Andra detaljer som gör mig fullständigt utschasad av utmattning just nu är;
* Brännaren som inte fungerar
* Skrivaren som inte fungerar
* Den snigelartade hastigheten när datorn ska ta hem en specifik fil, för att ett annat snigelartat program ska fungera enligt önskemål.

Om allt ville funka som jag vill att det ska; hade det varit en Saffranskaka i ugnen, mina ben hade gått på promenad (3000steg om dagen borgar för god hälsa under ålderdomen), den gröna dammsugaren hade gjort sitt dagsverke, väninnan hade fått support på nya abbonemanget av bredband, katterna hade varit borstade, tvätten struken, potatisen skalad - and so on !!

Nu, precis nu när en av min skånefavvisar på sin bredaste skånska sjunger: "Åh, det är alldeles lagom" - rinner det av mig.
Stressen
Alla måsten
Prestationsångesten

Jag är ju för tusan till min person lika långsam som jag är snabb.
Bara vid olika tillfällen.

Vad är tekniktrubbel om man sätter det i relation till världens alla humanitära bekymmer. Till alla vedervärdiga katastrofer. Till mänskligt lidande.
Nada.
Jag ska sluta klaga.

Det är ju alldeles lagom mycket motstånd för att jag nu ska börja sortera vad som ska göras först. Och varför.