Förbereder mig för 25 mil på hojen. Har inga problem att njuta av smattret min fina Yamma bjuder, men vänster öra nöjer sig inte. Där måste det strömma in musik. Allsköns. Och gärna av typen smör. Helspanskt smör står högt i topp. Och jag begriper inte ett ord. Det spelar dock ingen roll. Orden är för mig ändå betydelselösa. I sitt budskap. Spanska ord går att njuta utan att veta vad de står för. Särskilt de som liksom rullar av tungspetsen, som om brukaren läspade, men ändå inte. DET är vackra ord, de har säkert ett vackert budskap. Luis Miguel kan konsten. Åhh, vad gott han sjunger. Och vilken orkester! Plötsligt fastnar jag för en trumpet. Tre violiner. En gura. Marackas. Basen.

Inte för skam skull, men det bör klargöras. I spelaren som laddats med Mp3-format finns också Totta med sin genomsköna blues. Monkan med jazzen. Walz med soulen. Jan Johansen med pianot förutom blandad kompott av "absolut senaste inslag". För alla känslolägen. För att hålla mig koncentrerad på vägen. För att njuta ännu mer. För att stå ut med medtrafikanter som till varje pris ska om. Kanske för att man med ett svisch stack iväg i den förra korsningen...

Undrar om det hörs genom hjälmen.... när man sjunger med...på obegriplig spanska ?

Gillar inte att bli indragen i nån slags relation med kassörskan. Jag vill handla, betala och slippa kommentarer.

Stod i en massiv kö på Coop häromkvällen. Kvinnan i kassan hade lika fullt sjå att hitta samtalsämnen med alla o envar som jag hade att studera henne. Märkte direkt hennes frånvaro av respekt för det personliga utrymmet. Hon inte bara frågade efter "små enkronor" och "betydelselösa femtioöringar" - hon fingrade lätt på folk medan hon närmade sig deras plånkor såpass att hennes lugg nättupp fastnade i dragkedjan.

Visst, det är kanske artigt och sorterar kanske inom social kompetens att småprata om väder o vind, fråga om semester osv, men jag vill inte bli personligt utfrågad i en kassa. Jag tvingas enligt normen, att vara artig på returen, mot min vilja!

När det så blev min tur fick jag en kommentar på en av mina varor. Av typen;

- Jaså, Du har köpt en sån!? Jag svarade inte varpå hon högt och tydligt frågade:

- Är Du långt borta i Dina dagdrömmar??

Va !?

För många år sedan när en Konsumbutik var ett stadiginslag i vardagslivet blev jag "utsatt" för nåt liknande. Köpte man mjöl frågade "hon" om vi det var bakning på gång. Köpte man makaroner frågade hon om de skulle stuvas. Köpte man kaffebröd frågade hon om man  skulle fira nåt osv. Det blev en plåga, inte minst för att jag retade upp mig när det skulle handlas. Hade sån lust att ta henne åt sidan, men ville inte vara dum då jag förstod att hon egentligen bara ville väl.

Men, så kom då dagen när droppen fick bägaren att rinna över. Minns inte av vad längre. Men minns att jag återvände, grabbade tag i två stycken noga utvalda varor. Stegade fram till den enda - hennes - kassa. Inväntade min tur och la sen upp toapappret och kondomerna på bandet. Så tittade jag tjejen djupt i ögonen och undrade mycket tydligt: - Vad ska Du fråga nu då??

Nu sjunger Luis Miguel; So la ment una ves. Vackert och smörigt värre!