2010
Det gamla tar slut.
Nytt tar vid.
Nytt år om inte annat.
Förhoppningsvis ett gott.
Och fyllt med härligheter.
Till alla och envar: Ett riktigt Gott Nytt År !
14åring
Det har slagit om till nyårsafton.
Och, storebrors födelsedag. Han blir 14 bast denna dag och han markerade vid matbordet ikväll att han aldrig i sitt tilltänkta fortplantningsliv kommer att avla barn mellan januari och april, han tänker tydligen köra säkra perioder. Det känns nämligen som en plåga tycker han, att fylla år på årets sista dag. Fast då har han ju inte kalkylerat med hur smidigt det blir när han är i t ex min ålder. Att fylla år sist av alla. Att bli äldst allra sist.
Annars är han rasande bra på matematik. Han knäcker t.o.m Rubiks kub. Ibland på tid. Andra gånger i ren njutning. Om jag vore lika duktig på att baka, som han är på att lösa kuben; skulle frukosten imorrn bitti vara given. En kubikstårta.
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN STOREBROR!
Årslista
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jo, det kan man nog säga. Både det som gör sig och inte gör sig. I skrift, heller.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Minns inte att jag tog några specifika. Jag lovar inför varje måndag året runt istället.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej nej, de får barnbarn istället.
4. Dog någon som stod dig nära? Ja dessvärre, en väninnas begravning genomleds med betoning på led.
5. Vilka länder besökte du? Lettland och Bulgarien
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010? Absolut: tid, frid oh frihet.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? Det måste vara den 24:e januari.
8. Vad var din största framgång 2009? Ja, att vara delaktig i ett boksläpp som sålt nättupp i 80’000ex känns ganska framgångsrikt.
9. Största misstaget? Det ligger inte för mig att se på livets ingredienser på det viset. Säkert gör jag misstag, men de är till för att skjutsa mig framåt.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Nej och varje dag utan sjukdom är en ynnest, jag är evigt tacksam sålänge jag slipper vara i underläge av något förfärligt med hälsan.
11. Bästa köpet? Låter löjligt, men en stickad väst och en skärmaskin är mig mycket kära.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Teknikprylar.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? En underbar blombukett gjorde mig så otroligt glad.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Eftersom jag är en nostalgiker så är det återupptäckter av tidigare musikförälskelser, och de sinar aldrig, tackolov.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Mycket ledsnare mitt i all glädje.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Lyssnat inåt och utåt.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Babblat..
18. Hur tillbringade du julen? I ”stillhet” med tossiga morsan runt benen.
19. Blev du kär i år? Jajamen - jag blir kär hela tiden.
20. Hur många one night stands? Inga
21. Favoritprogram på TV? Dokumentärer.
23. Bästa boken du läste i år? Antagligen Praktiskt Medicin.
24. Största musikaliska upptäckten? Melody Gardot.
25. Något du önskade dig och fick? Alex Schulman Skynda dig att älska
26. Något du önskade dig men inte fick? Hmm, så ska man inte se på saken…man får det man förtjänar.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Firade ankomsten till Bulgarien på en fin balkong med gott vin, presenter och härligt sällskap.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Absolut, om min vardagsångest var mer hanterbar skulle väldigt mycket gjort alla mina år bättre.
30. Vad fick dig att må bra? Närhet och beröring.
31. Vilken kändis var du mest sugen på? Que?
32. Vem saknade du? Jag saknar min storasyster, det går aldrig över.
33. De bästa nya människorna du träffade? Är förhoppningsvis lika bäst nästa år.
34. Mest stolt över? Det är väl böckerna.
35. Högsta önskan just nu? Att det ordnar sig...
Tomt
Nu är det gjort.
Vrede
is like grasping a hot coal with the intent of throwing it at someone else;
you are the one who gets burned.
Att hålla kvar ilskan inom sig,
är som att ta brinnande kol för att kasta på någon;
du är själv den som blir bränd.
Vänskap
Nasse gick fram till Puh:
- Puh, viskade han.
- Ja, Nasse?
- Ingenting, sa Nasse och tog Puh´s tass - Jag vill bara veta var jag har dig.
Telefontid
Jaha!?
När jag nu själv försökt komma fram till sjukvården slår det mig hur in i böljan lätt det är att nå min egen arbetsplats. Och att man ju där är garanterad att få prata med levande människor.
När jag själv som patient idag har ringt runt, har jag inte fått prata en enda gång. Det enda som erbjuds är att lyssna till långa haranger på telefonsvararen och att välja diverse siffror bara för att målas in i ett hörn att om jag vill ha kontakt så är det t ex exakt kl 14:25 som gäller. Alternativ verkar inte finnas alls. Hur ska man veta i arla morgonstund om man är tillgänglig en exakt tid många timmar senare? Det kanske bara är sängbundna personer som ska ringa till den där telefonsvararen. Jag kanske har missat nåt.
Nä, avvaktar som sagt de privata alternativen. De man både kan maila och få prata personligen med.
Encore
Har redan varvat spelet. Får inga fler utmaningar nu, förutom extranumret. På Easy vill säga. Nu gäller det att häva sig upp på en högre level. Fler färger, fler fingrar och massor av kombinationer. Som ju inte är gjorda till förvuxna spelidioter. Tyvärr.
Hemsk
Beatleshero
Jo, det är klart - det är bara mamman i familjen som kan låtarna och därför både rockar och sjunger fett.
Jäklar vad kul det är!
Praktik
Visst kan man tänka sig en förfrågan först. Jag har själv fått den, men alla skulle inte "ställa upp" och framförallt skulle inte alla somna i lugn och ro. Kanske inte heller vakna utan panik och illamående.
~ Det man inte vet, mår man inte illa av ~
För mig är det de autentiska fallen som får mig att minnas och veta vad jag har framför mig. Och då pratar jag ju ändå inte om gynbekymmer. Har man sett, känt och doftat något "farligt" en gång, så känner man igen nästa. Så är det. Och det är alldeles omöjligt att lära sig teoretiskt.
Det finns inget snaskigt i att en studerande undersöker en sjuk och nedsövd kvinna. De gör det för att om möjligt kunna hjälpa och rädda nästa i tid. Det irriterar mig att journalistiken blåser upp en sån här sak som om det vore övergrepp. Alla patienter har någon gång varit "utsatt" för elever. Så måste det vara.
Helgfrid
Jag gillar storhelgsdagar. När folk och framförallt grannarna är bortresta.
Då får man ha tvättstugan alldeles för sig själv och hur länge man vill. Och man kan passa på att använda Klorin och andra kemikalier i maskinerna utan att bli upptäckt.
Och man kan spela ELO hemma, precis så högt man orkar höra.
Vinterfest
Nu är de framme. Jag kan pusta ut. Och jag kan räkna ut kalkylen.
Någon bräda eller slalomskidor är inte inplanerade idag. Nu skulle de vila och kanske sova en stund. Sen skulle det korkas upp. De har åkt tidigt för att hinna med och fira förstår jag. Att de är samlade, där och har en vintersemester att avverka. Förutom att det stundar ett nyår med gänget. Hoppas och tror att de får det riktigt skojigt.
Stjärna
Förr har jag alltid haft så otroligt svårt för Björn Ranelid. Det har varit både hans uttryck, utseende och ego som genererat motstånd. Plötsligt är det tvärtom. Någon gång under det senaste året har jag upptäckt honom. Inte alls så att jag är nyfiken på att läsa det Ranelidska språket, utan precis bara för att just njuta av hans uttryck, utseende och ego. Det är vackert. Han är för mig full av kärlek. Och alla metaforer är fyllda med humor - även om han kanske inte menar det. Jag blir full i skratt av att höra aforismerna som ibland är bortom allt mitt förstånd. Och jag blir in i hjärteroten varmt överaskad av hans egotrippade kärlek till sig själv när han får ihop orden så att han måste upprepa dem för att de var så bra. Det är vackert! Fåfänga och ego är vackert när det inte är på bekostnad av andra.
För som jag uppfattar det, är han lika duktig på att lyssna som att prata. Lika duktig på att bekräfta andra som sig själv. Och han är lika duktig på att ösa som ta emot kärlek.
På Stjärnorna på slottet, är han min stjärna.
Vinterpratarna-09
Länk till programmen här.
Gitarrmusik
Idag har det varit en andra julafton. Med boysen. Paket i stora lass och till olika ändamål. Och tomten hade minsann lämnat ett paket till hela familjen. Inte minst till min egna stora glädje. Ett Guitarhero greatest hits för XBox360 med en Les Paul i äkta plast.
Det finns dock ett problem. Tyvärr. Undertecknad kan endast stå ut med tre av låtarna. Resten sorterar jag under kategorin vedervärdig hårdrock omöjlig att lyssna på utan att bli arg. 
Imorgon är en annan dag. Då ska jag julklappa mig själv. Med Beatleslåtar. Det blir mums det.
Kryss 52
Man blir dagvill av att vara ledig.
Turligt nog finns det ju repris på webben.
Plättlätt repris.
Fudgetärning
Fyllde på gottisbordet och välkomnade boysen att ta för sig lite att mumsa på framför teven. Lillebror tittade på när jag fyllde på skålen med hemmagjord fudge av bl.a grädde, smör, sirap och mörk choklad. Han frågade vad det var och fick veta.
- Jaha! Jag trodde att det var buljongtärningar.
Julshow
Välkommen att dansa & sjunga med !
Chalazion
Aldrig i livet att jag väntar i sex månader så som vårdprogrammet föreskriver att det ska passera innan man tar till en skalpell. Aldrig. Sånt här betalar jag för. Och särskilt betalar jag för en snabb läkartid att få eländet bedömt. Det "kan" vara nåt annat. Differentialdiagnoser är viktigt.
Somliga betalar för statusprylar. Jag betalar för tid.
Matlåda
Det är bra att hon tog dem med sig. Jag fick ju lite mer information med hennes matlådor. Det är alldeles uppenbart att personal i tossiga morsans hemtjänstområde inte ens på självaste julafton 2009 tyckte att tossiga fattigpensionärer är värdiga sin mat på en tallrik. Som vanligt serverades den rakt upponer ur sin lådda. Som vilken dag som helst.
Hur än jobbigt det är att vara mamma till sin mamma, är jag glad för att jag inte blåste av jul till punkt och pricka som jag i en ganska lång period hade tänkt. Sålänge min mor uppfattar att det är storhelg och fest är hon ju precis som jag själv, värdig att få äta på porslin vid dukat bord. Ska nog mobilisera kraft och skicka en skrivelse med förfrågan till kommunchefen om hur han ser på saken.
Bluffpaket
Det fanns tre olika brynstål i sortimentet. För mig såg de ungefär likadana ut alla tre. Ett kostade runt trehundralappen, ett runt femhundra och värstingen låg runt tusingen. Hon kunde dock inte redogöra för skillnaden utan hänvisade på ren chansning att det var storleken som avgjorde. Jag ifrågasatte om någon enda centimeter kunde kosta hundralappar och fick goddag yxskaft till svar. Sen hittade hon inte deras digitala kötttermometrar och när jag till slut ville få deras urval av SodaStream förevisad för mig och hon inte heller kunde nåt om det, hade jag inte så mycket annat val än att fråga efter hur många dagars öppet köp som gällde. De erbjuder 30dgr.
Det är en himla tur det.
Ynglingen blev glad när han hade fått av pappret. Inte minst för att flickvännen hade Sodastream på sin julklappstopplista. Innan han öppnade kartongen frågade han om det ingick kolsyrepatron. Eftersom paketet liksom vägde mer och ganska tungt åt ena hållet tog jag det för givet. Och det stämde ju. Men, kartongen innehöll just inget annat än den. Kartongen innehöll ingen SodaStream helt enkelt.
Den där förbaskat okunniga och sävliga expediten på Cervera hade helt enkelt tagit tomkartongen från visningsexemplaret när hon fick veta vilken jag valde av de 7-8st som fanns på hyllan. Jag kommer inte vara nådig i mitt ömdöme så snart de har öppet igen.
God Jul
Härifrån har det skickats ett enda julkort per snigelpost i år. En variation får bli den här vägen.
Önskar alla och envar en riktigt GOD JUL
Julförberett
Det är inte riktigt fix färdigt ännu. Ett berg av klappar ska bli inslagna och skinkan som står i ugnen ska ju avsmakas - det bästa med hela julen, att smaka av den ljumna nygriljerade skinkan. Annars så. Är mitt sinne i stil med narcissisten Anna Anka´s. Jag är nöjd med mig själv helt enkelt. Inte så grandios som henne kanske, jag inser ju att jag delar mitt dagsverke med de flesta i min ålder, men när kakorna är bakade så vittnar de om att det snart är jul.
Kakorna är så fina i sina burkar. Jag gillar gammaldags kakbjudningar. Och jag gillar att ha dem i plåtburkar. Det är nåt varmt, troget och genuint över det hela. Och en sann rikedom.
Arvtomtar
Ingrid MIdag när jag kom dit stod alla tomtar och annat julbetonat kvar där vi ställde det sist. Hon hade kategoriserat dem en aning, men inte mycket.
- Står julpyntet kvar här mamma?
- Ja, vill du ärva det nu?
- Vadå ärva?
- Ja, det står ju här inför bouppteckningen.
- Vem är det som har dött?
- Har det dött nån?
- Du ska ju ha bouppteckning...
- Ja, det är väl lika bra att jag är med på den, så slipper ni bli osams när ni ska dela på mitt julpynt!
Julfasoner
Hade ju ransonerat bort det mesta av mina jultraditioner i år. Ändå är jag ikväll med gran. Inte pyntad ännu, men med ljusslinga. En ny.
Kör budgetvarianten istället. Kom nämligen in på Plantagen och hade eventuellt tänkt mig en kvast tallris eller så. Då körde de utförsäljning. Allt julbetonat förutom levande materia med 50% rabatt. Så det fick bli en "konstgran" modell 1,5meter. Den är riktigt näpen och pryder sin plats med mer än väl. En gammal träbobin kom till pass och därmed kom granen upp en bit. Så att man också ser den nya fina ljusslingan ordentligt. Den som kostade hela 15kr hos Rusta.
Varför är jul så förknippat med dåligt samvete?
Jag hade satt så många stopp och ransoneringar. Ändå står jag här nu, mitt i natten, med kakdeg upp till knäna. Fast, jag är lite smartare än annars. Jag halverar varje recept. Och "faktiskt" får en sort stryka på foten i år. Dessutom blir det inget saffransbröd. En saffranskaka kanhända, men inget vetebröd. Och ingen pastej, heminlagd sill, hemgjord korv, sillsallad, brunkål, ris a la malta och ingen ischoklad.
Jag känner mig duktig ändå.
Väntetid
Knäckmagi
Gjorde mina bryn i fredags. Hos tjejen som från början är kurd. Hon har bott i sverige sedan sin bardom. Pappan som var politiker blev mördad på öppen gata och modern tog alla barnen i flykt. De har rotat sig gott och min brynerska blir mer och mer försvenskad. Det har såklart varit mycket viktigt för hela familjen att upprätthålla sin kurdiska kultur och tradition.
När det nu ligger på brynerskan att hålla jul i år och hon är otroligt modig i sitt tänkande, har hon bestämt sig för att det är dags för familjen att anamma svenska jultraditioner på riktigt, för barnens skull. Hon är själv mamma till två små. Så i år ska de (hela tjocka släkten) försöka sig på ett helsvenskt julfirande.
De ska laga julskinka, kalkon, köttbullar, revbensspjäll, rödbetssallad, gröt och Jansson - fast utan ansjovis eftersom de tror att det är läskigt... liksom sill. Granen blev klädd förra veckan och de har tutat i flickebarnet på tre bast, att tomten skall komma.
Hon är dock rädd de inte har lyckats fånga det där magiska som hon förstår att vi svenskar känner inför och med julen. Jag fick beskriva nån slags medelbild av hur julafton går till i tomtebolyckan i mellanmjölkens land. Hennes frågor var så gulliga: "när går man upp" - "vad äter man till frukost" - "hur dags äter man julbord" - "ska alla titta på kalle anka" - "vilka lekar skall man kunna" - "hur dags ska tomten komma" - "vad pratar man om på kvällen".
Turligt nog har har den här tjejen en kund som innehar flera bra julböcker. Jag svarade så gott jag kunde och lovade till slut att dyka upp med både böcker och knäck; som hon aldrig hade hört talas om. Mandel i gröten och glögg hade hon också helt missat, men hennes spontanitet berättade för mig om ett stående inslag i de kurdsvenska jularna framöver. Jag är säker på att de får en spännande svenskurdisk julafton 2009.
Tjänstebyte
Det är jag dock. Men han fick å sin sida agera ljudtekniker.
Så nu har han hela byxor och jag har stereoljud från alla apparater. Inklusive Spotify.
Inte nog med det förresten, en lektion i hur jag hanterar teven:s alla 52 radiostationer som även de går genom förstärkaren har jag fått.
Och ungdomarna har fått information om hur det var på stenåldern, när jag var ung. Att vi först hade en radiomöbel, en rullbandspelare, att jag minns när tv bara hade en kanal och att vi senare fick en resegrammofon i plast.
Samlarpengar
Med anledning av projekt Dammsug Sverige har här sorterats och kontrollräknats mynt.
Det visade sig vara inte mindre än 5335:50kr plus en knapp, en eurocent och en turkisk och vacker slant.
Ja, jag borde kanske ha gått till inräkningen och banken. Samlandet har pågått länge. När burken är full är det bara att ta till en ny. Nionde noga räknat nu. Hur jag överhuvudtaget ska orka bära dem till Loomis är en fråga.
Men, femtioöringarna orkar jag nog bära. Trehundratjugosju femtioöringar är inte så tungt. Och egentligen är det närapå larvigt att bidra med 163:50 till insamlingen, men är det som Riksbanken tror: 340milj femtioöringar som ligger i burkar i stugorna, så blir det en slant. Hoppas vi är fler som sätter fart.
Årsplan
Jag ska sluta vara egotrippad, sluta visa min stolthet, sluta spela svårfångad och sluta tro på tur. Det kommer att bli brist på både arbete och pengar. Det blir en kamp. Okej, som om inte hela livsresan alltid är det.
Nära relationer blir (är skulle jag vilja säga) ansträngda och jag ska backa för att undvika onödiga konflikter. Är - som sagt...
En drömprins ska tydligen anlända, med ett halvt kungarike till övers. Fast jag får förstå att det finns risk att inte heller det är självklart för mig.
Ska surfa vidare. Till slut kommer man nog till ett annat horoskop som föreslår ett år i ide. Det skulle synka bättre med känslan.
Astrocoach
Påflugen
Floatingklapp
Hursom, det var en härlig avslutning. Med middag enligt konstens alla klassiska regler:
* Dry Martini
* Hummersoppa och bubbel i glasen
* Konjakflamberad pepparstek med tungt rött
* Friterad camembert och persilja till hjortronsylt
* Kaffe med päronkonjak
* Barrunda med G&T i långa banor
* Danshak med på tok för många fler G&T
Så gick hela dagen efter i hemapotekets tecken. Alvedon, Ipren, kaffe, småätande, varmt bad och löfte om att aldrig mer dricka G&T.
Tills jag kom på att julavslutningskvällen även innehöll en julklapp. Världens bästa julklapp till och med. Vi fick varsitt presentkort innehållande 45min floating och 60min helkroppsmassage. Så mitt i prick. Så himla glad jag blev. Jag kan knappt vänta att det ska bli "vardag" igen så att jag kan boka mig en tid för att flyta bort.
Chefstomten brukar vara fiffig i sina klappval, men den här gången slog han alla rekord. Inget kunde ha varit vare sig skojigare eller bättre.
Takvandring
Upptäckte att det i Stockholm genomförs takvandring på gamla riksdagshuset på Riddarholmen. En guidad historisk promenad på 43 meters höjd. Man är fastspänd i sele med säkerhetslina förankrad i wire spänd runt hela promenadbanan. Det verkar säkert och jag blir, trots höjdrädsla sugen!
Alldeles nyss har man oxå invigt mörkertur. Banan är ljussatt och guidningen handlar om spöken, mord och spännande händelser ur Stockholmas historia.
Vilken kul grej. Och vilket häftigt sätt att få sann överblick. Tycker inte priset på 420kr är så farligt heller. En och en halv timma med guide och säkerhetsguide. Kanske nåt att köpa sig själv i julklapp?
Tv4 Nyhetsmorgon på taket
Kryss 51
Ingen utmaning precis.
Julbiff
Jovisstja, ska lämna plasma på måndag kl 07:30 (så att jag kommer upp i tid) och en simpel insats på tisdag lunch. Ett hembesök med provtagning hos en alldeles ljuvligt fåfäng (vi har pratat ihop oss om hur stiligt det är med fåfänga när det är till ens fördel) blåhårig tjej i 75-årsåldern. Jag förväntar mig t.o.m ett litet glas portvin i tjänsten. Och så har jag lämnat ut mitt mobilnummer till en 89-årig kille, ifall hans vänstra underben plötsligt drabbas av nytt sår. Har man fått förmånen att läka ut bensår på ett halvår så äventyrar man det inte. Annars ska jag inte systra mig fram alls under helgerna.
Jag ska vara L-E-D-I-G i 23 dagar.
Ikväll får jag veta om detsamma gäller de andra. Chefen ska lufta sin personal över en flamberad pepparstek. Ingen av oss är intresserad av annan mat än rare och medium. Julmat får man ju karva i sig tills den går till komposten själv, ändå. Och personalen ska lufta chefen över ett vinpaket och senare både chillande i nån bar och kanske nattfösare tills han ropar efter en droska. Det brukar vara kul och kännas görgott.
Käka julbiff och sen slippa varann i tre veckor.
Läget kunde vara sämre.
Principfast
- Det blir fem kronor tillbaka, vill du skänka det för Kvinna till Kvinna?
- Nejtack.
- Jaså det vill du inte?
- Nej, det är en principsak, att inte ge när en kedja som den här ber om det.
- Du vill inte skänka femman alltså?
- Nej, jag tycker det är förfärligt att kunden inte får välja, för i och med att du föreslår en allmosa så känner man sig tvingad. Det blir knasigt för oss som redan bidrar på helt andra vis och ännu mer knasigt för de som köper sina kläder på kredit.
- Vi har inte så många kunder som handlar på det viset.
- Eller hur...
- Du ska få din femma tillbaka!
Modekedjan Lindex startar ett samarbete med organisationen Kvinna till Kvinna, som är en svensk organisation som stödjer kvinnor i konfliktdrabbade länder att bli aktörer istället för offer. Tillsammans startar de nu en kampanj för att motverka trafficking - sexslavhandel.
Det är helt i sin ordning att vi alla hjälper varandra. Så ska det vara. Och jag har definitivt råd att både skänka femmor, sedlar, kärlek och hjälpande händer, men jag vill kunna välja själv. Jag vill inte gå via Lindex utomordentligt slipade PR-kupp. Och jag vill inte bidra med att andra - som definitivt egentligen inte alls ens har i kassakön på Lindex att göra, pga för länge sen kraschad ekonomi - ska känna sig tvingade att ge allmosor med ränta. Hör de mig avstå, kanske de också vågar.
Det är förolämpning att ens behöva få frågan anser jag. Ställ ut en bössa och håll truten skulle kunna vara ett bättre alternativ.
Finns
Precis när vi skulle ta i dörrhandtaget fick jag se, att det stod en trottoarpratare med välkomnande från NA (narkotic anonymus/anonyma narkomaner) utanför. Ett par snubbar sa att det gick fint att kliva in den vägen också, även om vi "egentligen var på väg in i kyrkan". Antagligen huserar NA i något av frikyrkans andra lokaler och det syns kanske utanpå vem som skall vart i typen av hus.
Örebro kulturskola presenterade årets julkonsert. Lillebror var koncentrerad som värsta förstaviolinisten. Och storebror sjöng vackert ur psalmboken. Allt gick bra och alla musikskoleelever var rysligt duktiga.
Jag är hemma i typen av lokaler. Stor del av min barn och tidiga ungdom avsattes i frikyrkan. Träbänkarna, orgeln och den spartanska utsmyckningen till milda pastellfärger gör mig tillfreds på något konstigt sätt. Och så gillar jag psalmbokens tunna sidor och sidbanden som man kan förbereda sig med.
Det spelades enkel och vacker och senare komplicerad och vacker klassisk violinmusik och när de flesta verken var genomspelade fick pastorn ett litet utrymme. Han undrade vad det är för dag nästa vecka?
Nån unge ropade "julafton".
- Javisst, på torsdag och vad är det för dag på fredag?
Ingen vågade svara förutom ungen som provade att säga nåt om "granen". Så klämde pastorn i att:
- Då kommer jesus!
Så startade han ett helt poänglöst orerande med liknelser mellan hans egen husvagnssemester i skåneland och samtidig Eriksgata för kungaparet på samma ställe. Han plockade fram en docka som bars på axeln som en förklaringsmodell på hur man gör med barn och då också "bör" göra med herren gud. Man tar dem till sig, man vårdar dem och man låter dem växa. Vad han egentligen ville få sagt var att:
- Det man ser finns inte, men det man inte ser: det finns!
Och han sa upprepade ggr att "Tomten finns inte, men det gör Gud". 
Nu funderar jag: Vad ville egentligen den där mannen? Och vem var han?
I sitt välkomsttal ropade han rakt ut i kyrkorummet "hej jag heter Göran" och vi blev instruerade att i kör svara med "Hej" och våra namn. Inom NA och AA har man tradition att alla presenterar sig enligt: "- Hej, jag heter Kalle och jag är nykter alkoholist" varpå övriga anslutna svarar "Hej Kalle". Hade han tagit fel på församling? Var han en skojare från en annan sal? Hade han smakat av nattvardsvinet? Blev han nervös av alla barn och tänkte göra sig mänsklig genom att berätta hur "vanlig" han var. Så vanlig att han till o med åkte husvagnsekipage och lekte med dockor? Var det verkligen ett vuxet försök att få församlingens och alla barnens förtroende?
Jag vet verkligen inte. Hela hans tal kändes som ett kapitalt misslyckande, han kan inte ha förberett sig en enda sekund. Det var svammel från början till slut. Och otäckt. Det finns det som inte syns.... kan det då även finnas spöken och mördare som lillebror tror? Den rödklädda gubben som alla ungar väntar på nästa vecka och som dyker upp på de flesta ställen finns däremot inte, oavsett vad barnen själva ser. Och den där som ska dyka upp dagen efter julafton, vilken väg kommer han? Har han nåt med sig? Och är det gud eller är det Jesus?
Jag vet en sak.
För mig finns det en slags ro i typen av lokal. Man har inte så mycket att välja på än att sitta still och fingra lite på psalmboken eller titta på orgelns pipor. Så mycket mer är det inte. Nästa gång går jag in till NA istället - där finns det snubbar som kanske orerar, men de svänger sig inte med gåtor. Det håller de sig för goda för.
Gammal
Vad jag inte tänkte på precis då, men nu är ju att hon med all säkerhet tänkte exakt detsamma om mig. Det har ju liksom gått lika många år för oss båda. Trist insikt.
Fredrik
- Titta, där är han - den góa Fredrik!
- Gillar du honom mamma?
- Jaaa, han var så himla god.
- Närdå?
- När vi jobbade ihop.
- Har du jobbat ihop med Fredrik Reinfeldt?
- Ja, det vet du väl!
- Nej, vart var det?
- På "jobbet". Han kom ju dit några år efter mig.
- Mamma, vem är det som du tänker på egentligen. Fredrik Reinfeldt har nog inte jobbat där, men nån annan Fredrik kanske. Som du gillade mycket.
- Men va´fan! Tror du inte jag vet vem Fredrik Reinfeldt är nu heller!
- Jodå, det är ju vår statsminister.
- Ja, och vad är det med det då!?
- Han bor ju i Stockholm.
- Ja, och då kan man inte arbeta i Örebro menar du?
- Jo, men du är ju dubbelt så gammal som honom, det verkar konstigt att ni skulle ha hunnit jobba ihop.
- Jaha - så han skulle inte kunnat jobba pga min ålder då menar du!?
- Äh, vi släpper det. Härligt att du gillar Fredrik!
- Nädu, det där går jag inte på - släta inte över nu. Jag är inte utvecklingsstörd - jag HAR jobbat ihop med Fredrik Reinfeldt så det så!
Examen
Plötsligt fick vi lite andrum. Och jag tror till och med att det kan hinnas med lite jul här. Hemmagjord jul alltså. För visst både kan och vill även jag ransonera på stordåden, men somliga saker fyller ändå såpass stor traditionskänsla och hög dos av självbekräftelse att det närapå blir livsviktigt för julkänslan i stort.
Jag ska inte stoppa korv, göra pastej & rullsylta, lägga in sill, klä gran, göra marsipanfigurer, ischoklad eller ens storstäda, men nu ser jag en lucka för att baka lite kakor. Det är jul för mig!
Kraftmobilsering
En helvetesdag är ännu inte till ända. Kvarstår gör tossiga morsan. Som la luren i örat på mig igår. Hon hade redan ringt fyra ggr till min mobil och dessutom till hemnumret för att berätta att hyresvärden hade lagt in ny matta i farstun under dagen. Och för att man nog inte fick gå på den.
Och?
Jag var genomtrött efter en slitsam dag, särskilt i telefonörat och jag hade ont i magen. Det snöade på diagonalen när jag cyklade hem och jag var intill is frusen i hela kroppen. Då ringde hon igen.
- Vad är det nu mamma?
- Vadå, vad är det nu?
- Jo du har ju ringt flera gånger idag, vad vill du nu?
- Måste man vilja nåt nu också!?
- Nej, men vad är det?
Klick! På med luren.
Häpp...
Som sagt. Nu ska jag vara tvungen att häva mig dit också. Tänka på vad som ska inhandlas och göra det, går väl an (det ingår visst i mitt tradiga liv numera - varje vecka), men för att höra hennes negationer gör mig förstås detsamma. Och redan nu vet jag att vi ska bli osams därför att jag har "till uppgift" att styra upp ett nytt läkarbesök imorgon. Man kan ju liksom inte begära att hemtjänsten ska behöva ta allt när tiden är pressad. Den omsorg det innebär att bara få henne i duschen är en pärs. Så kläder, plånka, patientkort, vinterstövlar och handväska måste fram. Och då kommer tanten att bli arg. Och säga att jag "då alltid varit si och så" och att jag är "så lik den och den" och att jag "då aldrig haft någon empati".
Därför måste en del av oss buffra oss med musik och film. Pga det som kostat och kostar så mycket energi. För att kunna stå emot det som är så vidrigt. Ibland tillomed sitt eget liv.
Tillägg: förresten informerade hon mig sist, att jag egentligen är ganska ful till utseendet. Det är kanske därför jag buffrar motståndsmusik. Oavsett hur gammal man blir, vill man alltid vara mammas lilla söta. Den romanstiskt vackra tanken som ju dessvärre aldrig har blivit sagd av mor min...
Kärleksförbannad
- Jävlar vad BRA hon är!
Julradio
Sveriges Radio har julmusikutbud även detta år.
Man bara väljer Klassik Jul eller Bjällerklang och låter det sen rulla
medan julförberedelserna (eller uppsatsarbetet) tar form.
Gråtgala
Galan med Svenska Hjältar slog väl rekord. Till synes för både mig och många andra. Skillnaden var ju att själv kunde jag tjuta fritt medan många andra hade en dyr makeup att rädda livet på. Gråtgalor är lättast att se hemma vid teven, tror jag.
Dåtidslusse
Man får ta fram dem man minns och njuta lite istället.
Som bilder på den härliga lilla Lucian som aldrig ville sluta lussa.
Omnipotens
Jag har en månatlig tiptop-dag. Inget kan stoppa mig.
Det är min fina hypofys som är kungen i baren. Och
som styr upp hypothalamus att fixa luteotropt hormon
som så fiffigt får mig att verkligen tro på allt. Inte minst
mig själv.
Det är nästan religiöst. Såhär speedad vill jag vara
varje dag i resten av mitt liv.
Nån som har LH att sälja?
Skörbjuggsplus
Storebror är i alla fall väldigt stolt. De verkar ha varit två som har skrivit om samma upptäcktsresande i klassen, men var och en för sig. Eftersom det är många ungar i klassen, så måste det ha berättats om väldigt många historier. Och jag antar att lika många berättelser innehöll symtom på Skörbjugg.
Han säger att alla berättade om bristsjukdomar. Om tandköttsinflammationer, tandkatastrofer och smärtsam död. Det var dock endast en som kunde berätta om Skörbjugg. Vad det var, hur det yttrade sig, varför man fick det och hur det botas och förebyggs. Storebror! Fröken hade markerat högt inför hela klassen att det gav honom extrapoäng att vara så påläst. Han fick beröm som än idag får leendet att närapå klyva skallen mitt itu.
Det kan kanske tänkas, att inte alla hade en sjuksköterska som handledare i sitt uppsatsarbete. En sjuksköterska som är minst lika stolt som eleven.
Lucia
Vilken fantastisk Luciamorgon på Svt1.
Ett luciatåg på 140 sjönsjungande tärnor och stjärngossar till 16-mannaorkester och allsköns instrument. Mina depåer för tradition och julstämning är till bredden fylld. Och tårkanalerna är rensade. Såklart.
Undrar vad det beror på förresten. Att jag blir så förbaskat rörd när man sjunger i traditionella former. Och alldeles särskilt när det är barn och unga vackra människor.
Allra "värsta" Luciatåget ur gråtsynpunkt var för många många år sedan. När jag följde en kompis vars lilla tjej skulle lussa på dagis. I gänget fanns en gravt CP-skadad flicka i rullstol. Som alla de andra barnen på ett så naturligt vis såg till att få samma utrymme som de andra. Och när det blev dags att läsa varsin liten vers steg ett litet flickebarn fram och lånade ut sin röst åt den krampande tjejen i rullstolen.
Jesus, vilket tårflöde!
En annan gång föll det på min lott att följa boysen till sitt luciafirande i miljonprojektet med minst 70 nationaliteter. Då grät jag för att det var så stor portion humor i det hela. Boysen "kan" ha varit de enda svenska barnen. Och som förutom pianist och fröken var de enda som kunde de traditionella sångerna. In skred ett långt luciatåg i den nedsläckta skolmatsalen. Massor med lucior och tärnor, en å annan stjärngosse, tomte och pepparkaksgubbe. Somliga av flickorna hade naqib under linnet och ljuskronan och de flesta hade fotsida mörka kläder under det vita tunna tyget. Ett helt tyst luciatåg med bruna lucior. Det var var ett luciatåg att minnas det!
Miljöhot
Hela den här dagen har jag återigen arbetat sida vid sida med storebror och hans läxa. Den här gången NO och Biologi. Ett uppsatsarbete om vår miljö och vad som påverkar den. Nu kan både han och jag allt om växthuseffekt, försurning, övergödning, ozonlager och avfall. Mycket av teorin har under dagen kunnat omsättas till praktik när vi kommit till matlagning, sophantering, kompost och i diskussioner om livet och vardagslunken.
Uppsatsarbetet på tio sidor är korrekturläst och nu är den här dagen snart till ända. Jag börjar så smått, innan läggdags att kika på möjligheter att ta sig till Köpenhamn. Vi har diskuterat att ta oss dit med tåg. Det vore både ganska mysigt, enkelt och befriande. Och det funkar med bara ett byte härifrån. Tågtransport skulle ta oss dit på drygt fem timmar. Flyg på 1,10 och bil något längre än tåg.
Hur ska man tänka?
Vad är mest miljövänligt och minst energikrävande?
Eller, vad är mest prisvärt?
Tåg kostar 1170kr/person ToR
Flyg kostar 968kr ToR
Bil kostar dagsfärskt bensinpris x ca 100mil plus parkering
Flyg är allstå billigast men värst för miljön. Tåg är dyrast med enligt dagens biologilektion mest miljövänligt.
Är det nu så att vi ändå bestämmer oss att åka tåg, så får man ju hoppas att slippa sitta genom smålandskogarna och bevittna försurad skogsmark. De andra får bestämma, själv får jag bara ångest.
Idoler
Vad var det som hände igår under idolsaluten? Eller, vad var det som hände med vinnarens flickvän? Vad fick henne att tro sig om att vara viktig i bild under hela två minuter? Var det hennes förtjänst att han vann? Eller har det varit plågsamma spekulationer om vem han verkligen hör ihop med? Eller var hon bara sugen på att visa upp sig i teverutan? Pinsamt var vad det var.
Dessutom var det urtråkigt att inte den riktiga idolen fick vinna. Calle Christiansson som gjort en resa från medioker urblyg gitarrkille till en riktig scenvan rockstjärna. Den enda av de två som har både person och röstkaraktär och som inom kort säkert kommer att få massor med erbjudanden att visa upp sig och låtas höras.
Jag blir glad av honom.
Till skillnad mot dussinvaran som vann.
Kryss 50
Boysen har varit flitiga och svarat från
sina håll i bakgrunden. Svar som bemötts
med beröm. Lillebror har sitt eget sätt att
möta superlativer:
- Vad duktiga Ni är på att lösa musikfrågor.
- Men så är det ju väldigt lätt också!
Fortsättning
Vi fick varsin almanacka, eller planeringkalender på jobbet. Av chefen.
Har bara tittat på första månaden. Tar en i taget tills vidare. 
Där stod det inget om "sista dag" i alla fall. Vi fortsätter väl sålänge
månaderna är blanka. Det brukar vara undertecknad som köper nya.
Så det här kanske betyder något magiskt.
Igor
För många år sedan var två flickor, syskon på 11 och 4år fosterhemsplacerade i min dåvarande familj. Båda fann sig väl tillrätta men naturligtvis var deras mammalängtan ibland rätt påtaglig. Särskilt för den lilla.
Det var viktigt för mig att barnen skulle få boosterdos med allt de fram tills dess hade missat. En Jenny Nyströmjul stod för dörren och vi gjorde precis allt som står i handböckerna för den ultimata julen. De både fick allt och introducerades i alla förberedelser. Naturligtvis till tonerna av all julmusik.
Kommer på nu, alldeles försent att jag ändå missade en viktig poäng. Tomten, han heter tydligen Igor.
Det har Kalle Moreaus förklarat.
Varje tyst minut fick jag sjunga ovanstående för den lilla tösen. Morgon, middag, kväll och även nångång mitt i natten när vinterkräksjukan svepte över huset. Hon kunde inte höra sig mätt på den. Och trots att hon kunde varje stavelse i texten sjöng hon aldrig med. Det var jag som skulle berätta.
Hur hennes mamma kysste tomten.
Igor Kväll.
Privat
Det finns egentligen massor av blogguppslag. Massor av sköna tankar och idéer. Och, det finns naturligtvis åsikter, frustrationer, sorgligheter och vardagslunk. Fast det är det ju inte så kul att skriva om. Att sätta ord på tankar som bara rullar och upptar både utrymme och tid. För mig ska det antingen trigga eller befria om jag ska skriva.
Vilket pågår nu? Vad får mig att skriva de här bokstäverna som troligen inte får någon slutknorr? Ett slags ventilerande tror jag. Medan en annan tanke egentligen tar mest energi ifrån mig. En frustration. Som jag hoppas får en lösning bara jag slutar låta den vara i fokus. Jag försöker att inte ge näring genom att göra som strutsen. Om jag inte ser vad som pågår, så berör det mig ju inte. Och förhoppningsvis laddas batterierna ur under tiden.
Det är förresten något jag är ganska duktig på. Att stänga av, när jag väl gör det. På gott och ont.
Mitt tålamod tycks först räcka precis hur långt som helst. När det sen inte finns kvar, så finns heller ingen sorg i det. Är jag bankrutt på energi i en viss fråga blir känslan totalt osentimental. Det blir en axelryckning. En skön feeling. Ett avslappningsläge. Ett "jaha" eller "nähä".
Dit vill jag komma just nu. Till zero.
Varken det ena eller andra. Till läget som inte spelar någon som helst roll. Oavsett vad andra tycker.
Slutknorren får bli den. Ett privat tillkännagivande att jag ska berätta för alla de som "tycker till" att jag strävar efter att mitt tålamod helt ska sina. För att komma till den punkten och vidare måste jag ju berätta vart apan hör hemma. Dvs på någon annans axel.
Superkär
Helt utan villkor.
Känslor av kärlek är ju det.
Villkorslösa.
Må de leva lyckliga i alla sina dar.
Lucköppning
Hon beundrade den medan jag fixade med de andra inköpen, i köket.
Och plötsligt kände jag sådär som man ibland känner med riktigt små
barn. Eller med hundar i slyngelåldern - "vad händer nu, det blev så tyst".
Jo jo, tossiga morsan hade öppnat sin kalender. I själva kartongens
konstruktion. Och dragit ut hela plastlådan med choklad. Hade hon inte
oxå lite choklad runt läppar och på haka?
Och hon svarade så skitglatt när jag frågade hur hon tänkte nu, att:
- Jo, jag tänkte visa Maria, hur mycket fint det finns inuti den här lådan...
Tid
Jag jagar tid, ändå har jag ingen.
Ny vecka står för dörren.
Fullspikad. Mer än fullspikad.
Det kommer att funka det oxå, men hela vägen utan
att jag märker att det finns tid.
Det är inget vettigt sätt att leva.
Att inte ha tid.
Kanske därför jag satte sista punkt i vita arkivet idag.
För att det ibland känns så tydligt att slutet på
tidsjakten ju bara är ett hjärtslag bort.
Det finns en del att läsa om tid.
Om man har tid...
Luktsinne
Det står mer och mer klart för mig att den färfärliga badrumsolyckan kan ha inneburit brott på vitala nervsystem. Hjärnblödning ovanför näsroten är riskabelt ur doft och smaksynpunkt.
Gjorde ett test. Sparade ett par matskedar kaffe i ett nyöppnat paket Zoega mörkrostat och beordrade stängda ögonlock. Placerade kaffepåsen nära vidöppen näsa och förordade djup doftindragning med frågan: Vad luktar det?
- Det är nån växt va? Smörblomma tror jag.
Baktanke
Så, jag har kikat på en ny.
I mobildjungeln. Det är inte klokt hur många man kan välja på. Och hur galet många erbjudanden det finns. Man får göra avkall hur än man väljer. Det finns (naturligtvis) ingen optimal för alla och envar. Vill man absolut ha det ena, måste man stå tillbaka för det andra. Jag vill ha en mobil med mycket krut i. Jag tror att det betyder detsamma som mycket musikmöjlighet inklusive FM-radio. Den ska ha en hygglig kamera, vara lättnavigerad och så liten att den knappt syns utan att tarva på batterikapacitet. Dessutom ska den vara snygg, mjuk i formerna och erbjuda Gps. Att den nästan inte ska kosta nånting är en självklarhet.
En iPhone har länge legat topplistad. När det nu stod klart för mig att man inte kan sms:a och lyssna på musik samtidigt i iPhone, så dog intresset. Det retar mig redan med Samsung.
Då återtsår inte så många val. Särskilt inte som jag "måste" ha operativsystemet Android eftersom Spotify är ett måste. Det får bli avkall på designen och jag får tillåta en mer maskulin mobiltelefon.
Jag har - jag hade nästan, bestämt mig för en Nokia 5800 Gunblack XpressMusic
Tills jag alldeles nyss insåg hur blåst man som konsument blir hela tiden. Telia säljer med extra allt till jul, såklart. För siochsåspecialabonnemang får man Spotify gratis fram till påsk 2010:
Problemet är "bara" att tillgängligheten på nedladdning stryps efter redan ett par dagar och det enda man eventuellt kan använda uppkopplingen till, är att lyssna på de låtar man de första dagarna hunnit ladda ner. Kanske kan man enligt användarrecensioner även läsa nåt mail. Telia löser det annars gärna genom "erbjuda" en tilläggstjänst. Om man betalar 199kr från dag ett kan man använda programmet Spotify så som erbjudandet från början låter gälla.
Ett snabbt överslag: Telefonen kostar några tusen att både köpa loss eller månadsbetala. Abonnemanget likaså. Tilläggstjänsten på 199kr ökar med 99kr f.o.m påsk. Bindningstiden är på minst 18månader och tjänsterna låter billiga per minut, men kostar egentligen lika mycket som alla andra då uppkopplingsavgiften är saltad. Alltså snackar vi många tusenlappar för att det ska kännas fritt och spännande med en telefon som kan stilla mitt musikbehov och samtidigt låta mig vara tillgänglig. Jäkligt många tusenlappar för något jag via marknadsföringen trodde var prisvärt. I förhållande till detta kostar det bara någon smula att laga kontakten i min Samsung.
Hur än man vänder sig, har man arslet bak.
Kryss 49
Ja, det funkar ju ändå...
även om man startar först 10:37
Rollercoaster
Det är upponer & hitodit. Som en riktig bergochdalbana.
Och jag har blivit åksjuk.
