- Har du ätit nån mat idag mamma?

- Ja, det har jag absolut. Tack, det var jättegott!

- Vilket då? Vad åt Du?

- Jag vet vad det heter, men inte precis just nu.

- Ta det bara lungt mamma. Slappna av och koncentrera Dig, så kommer minnet till Dig.

...
...
...

- NU vet jag! Det var såndär grön kål som inte heter grönkål. Som jag gratinerade med lite ost ovanpå.

- Hade Du inget kött till eller så?

- Jooodå! Jag åt..............................?.......................... rökta fläskremsor !!

Lagom hemkomna från en turné hos matvaruaffären upptäcker den gamla modern att hon återigen glömt att köpa lingonsylt. Jag blir förvånad med tanke på att jag köpte henne fyra kilo lingon på torget i höstas och frågar om hon inte har några bär kvar i frysen. Hon tittar efter och utbrister:

- Men HUR kunde jag glömma det!?

- Tänk inte så. Det är väl härligt mamma, nu får du koka dig en egen kruka riktig sylt. Vart har Du fått så fina lingon ifrån?

- Tja, säg det.... Jag har väl plockat dem i skogen förstår du väl!

- Var du ute i skogen i höstas?

- Nej, det kan jag inte ha varit. Det är väl nån annan som plockat dem åt mig.

- Mamma, det är jag som har köpt dem på torget åt Dig.

- Javisst ja! Nu minns jag det. Men vart plockade du dem då?

- Va?

- Jo, jag säger att det finns så fina lingon i min frys. Hur har de kommit dit?

- Tänk efter mamma. Är de köpta kanske?

- Ja just det! Nu minns jag den där kärringen som satt utanför Ica och sålde dem. Hon var inte ett dugg trevlig. Och bären är på tok för små egentligen!

Jag har bloggtorka.
Och magkatarr.
Förutom en förvirrad mamma.

Det kanske hänger samman...

Försökte mig nyss på en dialog på msn.
Med ett barn.

Tycker mig ha överseende i massor i att barn kanske inte alltid är bäst på meningsuppbyggnad och stavning, men vad ska de ha msn till om de inte ens är intresserade av att det är just dialog som är vitsen med chatt. Att man pratar liksom. Att det ska bli något sagt.

Naturligtvis skapar yngre generationer sina egna förkortningar som vi gamla kanske inte ens är välkomna att förstå och naturligtvis använder de språket lika slarvigt som irl, men varför anropar de varandra/oss om det inte är intressant med kontakt. Det är kanske bara en tävling. De kanske bara har msn för att synas.

Det är alltså nåt jag inte fattar.
Nej, det är två saker jag inte fattar.

Nr 2: Är det denna generation som ska ta hand om mig/oss inom kort?

Man kanske skulle ställa till med bak idag.
I sin flong nya ugn.

*kaxig*

Så har min fd värstingdator och tillika numera: värsta dator kommit hem igen. Efter ett års upprepningar av krasch och reparation. Och ännu en gång har jag fått den åter med allt utbytt. Dvs allt utom chassit...

Den som lever får se hur länge den ska hålla ihop den här gången.

Men jag är i alla fall lycklig. Äntligen kan jag lyssna på min musik igen.
Just nu Peps.
*diggar*

Sådärja.
Nu är krysset från igår löst.
Inte precis samma sport som att göra det under direktsändning, men i brist på bröd får man ibland äta limpa. Det var lite svårt idag. Fast med repris på webben kan man ju backa och lyssna lite till.
Programledaren berättade för ett par program sedan att vissa människor har som äkta sport att bara kryssa under snabbrepitionen. Vojne.... det dröjer innan jag är där.

Det var inte helt oproblematiskt att agera biskvibagerska häromkvällen. Mandelbottnarna blev blekfisiga på ovansidan medan undersidan redan var mörkbruna. Därför skrevs ett mail på fastighetsägarens websida för felanmälan. Med frågan om vad "vi" skulle göra. Igår ringde en spissnubbe:

- Jag står i ditt kök här.
- Ah, vad säger du om spisen?
- Det är hopplöst att räkna ut vad som är fel.
- Så vad ska vi göra då?
- Ja, va fan - du får en ny spis.
- Va? Är det sant??
- Javisst, det är det väl dags för....

Vilken lycka!
Plötsligt känner jag mig utvald.
Trots att det kostar mig fem ochenhalv tusenlapp per månad att bo här.