Tänk vad musik är uppkopplade till minnen. Oftast riktigt goda, men ett å annat ungdomskärlekstrubbel poppar oxå upp.
 
En Parentes: Jag är LIVRÄDD att tappa minnet!
Om högre makt av godhet finns - låt mig då slippa tre bakslag: ALS, MS och Alzheimers. Snälla. Jag hoppar av om jag utsätts. Faktiskt. Inget i hela världen kan få mig att tro på värdigt avslut med sådana bekymmer.
Mången ångest har passerat revy under det här levnadsloppet. Just NU toppar skräcken att tappa minnet. Är det inte så att jag redan drabbats? Glappar inte mitt tänkande alldeles påtagligt? Har inte omgivningen sagt upprepade ggr att jag kommer ihåg fel? Tappar jag inte ord..... och bokstäver här, stup i kvarten? Hmmm.....

Hoppsan, jag skulle ju skriva om musik. Glömde.... *L*

Hur gammal är Amanda nu? Snart 14år va...?
Hon var då nyss fyllda fem. Hela familjehemmet åkte med alla tre flickorna till Gran Canaria. Den mobila CD-spelaren var med i handbagaget och på Arlanda inköptes lite ny musik. Minns idag "bara" Niklas Strömstedt "Långt liv i lyckan".
EN sak ska jag sent glömma. Amandas fantastiska förmåga att lära utantill. Det var som om hennes hjärna la ner ord för ord i en gul mapp och sedan plockade fram innehållet och fick texten att gå via hennes lilla glada mun så fort första takten slogs. Det var som om inget kunde vara mer kompatibelt än just Amanda och Niklas Strömstedt!
En Cdspelare = två hörselsnäckor. Vi fick under MYCKET rättvisa minuterförhållanden lyssna par om par och i slutet av semsterveckan hade vi skapat värsta minikören. Amandas favorit: "24timmar" gick på högvarv. Vi lärde oss sjunga i stämmor och Amanda blev en fena på allihop även om hon tog över sopranens.
När jag lyssnar på den nu hör jag hur insmickrande den är. Snabb och otroligt skön takt (liksom dubbel på nåt vis) för en liten vilde som Amanda. Niklas har en smula naivistiskt stil (om det tillåts att påstå), flertalet gitarrer spelar sina egna riff samtidigt och kören av tjejer har strofer man kan tro är gjord för en liten flicka på fem.

Amanda sjöng "24timmar" alltmedan hon byggde sandslott, plaskade i poolen, grävde ner oss alla, när hon upptäckte springmask (Huuu!) i toa, lekte med Barbie osv - kort sagt: HELA TIDEN. Den låten ska jag aldrig glömma. Den gör mig glad. Den får mig att tänka på alla flickorna. På hur glada de var den där resan. På hur sorglöst det var att vara så långt bort från vardagsbekymmer.

Kanske blev Amanda kär i Niklas Strömstedt - precis som jag var kär i Stevie Wonder i flera unga år.....;-)