Köpte en bit Fetaost häromdagen. I en matbutik med specialiteter från andra länder. Ostbaljan var tydligt markerad med hektopris. En man klädd i skinnjacka och smutsig (köttslamsor) stickad tröja var butiksinnehavaren behjälplig med styckning av kött, men avbröt för att serva mig och andra som köade för inköp av delikatesser. Utan att tvätta händerna gav han mig ostbiten, men klarade inte riktigt av vägning och prismärkning varför nästa kille/man kom till undsättning. Jag observerade snabbt att det på prislappen stod ett för högt kilopris och lät honom veta det medan jag samtidigt markerade att det inte gjorde nåt. Han kunde tex få ge mig ett par oliver extra eftersom jag även ville köpa det.
Min förvåning visste inga gränser när han ondgjorde sig över att "svenskar är så petnoga". Jag erkänner även frustration. För mig spelar det ingen roll vart i världen man handlar - är varan prismärkt ska den väl kosta det? Det handlar inte om annat än att rätt ska vara rätt oavsett vilka nationalitet man har. Han fick även veta min inställning.

Veckan innan hade jag handlat sk "torra" oliver i samma affär. Äcklet visste inga gränser när vi vid matbordet samma kväll, och med munnarna fulla upptäckte att oliverna både var ruttna och smakade mögel.
Butikschefen ville inte alls höra på det örat när jag nästa dag ville byta. Jag hade som teori att man öppnat en ny hink och hällt över från den förra eftersom jag såväl mindes hinken med ordentlig råge av oliver. Det är lätt hänt om någon ovan som vill göra väl ifrån sig, trots allt kanske gör fel. Jag viskade hänsynsfullt och bad om en påse av annan sort.
Icke, jag fick på nåder byta de oliver jag tog med åter, men det reella priset var inte gångbart. Uppätna mögliga oliver räknades inte.

Jag minns så väl från min barndom hur tanterna stod på kö vid delikatessen. Där handlarn stod med sin rena vita knäppta rock, sin vita stärkta mössa och med kolpennan bakom örat servade alla tanterna i affären. Det hade ALDRIG gått an att han varken misstrott en reklamation eller ens tänkt tanken att någon av hans kunder var FÖR petnoga.

Ovanstående affär har haft mig som kund i tio år. Nu är det inte så längre. Nu ska jag istället leta upp vart den förra ägaren tagit vägen. Förhoppningsvis provar han bara lyckan i andra lokaler. Där ska jag bli kund!