I arla morgonstund sitter jag och blir förbannad på Expressens skribent Liza Marklund.
Hon slår ett slag för att det borde fattas ett politiskt belsut om nationellt dna-register i sverige. Det har jag inga problem med. Säkert skulle många oskyldiga slippa personliga kriser ett misstänkligörande för med sig. Nej, jag blir förbannad på att hon låter sitt eget inbakade hat mot våldsmän styra utformningen av artikeln. Som om vi alla kände samma avsky.
För mig är det B att i texten utgå från att vårdpersonal som tar dna-prov inte kan möta dessa patienter som alla andra möts. Dvs med empati och proffession. Hon nedlåter sig att ifrågasätta hur "sjuksköterskans blick" såg ut. Och att samma yrkeskategori grävde fram saliven.

I samma artikel försvarar hon publiceringen Expressen haft och har med foto och namn på den sk Hagamannen.
För att vi, vanliga människor ska förstå att väldtäktsmän är en av oss. Till synes helt vanliga människor och alls inga monster.

Jag blir förbannad på Liza Marklunds hatiska artikel för att jag tycker så fruktansvärt synd om den arma familjen Hagamannen ju faktiskt har. Hur ska sambon kunna överleva? Hur ska framtiden bli för de små barnen? Kan hans föräldrar och syskon överhuvudtaget andas efter detta?

Hur fan kan ett foto på en till synes normal kille få tjejer att förstå vikten av att vara rädda om sig kvälls och nattetid? Jag ser inte hur ett fotografi kan få kvinnfolk att bara röra sig par om par efter skymning, åka taxi, dricka mindre osv.

Varför formar inte Liza Marklund själv fram ett nationellt program som ska lära oss att skydda oss. Varför ser hon inte till att det i punktform finns ett underlag att låta unga tjejer i skolan utveckla skyddstänkande  ifrån. Varför lägger hon ner krut på att få sina egna fördomar publicerade istället för att använda energin till något kreativt.

Hon anser sig nog själv - tillsammans med en stor hoper läsare; vara en begåvad person. Att hon idag inte kunde visa det, gjorde mig så oerhört förbannad.

I arla morgonstund...