Outsiders.
Betyder det ordagrant att de som programmet presenterar ÄR outside och i så fall; är det negativt eller är det åskådarna som missat nåt viktigt och eventuellt bra? Ska man lära sig nåt förutom att man vidgar sina vyer?

Väninnorna och jag flinade. Skämtade till och med. Sa till varann att nu är det dags att ta upp ämnet fetischer innan man frågar vart bopålarna står i nya bekantskaper. Singelväninnan fick tips. Vi skrattade.

Så förfasades jag.
Mindes plötsligt instängdheten i dessa skodon.
Sockiplast. Vita på sextiotalet. Varma. Doftade gummi. Var svåra att trä på en fuktig fossing.
Sockiplast var aldrig min grej.
Inte heller Mockasiner. Jag kunde aldrig ta dagiskompisar med Mockasiner på allvar. Det kändes, trots så unga år (med dagsfärskt vuxenspråk) som om de inte hade nån självrespekt.

Så dyker multisockiplastfetischisten upp i rutan. Alldaglig. Verkar trevlig. Har säkert huvet på skaft.
Han visar Sockiplats i olika årsmodeller och färger. För mig ser de alla lika ut.

Så drabbas jag både av sympati och empati. Och respekt. Först tycker jag synd om honom. Vilket udda intresse. Så många som skrattar åt honom. Han har det inte lätt.
Sen kan jag plötsligt förstå. Han gillar sin grej och mår bra av den. DET är bra - att han funnit en detalj i livet som maxar hans livskvalitet.

Sen slår det mig som en bomb.
Sockiplastmannen ska ha ALL respekt.
Han har en udda läggning som bergis sorterar under de sexuella. Han går igång på Sockiplast och står för det. Han hade försökt dämpa sitt behov, men förstått att det inte gick.

Hur många andra med udda läggningar vågar säga som det är? 
Somliga på ytterkanten bland udda intressen - kanske ruskigt perversa, har nog inte insikt nog att förstå hur illa andra "kan" fara av intresset, men "om" fler vågade vara så öppna med sitt innersta som Sockiplastaren - så hade vi kanske inte sånt sjå med alla övergrepp.
Vad vet jag?

Förutom att Sockiplastmannen är modig.
Mycket modig.

Och i mina ögon; inte alls outside.