Ser och hör tvreklamen som är direktriktad till mig och alla andra kvinnor på 40+. En damtidning för mig som fyllt 40 säger reklamrösten. Med sveriges drottning på omslaget.

Inget, absolut inget kan mer få mig att avstå från just den tidningen. För mig är omslagsbilden som en slags antabus. Jag vill absolut inte ha den just därför. Inget, vad än det må vara, kan locka mig att ens tjuvläsa den i affären.

Jag blir förnärmad. Är det att passera 40år att jämnställa med royalism? Räknar man verkligen med att alla fullvuxna kvinnor är intresserade och lojala av och med kungahuset. Jag undrar vilken målgrupp de tror sig ha. Borde inte en gallup vara vägledande.

Jag vet inte att jag nånsin pratat med mina vänner o väninnor om kungahuset. Ingen har nånsin nämnt ett ord och allra minst en känsla av att varken vilja frottera sig i drottningens liv, hälsa och nuna eller lust att bli pådyvlad information. Tror jag rätt, blir alla mina gelikar lika utmattade av bara misstanken att dronningen är i blaskan och därför avstår ett inköp.

Jag känner ingen förutom min fd svärmor och tillika gravt royalistiska samt frikyrkliga och till åren mycket kommen; som verkligen njuter av svea rikes konung med fru och telningar. Hon var (och är säkert ännu) så till den milda grad förtjust i kungahuset att alla andra kungahus uti stora vida världen blev lika lockande. Det var snudd på att kungen jämställdes med messias. Och fastän att vi satte i system att leta de mest motbjudande och felvinklade vykort från alla, både kortare och längre resor - mest för att få gapskratta själva - blev hon alltid, konsekvent lika glad och lycklig för sin nya fina royalistiska bild.

Det kanske bara är jag som är känslig. 40pluskrisig typ. Blaskan kanske finns till för riktigt fullvuxna. Plusplus liksom.

Min fd svärmor är 86½ - det är ju en grupp över 40, det oxå.