Har precis sträckläst Alex Schulman´s "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". För övrigt Tranströmers ord. Och det "avslöjas" också i boken. För, det är så den är uppbyggd. Raka och ärliga små berättelser ur Alex Schulmans liv. Varken mer eller mindre. Inga smaskiga detaljer. Ingen information som man s.a.s inte har bett om. Han berättar om sin kärkek till sin Amanda Widell. Eller till den Amanda Widell som han vill ha, men som han inte är riktigt säker på; kan vara och bestå. Som det utspelar sig hos psykolgen:

”Det är väl fint om du har träffat en tjej.”
”Ja. Enda problemet är… att hon inte riktigt har träffat mig ännu, om man säger så.”

Ingen som läser här har missat att jag gillar Alex Schulman. För att jag tycker att han skriver fantasiskt bra. Så välavägt. Så informativt. Så starkt om allt skört han upplever och känner. En bok om kärlek i dagboksform mixat med blogginlägg och krönikor. En bladvändare.

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Alex Schulman. Utgiven av Piratförlaget 2010.