Ettårsdag av sorg.

För att hedra de överlevande skulle jag kunna tänka mig att närvara ceremonin tv presenterar. Jag känner lika starkt med de sörjande idag som jag gjorde för exakt ett år sedan.

Då, när jag med full lön var ledig i drygt två veckor och gjorde allt för att frivilligt få ställa upp med vad just min personliga resurs innebar. Ingen, ingen hade användning för mig. När jag efter mycket om och men fick tag i en samverkande präst i stan och presenterade min önskan om att frivilligt få hjälpa till frågade han om jag hade utbildning i psykoterapi.
Jag hade en föreställning om att jag tex kunde koka kaffe till de som hade det, hämta ensamma och förtvivlade på flygplatsen, kanske åka till plats och arbeta utifrån det Florenceyrke jag faktiskt har, samla ihop papper, räkna listor, laga mat eller göra andra specifika och viktiga uppgifter..... osv.

Prästen sa sitt, men ingen av alla kontaktade hjälporganisationer hörde av sig - om förutbestämda svarsmail räknas bort vill säga. För några av dem skickade i alla fall ett erbjudande om att jag kunde sätta in pengar på deras konton, på returen. En av dem hörde av sig personligen, längre fram. För att höra min åsikt om deras bemötande samt för att höra om jag ville finnas i deras register som en hjälpande hand inför eventuella framtida katastrofer.

Nu har teven stått på en timma. Det är förfärligt ledsamt det som hänt. Jag känner så starkt med de sörjande. Jag vet vad sorg vill säga och jag vet hur oresonlig den är.
Hur den kommer att hålla sig på ytan i åratal. Hur den plötsligt kommer förgifta ett till synes gott vardagsmående till att bli nattsvart och fullständigt meningslöst, på en sekund.
De har den värsta sorgen av alla att bära. Den som bara tog, utan att förvarna - den som kom utan att erbjuda farväl.

Med all respekt för att Carola är tonsäker och har väldigt mycket röstresurser. Och med all respekt för att hon å sin sida fått möta tung sorg i och med att båda hennes föräldrar dog tätt inpå varann. Men vore jag där. I flodvågens efterdyningar - hade jag själv inte orkat med hennes LivetsOrdattityd när hon sjunger.

Teven är avstängd nu.
Jag känner med de sörjande ändå.


~ Den är aldrig ensam, som är i goda tankars sällskap ~