Överlevnadsstrategi
+ 
+ 
= LIVÖron
Hon fick läsa artikeln från NA.
Texten gör mig mycket nöjd, men det är ingen bild som jag är stolt över precis. Jag ser så sammanbiten ut. Och jag får lov att inse mig gammal och ruskigt lik morsan. Hon orkade aldrig läsa texten. Men hon tittade länge på bilden och sa:
- Herregud vilka stora öron du har!
Kroppsspråk
Ett dilemma.
Särskilt i konfliktsituationer där jag har en förmåga att missföstå. Eller i alla fall bli beskylld för att missförstå. Ledsamt nog är inte alla lika medvetna om vad de säger utan att säga det. Och ledsamt nog kommer jag oftast inte ihåg förrän långt efter vad det var jag "hörde" kroppen säga.
Det är också detta kroppsspråk som blir svårast att hantera. När jag har översatt vad jag har upplevt. Raka puckar är så mycket lättare att möta. Däri ligger så stor tillit och förtroende. Man blir betrodd att kunna möta ev kritik. Man får tillåtelse att rätta till, att försvara och i bästa fall får man chans att be om förlåtelse.
Det blir nåt att jobba med. Mitt eget kroppsspråk.
Hur ser min svans ut?
Vad säger raggen?
Hur förhåller sig kroppen?
Vågar jag ha ögonkontakt?
Försöker jag komma åt att slicka i mungiporna riktigt ordentligt?
Polyp
Att slösa kraft i hela 1½ månad på oro.
Nu har han skickat svar. Den osympatiske
doktorn. Det visar inget allvarligt.
Nä, det begrep jag egentligen redan.
Så lång väntan på ett svar är förhoppningsvis
borgen för nåt ofarligt. Ändå är man bara
människa. Som slösar med hjärnans
energibuffert.
Kärleksparadoxer
En annan av kärlekens paradoxer är väl den att oavsett hur vi tror att våra relationer kommer till - om det var ödet eller slumpen eller bara ett par varma händer vid exakt rätt tidpunkt - så är det resultatet och positionen som avgör våra berättelser. Den som är i en relation och gör allt för att den ska fungera anpassar också berättelsen till det som ger mest tröst, mening och styrka i ögonblicket.
Ottar
Sommarsnobberi
Han spelar i alla fall bra musik.
Resten är tyvärr bara ett uppläsande av ett överslipat manus.
BGN
En Bulgarisk solvecka stundar. Mycket arbete följer
med, men förhoppningsvis oxå det som typiska
turistorter erbjuder. Sol, bad. god mat, vin och i bästa
fall lite shopping.
Kruxet är bara pennigarna.
Bulgariska Leva är inte att leka med...
Det känns som om jag inte orkar tänka.
Bäst att inte köpa nåt alls kanske...
Kryss 30
Signaturen till Fawlty Towers fanns med idag.
Min mobilmelodi.
Så blev han topprankad igen, den gode Eldeman.
Reklampaus
JuliJul på Bångbro Herrgård
En kocka som ser ut att ta sitt uppdrag på allvar.
Såklart.
En fest- kokbok skall födas inom kort. Det är allvarliga grejer det.
Och mycket skojigt!
Bångbro Herrgård - ett underbart ställe fullt av stämning, stor gästfrihet och framförallt genuin vänlighet .
Kurt
Här.
Vilken röst!
Skulle vilja operera in albumet Rise To The Occation på nåt vis.
Så mjuk och röstinnehållsrik C & W.
När den är som bäst liksom.
Nagelgöra
Men inget ont som inte även har nåt gott med sig:
Man kan spela gitarr med korta nagglar!
Livsbejakande förnekelse
När ett 85-åring förlorar sin 88-åriga make, att det borde funnits med i beräkningen.
Och gör det inte det, så är det ännu lättare att tänka: vilken förnekelse som ligger bakom.
Men så landar jag i, att hon är så levande, sina 85 år till trots.
Så hennes uttryck är ju inte alls konstigt. När hon säger:
- Det trodde jag aldrig...
Avkopplad
Han kan konsten. Att sträcka på sig - i min stressade
närvaro, bara för att fortsätta göra ingenting...
En förebild.
Sån ska jag bli.
Sen.
Semesterjobb
Den här veckan gör jag nåt helt annat.
Och jag är ny, på ett vis. I alla fall i lokalerna.
Och det är nytt för mig att stå upp precis hela dagen.
Inte för att jag vill gnälla men, jag har ont i fötterna, doftar matos och är trött som tusan.
Ändå känns det vansinnigt skoj.
Att jobba på semestern!
Ostkärlek
Den gamle Ole...
...hur god är inte han då!?
Bridgettrea
Och ångest över ofödda barn.
Det finns alltid nåt roligt att se fram emot.
Teknikmorsa
Tossiga morsan´s köksradio har efter åratal kapitulerat.
Så, jag stack iväg för inköp av en ny. Det blev en (vad jag ville och trodde) enkel med bara tre rattar.
Lånad bild* Fm/Off
* Tuning
* Volume
Den var fin tyckte hon. Så fin att hon ville att jag skulle köpa mig en själv.
Och den spelar lokalradio med finska nyheter lika bra som den förra.
- Vad betyder knapparna tror du mamma?
- Tuning är väl den man ändrar ton med? Och OFF betyder AV det vet jag!
Så tränade vi att stänga av och sätta på.
Fem gånger direkt efter varann. Varje gång var som helt ny för henne. Korttidsminnet vad gäller teknik visade sig vara helt jämförtbart med noll.
När jag skulle återvända till mitt frågade jag ändå, mest för att checka av hur illa det egentligen är:
- Fixar du att stänga av radion nu då mamma?
- Ja, det är klart. Jag drar ur sladden bara!
Riga 2009
Man har så väldigt mycket att vara tacksam för. Och det är så väldigt lätt att glömma bort. I alla fall att stanna i känslan över allt bra som faktiskt finns.
Jag är så tacksam för att kunna röra på mig. För att jag kan och får resa och se mig om. För att jag har vänner jag trivs med. För att jag kan se, känna och uppleva. För att jag har upptäckt Jugend. För att korv är gott. För att jag är barnslig nog att skratta åt ord med sexanspelning. För att djurskulpturer gör mig glad. Men också för att jag slipper slita ihjäl mig för dagens överlevnad. För att jag slipper bo nio trappor upp i ett lettiskt miljonprojekt. Och för att jag fick åka hem igen...
Riga var en upplevelse som blev tvungen att landa. Nu en månad senare känner jag ändå tacksamhet för att få ha varit där. Det är inte Rigeanernas fel att det öste ner regn mest hela tiden. Och det är inte hela Rigas fel att jag blev av med plånkan. Med lite distans ser jag nu att de där Jugendkvarteren var alldeles ljuvliga. Att musikanterna från Bremen är underbara och jag känner att min egen slitna och snart sunkiga lägenhet är rena slottsdrömmen jämfört. Jag har det förbannat bra!
Jag ska aldrig återvända till Riga, men jag ska minnas platsen med tacksamhet.
Kryss 29
Och Pippi Långstrump på tyska.... wow.... not!
Bästförestämplad
I vårt land har Livsmedelsverket beslutat att vi ska ha datummärkning på det mesta. Mat, medicin och hygienartiklar. Begrepp som människor inte tycks fatta innebörden med. Man kan se det som rekommendationer.
Det är ändå en vida skillnad på bäst före och bör förbrukas före.
Ett exempel:
Läste att man har testat Alvedon som hade passerat bäst före datum med tio år.
Den verksamma substansen hade i runda slängar tappat 0,1 promille av sin effekt.
Läkemedlet var alltså bäst för tio år sedan.
Men jag påstår det bara som privatperson...
I tjänsten kan jag annars gott påstå, att den som inte själv känner, smakar, luktar och upplever
om mjölken med marginal har passerat bästföredatum, bör checka upp sig. Jag kan inte ens
drömma om att den som har normalbegåvade smak och doftorgan häller i sig otjänlig mjölk.
Förresten finns det åsikter som oxå passerat bäst före...
Spotify
Har nämligen blivit inviterad till Spotify.
Det är alldeles fantastiskt.
Mycket musik.
Framtidsjobb
Det är fyra av fem terminer avklarade på min vidareutbildning såhär långt.
Snart är jag klar.
Klar för ett utpräglat rådgivningsyrke om man så vill. Och egentligen ingen
skillnad alls på det jag redan gör idag, förutom att jag ju läst och tentat mig till
en farmakologisk förskrivningrätt som kan ta vid efter examen.
Frågan är bara vad jag ska jobba med i framtiden?
Rådgivning? Njae...
Nånting känns fel.
Normer har förskjutits.
Jag fick lära mig som mycket liten att man skulle vara hel o ren när man skulle
till doktorn. Öronen skrubbades. Och rumpan.
Man skulle uppträda artigt och väluppfostrat. Ingen skulle behöva känna sig störd
av ens framtoning. Och man skulle vara lågmäld. Det var ramar och inga ord.
Och det var en aning överkurs förstås.
Men idag är det en vida skillnad.
Nu får vi som både svarar i tfn och servar vara med om både ditt o datt.
Folk som drar djupa halsbloss mitt i rådgivningen om norra europas svåraste förkylning.
Folk som chattar på msn under samtalets gång.
Folk som spelar heavy metal i bakgrunden och därför får skrika ut sitt ärende.
Folk som mailar in bilder på sina, låt oss säga: ädlare delar med defekter som är omöjliga att se.
Folk som är på toa medan de ringer.
Folk som diskar medan de framför sin önskan.
Folk som kräver en tid men inte har en almanacka eller ens penna i beredskap.
Folk som ifrågasätter gängse medicinska bedömningar.
Folk som luktar skunk av smuts och ohejdad vana.
Folk som pratar högt och gapskrattar i mobiltelefonen i väntrummet.
Folk som vill att man ska vänta tills de pratat färdigt i mobilen innan de kan tas omhand.
Folk som värderar vårdpersonal på skattningsbara websidor.
And so on.
Mocka annan skit kanske jag ska göra.
Riktig.
Avbytare har ju alltid varit min dröm.
Karmahot
Det är fel på alla.
Och jag har gått ut hårt med att riskera min karma genom denna
officiella dissning.
Kan meddela att det kostat mig en del de senaste timmarna.
Jag har sotat.
Genom kaos.
Och det var väl rätt åt mig kan tänkas...
* Klantighet gjorde kylen (och golvet) absolut full av finhackad och rostad mandel.
* Grädde kokade över - på hela spisen inkl ner över alla rattarna, ugnsluckan och golvet.
* Microsmält choklad (dyr jäkla kvalitetschoklad) som brände hål i formen och rann ut i micron samtidigt som den "brann upp" till en svart oidentifierbar sörja (som luktade pyton).
* Hårspännet åkte ner i toan...
Förlåt om jag har varit dum idag. Senast imorgon ska jag bli en bättre människa.
Sommarblä
Varför, jag menar: varför fortsätter man berätta om något som har åtta år av motsatsen efter sig? Hennes make är fri från alkohol och kokain sedan åtta år och fortfarande ska det berättas. Ska hon berätta och samtidigt kalla sig tillfrisknande. Det är obegripligt för mig.
När blir en före detta missbrukare fri? Eller hur länge ska omgivningen tillåtas att dra dem i skiten? Och vart går gränsen för vad ett medberonde innebär? Hur ser kriterierna ut för ett förlåt?
Dessutom har hon spelat skitmusik hela vägen!
Ickefavoriter
Ett stående sommarfavvoprogram.
Utom ikväll.
Jag står inte ut med nån av Elisabeth Andreassen, Anna Book, Marcus Birro eller Pauline.
Inte ens för Alexander Rybak´s, Larz Kristerz och Stockholms gosskör´s skull.
Energitjuvar funkar så.
Devis
Jo, tjena...
Förvirrad?
Man är nog lite snurrig när man häller en ansenlig mängd kallt kaffe från igår,
i bryggarens vattenbehållare, istället för i slasken...
Åldersperspektiv
- Hur gammal var Michael Jackson när han började sjunga med de där andra i Jackson Five?
- Kanske fem år...
- Okej, då var du bara ett år.
- Ja, det var jag nog.
- Mm, och pappa var var inte ens född.
- Vad tänker du på?
- Jo, då vet jag ju hur gamla ni är.
Så pratar en sann utklurare!
Kryss 28
Ingen partyorgel alls idag. Bara en
hysterisk Roland C...
Aquaplaning
Regnet det bara öser ner. Som om en undergång, eller nåt vore på väg.
Och på vägen är det vått. Spårigt och genomvått. Och därmed högrisk
för vattenplaning. Det borde alla bilförare vara medvetna om.
För första gången i mitt snart 29-åriga körkortsliv har jag ikväll tappat
kontakten med väg & körbanan. Det bara släppte. Och bilen den krängde.
Ordentligt.
Så nära det var.
Ett sign kanske?
Jag körde egentligen inte så fort. Men bilen framför stressade mig genom
att nättupp gå ner i diket för att jag skulle köra om. Så det gjorde jag. Men,
det är såklart bara mitt eget fel. Så lite det handlar om mellan hyggligt och
katastrof.
Läskigt.
I kubik, var det.
Bilmeksansvarig
Tänk så fort utflugna barn blir fullvuxna. Nu har vi ombytta roller. Han säger: "jag ska lära dig". Och jag lär. Och blir ompysslad. För att inte tala om hur ompysslad min bil blivit. Ny kamrem, ny stereo (för att han ser det som en mänsklig rättighet att kunna spela Mp3 i bilen), spända remmar av alla de slag, oljetillsyn, rengjorda bromsbelägg, högtryckstvätt och polering inuti. Vilken omsorg! Jag känner mig riktigt omhändertagen. För att inte tala om hur omhändertagen min bil blev. Jag är så stolt och så tacksam.Rolandz
Kärlek & Ananas !
Kontroll
Alltså, här finns en del att läsa om min tossiga morsa. Som är dement. Och som
genom sin sjukdom och ohälsa eventuellt kontrollerar sin omgivning, men.
Bara det faktum att man ger sig till att googla på eländet man upplever och det visar
sig innehålla 119' 000 visningar på 0,23sek gör att "man" borde använda magkänslan
istället för att gå igenom alla urval. Där finns det nästan bara helt andra ohälsosamma
och sjuka berättelser.
Så Du som blev hänvisad hit: Strunta i Din mammas kontroll.
Kontrollera vad Du själv gör istället. Bl.a genom att inte googla på eländet. Det ger dig
ingen som helst energi. Ner med foten bara ;-)
Garderobsittare
En av speakers:erna på fyran berättade varför Alexander Bard
är sur på Michael Jackson.
För att han hela sitt liv vägrat komma ut ur garderoben.
Okej...
Jag är sur på Alexander Bard för att han inte stannade kvar i sin.
Midsommarnattskomedi
Om man anser sig ha humor, och ser en komedi - ska man inte skratta då?
Buu, vilken dålig film. De enda som drog på smilbanden i salongen var
de omyndiga.
Alexander Al (David Hallenius) gifter sig med Ann i filmen.
Vad blir då hennes namn?
Buskis är inte min grej alls...
Semester
Fem veckors ledighet från jobbet. Vilken lyx.
Men pulsen är densamma. Den kan inte få lugna sig än.
Jag ska ju jobba litegrann. Och kanske lite mycketgrann.
Fast det är inte detsamma som när man har sina givna och
världsviktiga ansvarstaganden i vardagslag. Nu ska jag bara
gästspela. Och dessutom bara göra det på deltid. Det brukar
ju alltid kännas så rätt. Framförallt brukar det kännas
inspirerande. En slags batteripåladdning inför vintern.
Men ska sanningen fram känner jag mig mest gammal just
nu. Och jag är ju det. Jag har passerat halvlek. Jag är trött.
Därför har en insikt börja slå rot. Nästa år ska jag (nog) inte
arbeta bort hela min sommarsemester. Jag har gjort det i tolv år
nu. Det räcker nog för att bevisa hur duktig flicka jag är.
Patetiskt duktig flicka.
Får det vara nog med nästa vända.
Hybrid
När hästarna skulle åter till sin hage efter ritten igår, kom en man med sin jycke på promenad. En fullvuxen men livrädd fyrbent i koppel. Som såg strykrädd ut, men ändå kaxig. Farlig liksom. Hussen talade vänligt till honom och sa att "det gick bra". Pälsen var ganska intressant och vacker samtidigt som den skrämdes med sin teckning.
Det var ingen hund.
Wikipedia
Det var en varghybrid.
Skvallret säger att mannen band sin löptik på gården om natten och att vargen kom dit och gjorde precis enligt planen. Det blev en kull. Som vi med all önskvärd tydlighet hörde yla, när ekipaget återvände till sin gård.
Jag ställer mig verkligen tveksam till att man kan domesticera en varghybrid.
Hela grejen kändes och känns: otrevlig.
Skogsridning
Vilken semesterstart!
Arbetsgänget avrundade vårterminen med att gå på tur hos Tivedens Skogsridning.
Så himla skojigt vi hade!
Och så ont i låren jag har idag.
Två timmar på nordsvensk häst. Över stock och sten. I djupt trolsk skog och
intill ängar och vatten. I skritt, trav och galopp. På westernsadel.
Nu är man såld.
Och kär.
I Bozman.
Kryss 27
Melodikrysset skall lösas.
Det är ju så buslätt.
Kusemutor
Inte på mig. Nej på kusen som skall mutas.
Airam ska på turridning. I trolsk skog. På nordsvensk jättehäst.
Rädd? Jag!?
Så infernaliskt!
Håll tummarna att bästa fuskare vinner.
Jag tror att jag blir favoriserad och därmed slipper bli galopperad med.
Av äpplen.
Eller blir kanske även de speedade av fruktsocker?
