Det är som att vara förälskad. Jag tänker på, fantiserar om och känner efter hur det skulle vara med en ny hund i mitt liv. Jag ska inte ha nån, men dagdrömmeriet är skönt.
Trots starkt motstånd till allehanda tv-såpor har jag via zappande sett TopDog ett par gånger. Den enda vovven jag ser där är Majken. Hon är så fulsnygg och egen. Det är nåt med det där uppnosiga som tilltalar.

Men en vovve ska inte finnas i mitt liv enbart för min skull. Nej, jag vill finnas där på samma villkor. Och det kan jag kanske. När det blir dags för pension.....

Varför ser jag inte Walle?

Nä, han är så när som en prick mitt på huvet, en kopia av min före detta vovve.
Min alldeles egna Basset som jag aldrig riktigt kommer över. Saknanden var förfärlig.....



Men drömma får man ju!
Och då drömmer jag om en uppnosig variant.

Me Like Schitzu