För mig är det en ynnest att ibland få vara alldeles ensam.
Fysiskt ensam, men ändå med fullt av umgänge.

Jag har ju musiken som hjälper mig med gamla tankar som ska redas ut och nya tankar som får komma fram i sin okontrollerade form. Så kan jag avsluta tankeprojekt som inte var så bra eller omvandla till det bättre. Vidare så får jag utrymme att dagdrömma, som jag gillar så mycket. 

Lägger märke till att jag är så tyst sånahär gånger.
Annars brukar jag alltid sjunga, vissla, nynna och dansa.
Men idag spelar jag alla sorters musik och jag har inte med en enda ton njutit verbalt. Detta till trots känner jag mig enormt tillfredsställd av musiken. Den går liksom in i mig. Jag blir fylld av toner och ord utan att behöva hålla med på nåt lite lustigt vis. 

Det är dessa gånger jag funderar på att verkligen bli eremit.
Flytta till en koja i skogen eller en öde ö. Och bara lyssna till det som inte finns.
Eller är det som finns. Inom mig?

Nåja, i så fall omvärderar jag nu.
Blir det en koja i skogen så måste jag ha med mig musiken *L*