Foto:Airam

Varsin riktigt stor och för året färsk nyskördad vitlök inköptes och skars i halvor som fick gratineras på en bädd av grovt salt. Dessa lökar avnjöts med stora klickar smör och åts med sked så som man äter färsk grapefrukt. Underbart gott var, vad det var....

Så blev det måndag morgon.
Min handledare satt på sin plats och fixade med papper. Vi hejade glatt.
Jag gick fram till henne. Lutade mig med handflatorna mot skriv bordet och frågade nyfiket vad hon gjorde.

Den annars så samlade handledaren for bakåt i rummet som skjuten ur en katapult och skrek:

- Men hjälp, har du ätit vitlök till frukost!?

Katten Lakrits har tydligen glömt sina morgonrutiner att i lugn och ro tigga mat så fort han ser sin matte och beter sig istället hysteriskt när jag i arla morgonstund smyger upp. Han ska ut på balkongen. Helst för en timma sen, typ.
Balkongen öppnas.
Lagom när Lakrits matte satt sig tillrätta med kaffet och tidningen rumlar det runt på balkongen och  tanken att: "nu åkte han över bord", föds.

Döm då om förvåningen när det alldeles strax bakom hörs att katten har nåt viktigt att berätta. Han sätter sig bredvid och alldeles nära och bredvid honom ligger det en Talgoxe, med fötterna upp....
Lakrits själv skäms.
För att han har munnen full med fjädrar och inte riktigt vet hur han ska bli av med dem. Han frustar och nyser och rensar ur de sista med hjälp av tassen.

Matte skriker till, men ångrar sig snabbt och berömmer, så som man ska göra med den som bidrar till familjens överlevnad.

- Jaaa, vad duktig du är Lakrits. Åh, så gott det ska bli.

Ilar snabbt till köket och hämtar kvast & skyffel. Talgoxen med bruten nacke måste ut!
Tillbaka i vardagsrummet har Lakrits föreställning med den arma fågeln. Hans plastsyrra fröken Strössel slickar sig om munnen. Fågeln sparkas på och bollas i luften med.

Lakrits fräser på skarpen åt sopkvasten.
Kvasten och skyffeln vinner ändå den kampen.

Matte har missunnat innekatten Lakrits som för första gången i sitt åttaåriga liv, fångat sig ett byte.

Dags att skaffa sommarhus?

Äntligen höst.
Dags att krypa in hos studieförbunden och lära sig nåt nytt.
Denna gång hur man gör vikingasmycken med silvertråd som grund.

Vilken fröjd det är att få skapa med sina händer.
Varje liten silvertrådsring har jag själv böjt, sågat och knåpat med.

Det blev ett armband denna första kväll.
Som om jag aldrig hade gjort annat...
... tyckte majjen...

Med all respekt för musikglädje tröttande vi till slut på jobbet och telefonkontaktade polismakten på em. Vår önskan var att man förflyttade dragspelet och trumpeten som ihärdigt spelat La Paloma sen 08 imorse, till en mer öppen plats. Man kan oxå tänka sig att dragspelaren tog paus och försvann emellanåt - eftersom trumpetaren genom sin musik verkat alldeles förtvivlad och istället för att spela, bara hyperventilerat i sitt munstycke. Ungefär en gång i halvtimman.'

Konstapel Kling sa:
 - Det blir värre det, man kan inte avhysa musikanter hur som helst. Vi kopplar vidare till vakthavande.

Konstapel Klang informerade:
- Förflytta dem? Nä, det går inte. I grundstadgarna står det att man får glädja sin omgivning med musik på allmän plats.
- De är inte till så stor glädje för oss som arbetar strax ovanför deras huvuden. Vi hör inte riktigt vad vi gör här.
Klang: Jag förstår och med tanke på att de som regel har en uppsamlingslåda är det kanske mer för att tjäna en slant eller så...
- Det tvekar jag inte alls på eftersom de numera är så modiga i den här stan att de kör mössan direkt under näsan på en så fort man passerar. Och dessa glädjespridare står ju snart i varje gatuhörn.
Klang: Hmm, det finns en gående patrull på stan. De får gå dit och göra en bedömning.
- Hallå, vi har bedömt sen imorse att vi inte orkar med det här tutandet hela dagarna. Eller förresten - vår tekniska utrustning är inte kompatibel med La Paloma.

Klang: - Dåså, det tar de nog hänsyn till. Jag ber patrullen förflytta dem.

Har så rasande svårt för människor som inte respekterar integritet.
Som hjälper till oombedda.

Och ännu mer för de som känner sig kränkta när man tackar nej.
Särskilt om sak och person blandas ihop...

Det blir nog bra för honom.
Att få pyssla med torpet.
Se till den magra skogen.
Rensa upp i den steniga jorden.
Och kanske köpa sig en Grålle.

Tror att Göran får det bra.
För det här har han väl bett om...

Längtar till London. 
Känner tydligt att jag har så mycket mer där att upptäcka.
Vad kan vara mer rätt än att förlägga några av höstpromenaderna i Hyde Park?
Camden och Notting Hill är nog inga fel såhär på höstkanten ....
Och inte heller Soho, Themsen eller Fish´n Chips...

Kan jag ha blivit akut sugen för att det finns biljetter för 1kr att boka precis just nu månne?

Boysen och jag satt en stund och såg på filmen "Vuxna Människor".
En av huvudkaraktärerna (Persbrandt)  hamnar i ett trängt läge och försöker sig på att förklara sitt dubbelspel för fru och barn. Han har nyss varit otrogen med sonens barnflicka då älskarinnan dök upp och bokstavligen kraschade hans hem.
Han siktar in sig på sonen och erbjuder att de kan göra nåt kul.
De kan gå på Skansen.
Han känner ju ägaren till Skansen.

Elvaåringen bredvid mig i tv-soffan piggnar till och säger förvånat:
- Vadå, är han kompis med Anders Lundin ?

Sen en tid har jag besvärats av kramper och sendrag i mina, framförallt perifera extremiteter- fötterna och benen. Kramper och sendrag i  lillfingrarna, insidan av handlflatorna, underläppen och tungan i största allmänhet har jag annars levt med länge nu, men det har avtagit avsevärt sedan jag diagnostiserades B-vitaminbrist. Med hjälp av B-vitamintillskott besväras jag inte så ofta längre.
Det helvete som pågår nu i min kropp är nåt annat och efter den gångna nattens galenskaper fanns ingen annan råd än att tvinga doktorn att förskriva tillskott av magnesium enligt egen ordination. Det har jag läst mig till kan vara en god idé att prova. När ovansidan av fötterna krampar samtidigt som vaderna krampar åt ett annat håll är det synnerligen nära att man tappar verklighetsuppfattningen...

En förutsättning för att kroppen skall kunna tillgodogöra sig magnesium är tillgång till kalcium. Jag dricker ingen mjölk eller fil alls och äter ost kanske max 1gång/vecka.

På apoteket fick jag en burk med 60st tabletter för 75spänn, vilka rekommenderades intas 1 x 3.  Döm om min förvåning när det visade sig vara rena godiset. De var/är fulla med Sorbitol, Malitol och Aspartam !!

På hälsokosten inköptes lite senare en burk kombinationstabletter Magnesium + Kalcium. Burken kostade 69kr och innehöll 180tabletter. Man skall ta 4tabl/dag och de är i stort sett sockerfria - om man bortser från lite majsstärkelse som jag antar de använt som bindemedel i pillren.

För 200 år sedan åt svensken 4 hekto socker/person/år.
Idag käkar vi i snitt 40kg socker/person/år.

Vart fan är vi på väg när man måste krydda mediciner med sött ?

Med utgångspunkt från att jag hela dagarna finns för någon annan, jagas in absurdum av såväl folk in action som i telefon vill jag vara helt ifred när jag kommer hem från jobbet. Ingen som tjatar på mig, ingen tfn och inga påhälsningar. Och det vet såklart alla i min omgivning.

Cyklade hem som en stolle idag. Det var varmt och dessutom vingligt med en stor matkasse på styret. Släppte det jag hade för att trycka portkoden och möttes av ett möte på våning ett. Förstod genast att här är Hyresgästföreningen och nasar. Pojkvaskern i den första lilla lyan stod med armarna i kors på bröstet och visade med all önskvärd tydlighet att han inte ville.

Och det stod inte på förrän HGF-snubben kom upp till våning två och mig. Han visade sitt leg och sa vartifrån han kom varpå jag leende svarade:
- Nejtack jag är inte intresserad.
- Tycker Du inte det är trevligt att prata med oss från HGF?
- Jo säkert, men mitt sociala skyddsnät räcker om jag är pratsugen. Jag har sagt nej till er förr, ni kommer på tok för ofta hit och det vore på sin plats att ni noterar att jag inte vill.
- Ja, men det kan vara så att det bara är en fix idé hos dig att du inte vill bli ansluten.
- Nejdå, jag har en jättebra hyresvärd och heltäckande hemförsäkring, det räcker!
- Så du menar att 500 000 svenskar har fel alltså?

Jag borde svarat på frågan med en motfråga: SÅ DU OCH HELA JÄVLA HGF MENAR ATT 8,5 MILJON SVENSKAR HAR FEL?

Men lite fostrad är jag ju och fjäska kan jag, så jag klämde till med att HGF sääääääkert är JÄÄÄTTTEBRRAA för alla stackars människor ute i ytterområdena. Och att HGF säääääkert gör enormt fina insatser för folket.

För mig har HGF lika mycket värde som facket.
Noll ! 

Storebror pratar ibland om hur djupt vår storasyster gick in i musiken när hon levde. Han frågar om jag kommer ihåg hur hon njöt. Hur det såg ut som om allting stannade runt henne. Hur man kunde se hur hon fyllde varje cell i sin kropp med musik.
Visst, kommer jag ihåg.
Och min kropp och mitt sinne är likadant.
Jag får inte nog ibland. Det blir ett kickande utan ände.
Lyssnar högre och högre.
Diggar är för tamt.
Jag vältrar mig och mitt inre.

Kommer inte härifrån.
Från lurarna.
Det är Stewie....

Den numera gamla modern var ung när det blev slut för hennes övergarnityr. Hon begåvades med lösgom redan vid drygt 40-års ålder. Och det var en stor sorg för hela familjen.
Dels de facto att inget fanns att göra och dels för att de där tänderna trasslade så in i vassen. De skavde och gjorde ont. De glappade och var allmänt opålitliga. Och de glömdes bort. Att tex följa med till jobbet.

Jag var nånstans i småskoleåldern och var ledsen för att min mamma var ledsen.
De större syskonen skämdes och skrattade bakom hennes rygg. Säkert uppkommet ur en del ångest, men också för att hon ju faktiskt såg skojig ut utan...

För mig var det dock inte så kul att upptäcka där jag satt i baksätet på väg till civilisationen efter en helg i torpet på landet att hon inte hade sina gaddar inne. Jag såg det i hennes backspegel när hon pratade med mig och vi var nästan framme vid skolan...

Det var heller inte värst kul när min kompis och jag hade poppat popcorn och jättegrytan stod i diskhon full med fettigt vatten och brända majskorn och kompisen snabbt som ögat hällde ur vätskan ur den gula muggen som stod på diskbänken, rätt ner i grytan för att hon var akut törstig.
Dels fick jag ju fiska upp den där hemska lösgommen. Och dels fick jag ju erkänna för kompisen att hon just druckit vatten ur min mammas lösgomsmugg.

Inge kul alls...

Och allra helst inge kul när familjen började förstå att jag hade en ganska väl utvecklad lösgomsångest. Att jag drömde om tänder. Som ramlade ur. Som rasade. Och som for bak i halsen så att jag nästan kvävdes. De utnyttjade mig där för en smula underhållning. De använde den där gomen och hade som kasperdocka. Tänderna kunde dyka upp var som helst. Särskilt i ett av sommarnöjena..... bakom ett draperi.... där jag låg och vilade...

Inte konstigt att det här med mina egna tänder knäcker mig!
Men idag vet jag att morsan blev av med sina av flera anledningar. Många barnafödslar, få tandborstar, rökning och usel ekonomi borde vara en vettig förklaring. 

Och jag vet en annan sak: Morsan projicerade sin egen ångest på mig. 
Mina egna tänder har knappast en enda koppling till hennes. Förutom att vi är släkt förstås....

Men det kommer  ALDRIG in en lösgom i min trut !

Kan man vara annat än glad trots minus 1000 i plånkan...
Det är billigt som tusan för en sån som jag. Spruckna tänder lär ska kunna kosta skjortan.
Iaf om de ska ersättas med inplantat eller bryggor. I mitt fall fanns i så fall endast första alternativet och det skulle kosta 20ggr mer. 
Min ordinarie tandläkare Maria är alldeles fantastiskt. Hon är svårbokad till tusen eftersom hon är klinikchef och upptagen med så mycket annat, men när man väl har henne i munnen är det värt varenda minut av väntan. Hon lagade min spruckna tand! Obegripligt att det gick....

Glad...

är bara förnamnet....

Ringde ordinarie tandläkarmottagning idag och informerade en sköterska om läget med min spruckna kindtand. Hon bad mig vänta medan hon rådgjorde med tandläkaren och kom tillbaka för att säga:
- Hon säger att du inte ska tugga med tanden.

JASÅ ???

Finns det tre timmar på en söndag i det här länet.
Ett län där 275'000 personer har sina bopålar.
Tre timmar mellan kl 11:00 och 14:00

Och - må gud förbjuda - om en person vars påbörjade rotbehandling med lagningsprovisorium i en kindtand spricker, drar tandläkaren för enkelhetens skull ut den tanden.
De har väl inte tid med lagningar kan tänkas.

MIN KINDTAND SPRACK MITT ITU VID FRUKOSTBORDET !!

Och joursköterskan hänvisar till ordinarie tandläkare imorgon bitti.
Jotack, henne har jag väntat på sen i mars.
Tre gånger sen dess har jag på mitt eget initiativ fått komma till en annan tandläkare för att fylla på provisoriumet, som hon den första sa skulle hålla upp emot ett år.
Två gånger i augusti har de skickat brev om att det är tvungna att skjuta upp min tid och fan vet om jag får behålla det senaste budet nu i september.

Jag är så rädd.
Att det ska göra lika ont igen.

På SMC och Nerike Bikers initiativ har här åkts motorcykel idag. Hjälmaren Runt och tjugo mil minsann. Som i runda slängar tog sju timmar. Men så var det såklart fika och glasstopp efter vägen. Pink och rök också för all del. Och köttbullestopp för tusan. I sann kolhydratfri anda. 
Det tog en förfärlig tid att komma iväg. Förvisso är det kul att ansluta till SÅ många (912 ekipage), men jag är för mycket ovän med kösystem för att gilla när det tar timtal att få komma till skott. Nästa år ska jag inte ansluta mig så punktligt.


                                                                                                         
Det är finemang för en annan, som bara vill tuta o köra att ha nån att fråga till råds.
Han höll med; jag ska köpa raka rör. Vance & Hines. Och han har lovat skruva....




Dagens stiligaste måste varit Bosse. Med snusnäsduk å allt....


                                                                                                          Foton: Airam

Lovade såväl min bror som mig själv att försöka återställa relationen med den gamla modern. Och som löfte känns det viktigt och bra, men det är allt lite svårare praktiskt. Visst har jag saknat henne. Den mamman som lilla jag kommer ihåg. Men den här gamla skröpliga och framförallt bittra tanten är egentligen obekant för mig. Det bittra, negativa och sarkastiska hos henne är välkänt, men åldern och spåren av sjukdom känns grotesk.  Tio år sätter spår hos en gamling.

Vid återträffen med den gamla för dryga veckan sedan chockades jag av vilka ballonger till fötter hon trampar runt på. Kan inte förstå hur hon ska kunna få på sig en hel sko nu när hösten närmar sig. Nämde det då i förbigående och uppmanade henne att ta dubbel dos av vätskedrivande alltmedan brorsan hejade på när jag så smått erbjöd att jag kanske kunde komma med lite strumpförslag inom kort.

Så fick det gå en vecka.
Jag orkade inte riktigt med att ta kontakt utan att låta återträffen landa ordentligt. Stålsatte mig till slut och ringde för lite erbjudanden.
Jodå, hon ville verkligen att jag skulle köpa med lite nyplockade lingon från torget, och visst ville hon prova kompressionsstrumpor - för nu var det lite bättre efter att hon ökat dosen vätskedrivande som jag hade sagt.

Wow !!

Fick fantastisk hjälp och information hos hjälpmedelsbutiken Varsam igår.
Jag fick låna hem två sorters antitrombosstrumpa och en klass 2 kompression samt både pådragare, avdragare och antihalkmatta. Vilken service !!

Hon visade en liten gnutta av sitt gamla jag. Den där sköningen som jag vet finns inom henne, den gamla tanten. En busig, rapptänkt och slagfärdig tjej som älskar när man skrattar med henne. En liten liten smula släppte hon fram. Och kanske är det anledningen att jag idag inte känner nån ångest alls för att jag ska dit ikväll igen, för att hämta tillbaka provgrejorna.
Samtidigt är jag realist nog att veta att det kan hända att hon ha måst ändra sig tills idag. Vi skrattade igår - idag kanske vi måste sörja. Jag kanske måste lyssna på klagolåt som hon vill ska utmynna i sjukdomsvinst.

Det är synd om min mor.
Ingen i hela världen är värd att förlora två barn i jämmer och eländessjukdomar.

Men jag finns ju här.
Jag är ju också hennes barn.
Och jag vill ha hennes bekräftelse utan att uppmärksamma hennes sorg.

Hoppas strumporna ha gjort henne som ny...

Läser Viveka Lärns senaste Kvinnan som var en fyr
Måste förstöra den lite.
Med blyerts.
Så jag kan återvända
och snabbt få tag i de där guldkornen
som bara hon kan formulera.

"Jag tycker det är människans plikt att ge ett aptitligt intryck vår lilla stund på jorden"

Love !

  (foto: Airam)

Klicka på bilden, så syns godsakerna.

Vis av förra helgens bravader då min mage kolhydratchockades svårt av rött vin (och alkohol förstås) och därför såg till att jag vomerade, fick surströmmingen igår glida ner till tonerna av vatten. När de andra huttande i OP Andersson huttade jag i bubbelvatten. Det gick bra och klämmorna med mandelplugg, lök, smör och strömmingen smakade ännu mera.

Det är så skönt att umgås i gamla invanda kretsar.
Vi ses inte så ofta längre, men det är alltid som igår.
Och det slog mig så lika vi är på en viss punkt. Vi har alla lika utpräglat sinne för bildassociationer. En av tjejerna är en fena på att målande beskriva allt hon vill säga i underfundiga och gärna animerade bildbeskrivningar vilket gör att vi andra gappflabbar i ett.
Känner mig sådär bakis i halsen som man kan bli efter en festlig kväll, men den här gången handlar det bara om sviterna av sköna skratt. En mycket tilltalande bakfylla..

Åter från optikern både ser jag och syns.
Det jag själv trodde var åldersymtom och kallade både närsynt och långsynt heter numera översynt.
Färgade linser med power av olika mått på båda gluggarna, har nu gett mig en ny chans. Att jag sen ligger en smula högt vad gäller ögontryck spar vi till framtiden. Förmodlingen skulle det iaf inte besvära mig förrän bortåt 65bast. Hoppas jag är död då....

I nuet hoppas jag enbart att de färgade linserna inte tar bort glimten.
Man vill ju inte ha en psykopats blick....

Särskilt inte när det alldeles strax drar ihop sig till skiva.



Surstömmingsskiva.
Med kollegorna från förr.

Åh vad gott det ska bli!
Att se dem...
och att inmundiga denna underbara delikatess!