Det är svårt att vara sjuk utan att vara sjuk. Brutna revben är ju egentligen ingen sjukdom på så vis att man blir sängliggande och energifattig. Men det har gett mig en rörelseinskränkning jag knappt trodde fanns. Jag känner mig som fången i min egen kropp. Och samtidigt fången i mitt hem.

Det går fint att sitta här vid burken en stund då och då, men för att komma hit och framförallt ner på stolen, krävs en enorm kraft. För att inte tala om vad det krävs för att resa sig!

Av ovanstående anledning är det lättast att parkera i soffan. Framför teven, videon, dvd:n och alla fjärkontrollerna. Telefonerna, kaffet, tuggummin, frukt, handarbetet osv ligger inom räckhåll. I soffhörnet har jag gjort en slags "revbensbäddning" som tillåter mig att sittligga hyggligt rätt länge ändå.
Upptäckte i denna em att man kör matinéfilm á la 50-tal på teven. Det har varit bl.a Ekman, Fürst och Sickan Carlsson. En SÅ förutsägande film att man redan vid första replik alldeles säkert vet hur den ska sluta. Förutsägande och samtidigt väldigt söt. För "rätt" publikum.....

Kan inte undgå att fundera på om det är praxis bland personal i åldringsvård i vårt land att; checka av tevetablåerna innan dagen tar form? Är den nån som ska se och höra dagens film "Sjunde Himlen" så är det våra gamla. Så underbart för dem att känna igen såväl språk som musik, rekvisita och skådespelare.

Tänker på den ljuvliga lilla damen som ska fylla hundra år nästa gång. Hon som tiden har stannat för. Hon som fortfarande pratar i termer som egentligen inte varit aktuella för henne de senaste förtio åren. Hon ser sig själv som yrkesverksam och ganska ung. Hon pratar om alla familjemedlemmar som levande och blir MYCKET förvånad när det står klart för henne att  tiden liksom har rusat fram med henne. Tack och lov så glömmer hon det oxå lika fort. Hennes nuet är DÅ - och det är hon mycket nöjd och till synes lycklig med.

Jag tror mig dock veta att just en sånhär gammal svensk långfilm har rätt mycket med våra åldringars livskvalitet att göra. Precis som jag är nöjd med allt det som hör ihop med min tid NU, så hör nog för dem som tiden har stannat för - dvs DÅ - ihop med deras "nu".
Och skulle man gå ännu längre, så är det väl just på servicehusen/ålderdomshemmen som widescreenskärmar och surroundanläggningar SKA finnas. Har inte våra gamla lagt grunden för det!?

Vi pratade om höstens skördar i allmänhet och äpplen i synnerhet en dag. Jag frågade den ljuvliga gamla damen om hon tänkt koka nåt äpplemos i år. Naturligtvis skulle hon det - och jag fick veta exakt vilka äpplesorter som växte på hennes arbetsplats. Dessa äpplen skulle med buss forslas hem till mamma och de skulle tillsammans koka mos som sen skulle passeras genom sk  "mosvagga".
Säkert finns det de som fortfarande gör mos i vagga, men jag passade på att berätta om min hushållsmaskin och påståd av hänsyn att det var en alldeles "ny sort". Hushållsmaskinen med passértillsats har funnits i säkert 30-35år redan.
- Man kokar frukten med kärnhus och allt. Sedan körs det igenom kvarnen som i sin tur fördelar innehållet att komma ut som mos i ena röret och skruttar i det andra.
Den ljuvliga snart 100-åriga damen svarade:
- Såpass? Vad ska konstruktören då ha människorna till ?

Måtte HON och alla de andra gamla idag fått höra Sickan Carlsson, förälskad i Hasse Ekman, sjunga: