag blir imponerad av dem. De är så coola.
Och tajta. Och har så in i vassen mycket jädra anamma.

Oprah´s bokklubb slog idag - för att inte säga: övertygade idag oss alla att
köpa Storyn om Edgar Sawtelle. Hon påpekade också att man inte skulle
läsa den korta sammanfattningen, eftersom den pekar på detaljer som på
sätt o vis förstör berättelsen genom sitt avslöjande. Vi får hoppas översättningen
är en annan. Den utkommer på svenska inom kort.

Så har jag ju sett två avsnitt av Fiskedrag.
Mikael Odell beger sig till det mytomspunna Kamtjatka som ligger i östligaste Ryssland. Vilda älvar, vulkaner, varma källor, björnar och orörda fiskevatten hittar man i ett av världens största vildmarksområden. Terrängfordon, gummibåtar, helikoptrar, tält och guider i mängder borgar för en lyckad utfärd. Redan vid första kastet väntar en överraskning, en björnhona med två ungar.

Det var verkligen en avkoppling att se...

I min ägo finns en trevlig liten bok - Insikternas Bok

Som man håller om och tänker på ett slags problem.
Det är en guide fylld med visa ord ur världslitteraturen att ta
till när det är svårt att fatta beslut eller när man inte förstår
orsaken till varför saker och ting händer.

Samtidigt som den ger möjlighet till stillhet och eftertanke...

Två tankar lät mig idag känna på följande:

"Starka själar har alltid
mött kraftfulla motstånd
från medelmåttiga hjärnor" (Albert Einstein)


"Svårigheter är möjligheter till goda saker:
de är språngbrädan till stora erfarenheter.
Kanske kommer du en dag vara tacksam
för ett tillfälligt misslyckande.
När en dörr stängs,
öppnas alltid en annan.
Det är naturens lag om balans" (Brian Adams)

Nej, verkligen inte. Jag kan nog använda flera epitet, men inte Asperger.
Den har jag läst för att lära.
Mera.

Och insåg inte förrän försent att den oxå tröttade.
Nu är jag urtrött på Asperger som jag annars tycker är så spännande att lära mig möta.
Baksidorna är inte nådiga.

Men Gunnel Norrö är det.
Hon skriver och beskriver så att man både fattar och inser...

Kajsa Ingemarsson´s senaste är som vanligt en varm berättelse om vardagsrelationer.
Denna gång om tre grannkvinnor som via omväg hos ett Tarotmedium tar sig till Sthlm
en helg där de reflekterar över sina liv. Hon skriver lagom. Hon är en lagomberättare i badet
och innan det är dags att släcka lampan. Och ändå är det knivskarpt och tydligt som alltid.
Hon skriver så lagom att man måste ha mera...



Frågan är vad jag ska börja med.
Tarot eller en reflektionshelg ?

Daniel Tammet - en kille med funktionshinder som högintelligent asperger och savant syndrom.
Som man absolut inte kan låta bli att älska. Kanske för att han verkligen valt att göda de bästa
sidorna hos sig själv...

Se Malou intervjua honom här.

Eller läs den självbiografiska boken.

Igår inköptes kurslitteratur för hösten.
Det kostar på.
Både ekonomiskt och energimässigt.

Men...

Äntligen är den svenska översättningen släppt.
Anne B Ragde´s fortsättning på trilogin om Torunn, Tor, Erlend,
Margido, grisarna och gänget i Neshov.
En av de allra bästa berättelser jag har läst.



All facklitteratur till trots - jag måste njuta Trondheim färdigt...

Min vana trogen har mycket av tiden under parasoll på semestern  vigts åt bokstäver. Både fack och skönlitteratur. Fem skolböcker plöjdes och de gav minst lika mycket stimulans som de mer dekadenta. Konstigt nog kanske. Men Barbro Beck Friis beskriver det tungrodda verkligt tilltalande. Trots allt.

          


1. Ett slags sällskap av Nan Östman
Om den fullmogna Anna som finner sig en manlig hemlig  vän via kontaktannons. Lite av en bladvändare som det mycket gärna kan komma en uppföljare på. Den är skriven sån. Att man ska fundera...

2. Ligg hos mig av Joanna Briscoe
En psykologisk relationsthriller man inte kan lägga ifrån sig. Mycket sex, på gott och ont...

3. Glasborgen av Jeanette Walls
En självbiografisk och välskriven uppväxtskildring. Som egenterapi fyller den om möjligt en funktion, men återigen funderade jag på "varför" och kunde inte sammanfatta på annat vis än att det är ett slags fortsättning på det destruktiva. Kanske för att just det är det enda som känns tryggt...

4. Midvinterblot av Mons Kallentoft
Inte slår den Stieg Larsson, men det är en deckare man trivs med. Trots att det är riktigt rysligt mellan varven. Berättelsen flyter på bra och beskrivningen av Linköping med omnejd triggar i sin detaljrikedom.

Jag nappar på en utmaning. Tar fram glajjerna och sträcker ut armen...

"Leken tittut liknar en konversation i och med att parterna tar sina turer, följer vissa  regler som att vara tyst när den andra pratar"

Jellons UTMANING:
* Ta den bok som du har närmast dig
* Öppna den på sidan 123
* Hitta den femte meningen
* Skriv ner de efterföljande tre meningarna
* Skicka utmaningen vidare till fem bloggare (Jag låter det vara helt öppet och frivilligt).

Följande meningar ur Utvecklingspsykologi av Philip Hwang & Björn NIlsson, sidan 123:

"Denna samtalsaspekt av kommunikationen mellan vuxna och spädbarn blir tydligare mellan 5 och 7 månader. Föräldrarna börjar då uppfatta leenden, rapningar och gäspningar som delar av en dialog och utgår från detta i sina reaktioner på barnet. Före 9 månaders ålder får barnens ljud och beteenden en kommunikativ effekt genom att de vuxna reagerar som om barnen haft en avsikt - därmed får barnen mycket tidigt i livet en språklig träning".

Jag gillar den här boken. Både att läsa, hålla i och titta på. Ganska ofta tar jag fram och kikar efter en förklaring. Just sidan 123 och däromkring handlar om kognitiv utveckling under spädbarnsåren. Spännande till tusen. Alla kan känna igen sig, men få har nog satt ord på hur fantastiskt fort utvecklingen går.

Vilken bok finns framför Dig?

Det går inte så bra det här.
Nu är redan två av de inhandlade semesterpocketböckerna utlästa.



"Innan jag fyller 67, i mars nästa år, vill jag ha massor med sex med en man som jag tycker om. Om du vill prata först, så funkar Trollope"


Vad kan låta mer lovande.
Att en väl mogen kvinna, pensionerade eller ej, inte skulle både vilja ha och behöva ett sexliv finns inte i min värld. Sålänge vi känner hunger, törst, klåda och ilska - sålänge saknar vi. Nånting så i alla fall.

Jag såg framför mig massor av häftiga svar. Och det fick hon också. Några med bilder bifogade. Varav någon  presenterade sitt erigerade kön.

Och jag såg framför mig hur hon fällde den ena före och den andra efter. Jag ville verkligen frottera mig i denna så, ur kvinnors synvinkel: tabuartade fråga. Jag ville få en förebild. Jag ville hon skulle bana väg.

Men, trist nog får jag konstatera; att Jane Juska har lyckats göra en heltäckande självbiografi. Med massor av sega och uttröttande ord. Men helt utan poäng. Det är inte tantsnusk så det räcker till för en skandinav. Tyvärr.

Men, hon är snyggare än hon presenterar sig.
Den "lättfotade" Jane Juska 67 bast.

Unni Drougge´s mustiga språk tilltalar mig alltid. Hon är
helt enkelt en av mina få favoritförfattare. En gränslös
person som i hemlighet och skymundan får min uppmärksamhet.

Men den här gången är jag tacksam att boken är färdigläst.
Visserligen grät jag de sista sidorna, men det var inte för
att den tog slut. Det var gråt av befrielse. Det var som
resultatet av en sann mental avslappning. Det var av 
tacksamhet att hon ätnligen gjorde sig fri och att boken
äntligen tog slut. Och jag kommer aldrig mer att läsa den.

Vet inte om jag egentligen alls förstår de misshandlade
kvinnorna mer. Men jag har definitivt mer kunskap och
insikt om Stockholmssyndromet. Psykologi när den är
som tokigast.

Och genom den här mycket läsvärda boken har jag nu
fått mer insikt i komplex och komplicerad psykiatri. Det är
nog lätt att  applicera psykopatologi på en snubbe som inte
alls har någon koppling mellan ord och handling, men jag är
inte alls så säker på att det alltid gömmer sig en totalt
känslokall personlighet bakom slika knytnävar. I min värld
ter sig Unni Drougge´s tyrann lika mycket åt det autistiska
hållet. Hennes så kallade pojkvän uppvisar ett duktigt
känslohandikapp. En ren underutveckling. Liksom man kan
misstänka henne för att lida bekräftelseanemi. Kanske den
värsta kombinationen i en kärleksrelation?

Han är en enkelspårig, tvångsmässig, och känslomässigt
underbegåvad liten skit som hon lockade fram kärlek
hos. En kärlek han älskade passionerat, men inte kunde förvalta.
Men, han lyckades med sin intensitet kärleksdroga henne såpass
att beroende utvecklades med första kyssen. Och från den stunden
strävade hon in absurdum att få uppleva det igen. Och igen.
Hon var stark, han var svag, men inte svagare än att han på
pricken kunde få henne att känna den styrka hon är byggd utav.
Och när hon var som mest såld i hans famn, tog han den ifån
henne. Lika effektivt som han väckte den starka magiska känslan.
Och ingen av dem märkte vad som pågick. Att mastodontprojiceringar
var deras vardag.

Sjukt javisst, men passionerade kärleksförhållanden är sällan
friska. Därmed inte sagt att det är friskt att man utplånar sig själv.

Jag sörjer verkligen med Unni Drougge´s kapade förnuft när hon
gav upp allt och alla som egentligen var hennes livselexir och jag kan
känna in hennes ågren för helt borttappat förstånd och intuition.

Det tar nog ett ordentligt tag innan även jag bearbetat denna psykiskt,
fysiskt, mentalt och sexuellt fullständigt omoraliska och oempatiska 
galenskap.

Hett boktips:              En sorts Kärlek

Om Sten - hedonist med svår monofobi.
Och hans Carmen - en vacker och überstark bröstcancersjuk kvinna i sina bästa år.
Och om deras lilla dotter Luna.

Inte en dag går det utan att jag tänker på dem.
Om den livsnjutande och samtidigt tvångsstyrda mannen.
Och om hans oerhört förnedrade vackra och kloka kvinna.
Som tar den största makten av dem alla. Nämligen att bestämma tidpunkten över sin död.

Provläs här

Jag är på nåt vis avundsjuk på dem båda.
Innerst inne har jag samma monofobi som Sten.
Och innerst inne är jag lika för eutanasi som Carmen.

Men, jag är inte lika stark...

Det smyger sig på en aning ångest.
Tänk om jag inte får någon bok till julklapp?
Jag får bergis ingen bok. Jag har inte önskat nån.

Så, kom jag på.....
Jag kan ju välja själv.

Slanten skulle gå "till nåt kul" sa han.
Halva slanten är slut. För mig är det kul med goda dofter varför värsta presentförpackningen med Light Blue edt plus duschcreme & bodylotion fick följa med hem i tisdags. Lådan bara stod där och väntade på att få bli köpt, där i parfymeriet.

Och imorrn ska minsann den andra halvan slant få gå åt. Då ska jag köpa mig lite mera Thorvall. Jag älskar Kerstin Thorvalls bokstäver. Hon går rakt in i min märg. Jag blir fullständigt upptagen av henne. På ett synnerligen behagligt sätt. Hon liksom trollbinder mig, även om alla bokstäver inte är till för att trollbindas på det viset.
Imorgon ska jag bli ägare till hennes "Upptäckten".

För vad vore en jul utan en god bok.