Slut som artist blir man, om man vid min ålder, arbetar 14timmar i sträck.
Dessutom fördelat på tre arbetsplatser.



Nedvarvningen är nu klar.
Det ska bli gott att glida ner i dunet med ett flin på läpparna.

   Missa den inte!
En mörk societetskomedi när den är som bäst. Full av moral och ändå inte. Och full av sköna kommentarer:
- Vilket fack jag är med i? Ehh, östermalm tror jag...

Jag är så glad att Mikael Segerström fick en bagge för sin huvudroll. Ingen annan kunde ha gjort den bättre.

Darling "En film som skarpögt och med svart humor skildrar tillvarons villkor i 2000-talets caffe latte-Stockholm"

- Det vore bättre om du åt mat istället för lingonsylt & mjölk varje dag mamma

- Det är mina norrländska gener som måste ha lingon förstår du

- Jag känner faktiskt flera norrlänningar som aldrig äter lingon med mjölk

- Ja, men då är de faktiskt inga riktiga norrlänningar heller!

Känner mig kluven...

Det är så himla tråkigt att Heath Ledger är död. Jag är ju liksom ena kär i honom. Sen Broke Back Mountains och det kommer aldrig att gå över. Och naturligtvis är det extra tråkigt att han använde narkotika i dödlig dos. De fem sömnmedel som man i artikeln hänvisar till, är nämligen inget annat än just knark. Och naturligtvis visste han det....




Å andra sidan är det roligt och gott med ny musik.
Robert Plant och Alison Krauss är en riktigt skön kombination.




Vid närmare eftertanke stämmer musiken ihop med Heath Ledger på nåt vis.
Den hade i alla fall passat in i Broke Back Mountains

Minnesruna

Lyssnar på Totta och "duetterna" medan jag bloggar. Kommer på att jag vill dedikera min enfödde favoritbror en Tottalåt. För att brorsan bara är bäst. Jag tror nämligen att få har så roliga, snälla och kloka storebröder. Jag kommer på att jag alltid blivit så glad av honom. Och det kan ju inte han veta; men det finns de som är avudsjuka på mig...

Kollar på tuben men spårar rätt snart ur.
Det finns "bara" två Tottalåtar att välja på.
Och plötsligt är jag tillbaka i flera skeenden i livet.
Tidiga tonår med Nationalteatern på Lp.
Livet är en fest!

Och tjugo år senare.
När jag köpt samma skiva på CD.
Och njöt av flashback:sen.
Den snurrade runt runt i bilen.
Texterna satt, men först då fattade jag innehållet till fullo.



Det var bara lite tokigt att jag i samma bil en dag skulle skjutsa en yngling till ett räfs och rättarting på hans skola.
Samtal med rektor var bokat.
På order efter att det kommit till skolans kännedom att  han verkade ha ett välförankrat cannabismissbruk.

Jag babblade på i bilen.
Och skivan den snurrade på.
Med Bängen Trålar ...

Tills jag räknade till två.

Lite dålig tajming kan tyckas...

Gissa vem som blev den grabbens favvis...

Ha !
Nu blev den ännu bättre.
Självförtroende är fantastiskt vackert!



Medan tron på att man kan skaffa sig detsamma genom att klanka ner på andras välgång är
så fruktansvärt fult. Avundsjuka är en förfärlig åkomma...

Innehållet i bloggen Spets o Snor ska man bara njuta av.
Eller så är man fri att låta bli.

Om man nu sitter instängd i storm och oväder, kan man gott och väl
passa på att träna snabbvikning av stryktvätten.



Eventuellt kan det behövas hjälpmedel i starten.
Och eftersom stormen visst ska hålla i sig, kan man passa på att pyssla fram en mall...

Äh, det här är ju hopplöst...
Här sitter man som en annan rugguggla i slitna mjukisar och hemtentar hypertoni, yrsel och demens när Vinyl 107,1 plötsligt spelar mina favvislåtar med Stevie och Cher. Och hela mitt inre skriker efter relax med rödtjut och krogliv !





När det bara finns kallt kaffe i muggen framför mig.
Och tusen frågor kvar...

Ponera att jag förordar Dig som förmånstagare till min pensions, grupp eller livförsäkring .
En försäkring som tillfaller Dig om jag faller ifrån före pensionsåldern.

Så byter jag ut Dig mot nån annan.

Hur reagerar Du på att jag berättar det för Dig?

Tänkte väl det.
Inte alls.

Eller kanske med: Det skulle kännas skönt att skölja näsan  ...

 
DRAGGIN´ MOLTEN COMBAT PANTS kanske skulle vara fräcka till mc-säsongen 2008.
Den verkar ju lura runt hörnet. Tänk om vintern hoppas över. Då är det snart dags.

Eller de här:


Hos Handelsboden finns det mycket godis...

En tredje stängel i full blom var vad som skådade mitt norra öga vid hemkomsten idag.
Hur kan det komma sig att en så till synes vanlig lök, kan åstadkomma med nåt så vackert?
Fem klockor. Tre gånger. Och med vattentillförsel bara nån enda gång sen första advent.

Okej, imorse var det tufft.
Det är alltid tufft att cykla i regn.
Frissan saboteras, sminket rinner och kläderna blir våta och otrevliga...

Men det är ju bara väder.

Jag är så glad och tacksam för min hälsa.
Jag är så glad och tacksam för mitt arbete.
Jag är så glad och tacksam för att motstånden i mitt liv är förhållandevis ringa.

Vad är lite regn och blåst mot allt gott som finns.
Folk ältar väder i parti och minut.
Väder och årstider som är direkt meningslöst att ödsla energi på.

Särskilt när det finns hur mycket annat som helst att verkligen bekymra sig över.
Jag cyklar gärna i regn imorrn igen.
Årstider är underbart.

Den gamla häxmodern har lagt sig till med att dels läsa ur tidningen högt för mig. Och dels att såväl redogöra för vilka teveprogram som är på, liksom rescensera desamma. I telefon. Alldeles meningslösa telefonsamtal utspelar sig. Dag efter dag.

- Nu är det den där snyggingen på teve. Tyst får jag höra!
- Vem?
- Ja, det är han som är så snygg.
- Vemdå?
- Han är politiker. Den ende snygge de har att visa upp.
- Vilka då?
- Politikerna förstås!

Eller:
- Nu är det den där tokiga flicka som syns och hörs överallt.
- Vem?
- Ja, hon som brukar vara med i melodifestivalen och alla andra galor.
- Säg vad hon heter?
- Det vet alla, vad hon heter. Och nu ska hon sjunga med den där pojken som ingen vill höra på längre. Det har jag sagt länge. Att den där pojken är slut vid det här laget.
- Vem pratar du om mamma?
- Han heter nåt som alla andra pojkar i den där åldern heter. Kristoffer eller nåt.

I morsans värld:
Efter att ha fått kassvis med mat levererat till kylskåpsdörren.
Och julsakerna paketerade och återställda i mökret. Förutom att golven blivit dammsugade. Och hennes vardagsliv blivit befriat från en veckas sopor, återvinning och tidningar...

Kallar hon mig för häxa.

Det är säkert oxå sant.
I hennes värld.

Lika sant som det är i min värld.
Att det blev för sanningsenligt, för mig...

Jag har blivit utmanad av Ninni.
Att skriva sju sanningar om mig själv.
Egentligen är kedjebrev inte riktigt min grej, men jag svarar för att vara schysst. Fast jag pekar inte ut vart utmaningen ska ta vägen. Den som känner sig manad hänger på!

1. Jag är en lipsill. Det räcker med en idrottsgala för att jag ska gråta. Mycket.
2. Jag är livrädd för skräckfilmer. Särskilt filmmusiken. 
3. Jag pratar i sömnen. Och väcker mig själv ganska ofta. När jag ropar på nån.... vem som helst, typ.
4. Jag får hela tiden hålla vakt på min brevfobi. Öppnas inte posten direkt "kan" det bli liggande i en evighet och understundom kosta massor av oro. Bland annat.
5. Jag är en Zoegaoman.
6. Jag måste jobba bort ovanan att skämmas å andras vägnar.
7. Jag sparar pengar för att ha råd med ögonplastik.

Jaha, det var det.
Upprepningar kanske...

Man lär sig nåt nytt varje dag.
Även genom melodikrysset.
Tex stegen till nudistpolka...

- Åh, vad bra, du har köpt thé...
....men, det här är väl ingen vanlig öllgrej ?

- Jo. Earl Grey precis som vanligt mamma.

- Nej, det här är ju lajt. Och rökigt. Och smakar blommor. Det får du ta med dig hem till dig. Jag vill inte ha sånt thé !

- Vadå rökigt?

- Det står tydligt här. Blend !
- Och lite engelska kan jag faktiskt. Flajvur betyder väl blomma i alla fall?

Photoshop är banne mig nästan lika effektivt som LCHF...

Fy vilka traditioner vi efterlever. Enligt information här innebär trettonhelgen att den firas till minne av att de tre vise männen uppvaktade jesusbarnet på den tolfte natten efter julnatten.

Vad fan har det med bibliotekens öppettider att göra?

Idag var melodikrysset en riktig pärs för en operett och cuplettnovis som mig. Så har det oxå blivit en sport att inte be om hjälp.  Ibland, som idag; kom det rätta svaret bara jag lugnade ner mig och släppte tanken. 

Fast det var inte helt lätt att lugna sig. Jag skulle i ett annat ärende ringa en person som löser hela melodikrysset på snabbgenomgången...

Det går finfint att träna photoshop när man pratar i telefon. Särskilt när man pratar med en snurrig gammal mor.
Och allra helst om man låter henne prata ifred om hur gott det vore att åka skidor. Och att hon troligen gör det bättre än de allra flesta grannar...

Den där som ombesörjt att mänskligheten
har luktorganet fullt med hårstrån;
skulle jag  vilja snacka allvar med.

Beautyserum, Karbamidperoxid och vätesuproxid.
Vart ska det här sluta?

Det är snart klart nu.
Det fula som ska bli så fint.



Men först måste det fula bli ännu fulare.



Innan man når sista strykningen vitt.



Tack o lov torkar vaxet på endast 30 minuter.



Och med vax finns det återvändo.
Imorrn kanske jag suddar ut bokstäverna...

Och jag tänker aldrig ge upp hoppet om att hyresvärden suddar ut Gabondörrarna...

- Det ser lovande ut det här. Du kanske är en av dem försvarsmakten behöver, sa han. Testbefälet.



Vad bra. Det är väl dags att bestämma sig för vad man ska bli när man blir stor. Major kanske. Eller kapten.
Mina gamla epitet känns förlegade.

Simultankapacitet har jag tränat länge som Malaj. Lägga pussel är ju a peace of cake. Korsord har länge roat mig. Balansera med musen får man ju göra för det mesta...

Kvinnor i försvaret?
Såklart!
Testa Dig hos försvarsmakten här.

Snubblade in i årskrönikan om kungafamiljen på tv. Kungen sa i slutet av programmet att miljöfrågorna är inget vi längre kan leka med. Det måste ske en radikal förändring nu.

Strax innan fick man se klipp från deras statsbesök i Wien. Som avslutades med att sveriges kungahus fick hålla egen bankett till förmån för att nya viktiga möten och bekantskaper skulle skapas. Kungligt bankettmöte där bl.a miljöfrågor skulle kunna vridas och vändas på.

Är det särskilt miljövänligt att sverige transporterar kungens egen porslin som österikarna ska käka på?
Jag bara undrar...

Vi närmare eftertanke inser jag att det där påståendet om att jag inte alls är intresserad av digitala spel - faktiskt är en osanning. Spel har nog länge varit en slags ångesthanterare för mig. Men, jag har varit sparsmakad. Det har bara varit färgglada spel som går ut på att jag överträffar mig själv.  Inget blod, inga oljud och inte för att tävla med nån annan. Spel för spelidioter typ.

Det började för 25 år sen med Super Mario Bros...

Och fortsatte några år senare med Game Boy Tetris...
som jag plågade min närmiljö med en hel sommarsemester.


Sen var det ett mycket långt uppehåll tills jag förra året bokastavligen körde fast i Sobic School.
En tennisarmbåge av rang hindrade ett fortsatta missbruk.


Just dessa dagar hanterar jag prestationsångest med Luxor Amon Rising.


Och det är så himla kul...
och..... vansinnigt stressande.
Särskilt som jag faktiskt inte alls har tid att snöa in på nåt så patetiskt.
Ingenting lär man sig. Det enda det bidrar med att det absolut inte går att tänka på hemtentan under tiden...