Transport hemifrån till Arlanda, väntetid för incheck och bording, flygtid och ny transfer till semesterorten gör att allt-som-allt kan man på femton timmar växla från 35gradigt solgass till; förvisso urgrann, men ändock köldnupen svensk höst. Och naturligtvis omvänt. Det är fantastiskt!

Det var också "fantastiskt bra" att vi under den gångna veckan inte visste ett smul om fågelinfluensa. Huvva.
Vi har lärt oss så mycket nytt. Om ny mat. Om obeskrivligt god mat. Om Turkisk matkultur när den är som bäst. När den är i All inclusiveformat.
Redan innan visste jag att det turkiska köket är topprankat i världen. Dels genom personlig information från en inhemsk källa, dels från nåt resemagasin för flera år sen och nu inför resan när djupdykning efter fräsch landsinformation söktes. Men att maten skulle var SÅ insmickrande föreställde jag mig aldrig.
All inclusive i detta fall innebar kort o gott att det ska till en vrålhungrig turist att överhuvudtaget klara inmundigandet av allt som serverades. Det var nåt att stoppa i mun dygnets alla timmar. Buffé såväl frukost som lunch o middag och därutöver fika med kakor & bullar, frukt, nattvickning och fri dryck såsom läsk, kaffe, thé och inhemska groggar förutom vin & öl. Jag kan aldrig tro att någon av resenärerna kunde/orkade pricka in allt som bjöds.

Det turkiska köket är byggt utifrån muslimska värderingar. Grisfritt.
Det behövs ingen gris när det finns lamm och kyckling, fisk och nöt. Det behövs ingen gris för att skapa alla de fantastiskt goda vegetariska specialiteterna. Vegomat är en stor del av deras matkultur och aldrig har jag väl ätit så köttfritt som de senaste sju dagarna. Ångrar nästan att jag inte förde dagbok på allt gott för att om möjligt försöka återskapa här hemma i mina blågula köksregioner. Men jag har memorerat. Jag vet på pricken vad jag ska göra med Auberginer och Squash framöver. Så ska jag ge Coscousen en ny chans. Och till den servera den allra häftigaste turkiska salsa. Som kommer att gifta sig med turkisk youghurt....